Idag har solen brant mig ordentligt for forsta gangen har. Jag skulle traffa Anna och Doris (volontar pa samma projekt som Anna) men eftersom allt inte alltid blir som planerat har var jag tvungen att vanta pa dem i over en och en halv timme. I solen.
Vi gick pa en slags festival for gymnasieskolor. Folk sprang omkring och skrek och sjong sina skolsanger. Det var lite som Malmo Festivalen med stand och mycket folk. Alla var allmant galna!
De ghananska filmerna som visas pa tv har ar inte sa bra. De ar daligt filmade och ofta valdigt overdramatiska med folk som grater och skriker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej Anna!
Ville skicka en liten hälsning och säga att vi tänker på dig.
Så spännande och omtumlande din första tid varit. Saker blir sällan så som man tänkt sig. Inte trodde du väl att du skulle bo i ett så pampigt hus.
Hoppas att allt löser sig med dina projekt och att dina förväntningar med året infrias.
Var rädd om dig.
Kram från oss fyra/ Birgitta
Hej Anna!
Har nu suttit och läst igenom alla dina inlägg - du har skrivit flera stycken sedan jag läste sist. Jag tycker du är så himla tuff och cool, att du står på dig så himla bra när organisationen krånglar! Det verkar som ett jättebra projekt det du drar igång nu - jag ska kolla snart igen och då har du nog lagt upp kontonumret så sätter jag in pengar. Jag är mäkta stolt över dig och glad att du får uppleva så mycket. Sköt om dig gumman. Kram, Åsa
Hahaha! Hur fixa du att vänta så länge på försenat folk? Slår vad om att solen inte var något problem utan enbart grejen att du inte hade något konkret att göra under tiden ;)
Hej Anna! 1 1/2 timme i solen. Det låter väldigt varmt, hoppas Du hade en vattenflaska med dig. Men det var inte det som jag ville kommentera utan Ditt nya projekt im cp-skadade barn. Det verkar oändligt viktigt. Tänk vilken skillnad mot hur vi tar hand om barn och vuxna med cp-skada i Sverige. Vi har ju faktiskt en hel lagstiftning som ger dem, och andra personer med allvarliga funktionsnedsättningar, rätt till stöd och service. Men det handlar ju om att ett land också har möjlighet att erbjuda försörjning och olika former av stöd livslångt för dem som har behov av det. Hur fungerar det i Ghana? Jag har ett fadderbarn i Indien. Han är 7 år och blind och utvecklingsstörd och bor på ett barnhem. Jag funderar väldigt mycket vad som händer med honom när han blir vuxen.
Det vore intressant om Du vill berätta något om det sociala systemet i Ghana. Förutom allteftersom om Ditt projekt, som låter väldigt intressant och meningsfullt.
Skicka en kommentar