onsdag, maj 20, 2009
Hemma
En vecka hemma. Jag trodde att det skulle kännas mycket mer, både att lämna Ghana och att komma tillbaka till Sverige, men det var som att jag aldrig varit borta.
söndag, maj 10, 2009
Nojd?
Jag hoppas att Internet kommer tillbaka i huset innan jag aker sa ni hinner fa ett langre inlagg.
I morgon ar min sista hela dag i Ghana. Jag minns att jag langtade lite efter detta redan innan jag akte. Jag langtade efter kanslan att ha klarat av allt, av att ha upplevt mycket och ha alla erfarenheter med mig. Jag langtade efter att komma till flygplatsen till allt det vanliga och kanna att jag utvecklats, att jag overlevt ett ar i Afrika. Jag langtade efter denna kansla redan innan jag akte och kunde inte forsta att en tjej som var i slutet av sitt utbyte mejlade och skrev: "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt aventyr framfor dig". "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt bakom dig" tankte jag. Nu forstar jag henne.
Aven fast jag ser mycket fram emot att komma hem ar kanslan av att jag vill ha aventyret avklarad inte den samma. Nu hade jag garna stannat ett tag till. Nu langtar jag efter nasta aventyr. Det ar inte rattvist for man blir nastan aldrig nojd. Dock tror jag Ghana gjort mig lite mer nojd - med allt.
I morgon ar min sista hela dag i Ghana. Jag minns att jag langtade lite efter detta redan innan jag akte. Jag langtade efter kanslan att ha klarat av allt, av att ha upplevt mycket och ha alla erfarenheter med mig. Jag langtade efter att komma till flygplatsen till allt det vanliga och kanna att jag utvecklats, att jag overlevt ett ar i Afrika. Jag langtade efter denna kansla redan innan jag akte och kunde inte forsta att en tjej som var i slutet av sitt utbyte mejlade och skrev: "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt aventyr framfor dig". "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt bakom dig" tankte jag. Nu forstar jag henne.
Aven fast jag ser mycket fram emot att komma hem ar kanslan av att jag vill ha aventyret avklarad inte den samma. Nu hade jag garna stannat ett tag till. Nu langtar jag efter nasta aventyr. Det ar inte rattvist for man blir nastan aldrig nojd. Dock tror jag Ghana gjort mig lite mer nojd - med allt.
söndag, maj 03, 2009
Ghanansk begravning
Nu ar Internet borta i huset igen sa ni far en liten uppdatering fran ett Internetcafe. Igar foljde jag med Anna och hennes vardfamilj pa begravning. Manga sager att man maste ha upplevt en ghanansk begravning och det var verkligen en upplevelse. Det var riktigt annurlunda jamfort med en svensk begravning och till och med absurt, i alla fall for mig. En ghanansk begravning ar en fest som ofta haller pa i dagarna tre. Det ar mycket dans runt kistan med liket synligt och stora vaxlingar mellan sorgeutbrott och gladjerus. En intressant tillstallning med andra ord.
Annars rinner tiden ivag. Det gar fort och dagarna blir farre och farre. Nar jag ser tillbaka pa det sa kanns det inte som det var sa langesedan jag kom hit men samtidigt kanns det som om det inte var i detta liv jag var i Sverige. Det ska bli roligt att komma hem och se hur stor chock jag kommer fa av min egen kutur nu nar jag nastan blivit ghanan. Det kommer bli jobbigt att folja tider till exempel tror jag. Och att man maste planera allt sa exakt och inte bara kan ta det som det kommer.
Vi ses snart!
Annars rinner tiden ivag. Det gar fort och dagarna blir farre och farre. Nar jag ser tillbaka pa det sa kanns det inte som det var sa langesedan jag kom hit men samtidigt kanns det som om det inte var i detta liv jag var i Sverige. Det ska bli roligt att komma hem och se hur stor chock jag kommer fa av min egen kutur nu nar jag nastan blivit ghanan. Det kommer bli jobbigt att folja tider till exempel tror jag. Och att man maste planera allt sa exakt och inte bara kan ta det som det kommer.
Vi ses snart!
måndag, april 27, 2009
Togo!!!
Kvällen innan vi åkte till Togo pratade jag med min värdpappa och fick höra att den enda anledningen att besöka Togo var för att kunna lägga till det på listan över länder man besökt. Det var ingen skillnad från Ghana förutom språket och man skulle inte ens märka att man kommit över gränsen. Men ack så fel han hade!
Vi älskade Togo och lite ironiskt förklarade vi att anledningen till att alla avrått oss från att åka dit var att man blir så nedstämd när man kommer tillbaka till Ghana. Vi tillbringade en vecka i och runt huvudstaden Lomé. En natt vid en strand och resten centralt. Lomé känns på många sätt mer europeiskt än Accra med raka gator och parker. Stränderna är väldigt fina och renare än i Accra och det gick bra att klara sig även på en mycket knacklig franska. Maten var otroligt god och vi fastnade särskilt för baguetter med avokadoröra i. Att komma över gränsen till Togo var inga problem alls och vi blev mycket positivt överraskade. Att komma tillbaka var däremot jobbigare, till exempel genomsöktes min väska två gånger och jag fick betala en (förmodligen inofficiell) böter på mina sovenierer. Vi blev inte alls lika mycket uppmärksammade som vita heller.
Åk till Togo! Det kommer du inte att ångra!
ps Missförstå mig inte. Ghana är också bra. Omväxling förnöjer och många utlänningar vi träffade i Lomé uppskattade Accra mer.
Vi älskade Togo och lite ironiskt förklarade vi att anledningen till att alla avrått oss från att åka dit var att man blir så nedstämd när man kommer tillbaka till Ghana. Vi tillbringade en vecka i och runt huvudstaden Lomé. En natt vid en strand och resten centralt. Lomé känns på många sätt mer europeiskt än Accra med raka gator och parker. Stränderna är väldigt fina och renare än i Accra och det gick bra att klara sig även på en mycket knacklig franska. Maten var otroligt god och vi fastnade särskilt för baguetter med avokadoröra i. Att komma över gränsen till Togo var inga problem alls och vi blev mycket positivt överraskade. Att komma tillbaka var däremot jobbigare, till exempel genomsöktes min väska två gånger och jag fick betala en (förmodligen inofficiell) böter på mina sovenierer. Vi blev inte alls lika mycket uppmärksammade som vita heller.
Åk till Togo! Det kommer du inte att ångra!
ps Missförstå mig inte. Ghana är också bra. Omväxling förnöjer och många utlänningar vi träffade i Lomé uppskattade Accra mer.
lördag, april 18, 2009
Ghananer...
God kväll!! Roligt med era kommentarer, tack!
Igår var jag på universitetets bokaffär i Accra och köpte en ghanansk kokbok och en omtalad (i alla fall i vissa kretsar här) bok som heter "The Imported Ghanaian" skriven av Alba Kunadu Sumprim. Författaren är ghanan men född och uppvuxen i London. Boken handlar om Ghanas kultur och ghananer. Den är väldigt roligt skriven, särskillt om man bor eller har bott här, men ibland på gränsen till för elak. Här är ett utdrag från förordet om hur ghananer är:
Ja, vad säger ni? Särskillt ni som varit här nere, känner ni igen något?
Tidigt i morgon bär det av till Togo. Resan är hittills ganska oplanerad eftersom vi ingenstans har kunnat hitta en guidebok över Togo. Mina togokunskaper är ytterst begränade och består mest i att jag vet att huvudstaden heter Lomé och att landets totala befolkning är på drygt fem miljoner. Annars tror jag mycket är likt Ghana, till exempel klimatet. Dock har jag hört att Ghana i jämförelse mot Togo är mycket planerat, organiserat och vänligt. Detta skrämmer mig lite. Men ja, mamma, vi ska vara försiktiga! Planen är att komma tillbaka söndag nästa vecka eller innan, om en vecka är för lång tid i Togo. Reaktionen när man pratar med folk är nämligen alltid 'Ska ni stanna i en hel vecka!?'. Jag tycker personligen inte att en vecka i ett helt nytt land känns som för lång tid men vi får se. Har dessutom hört från många att man inte kan stanna mer än två dagar i Accra, högst. Jag gillar verkligen Accra men nu när jag tänker på det så ligger det nog något litet i det ändå.
Drygt tre veckor kvar. Jag börjar få lite ångest över hemresan. Ghana är ju väldigt härligt ändå. Jag har längtat hem under perioder och varit oerhört frustrerad ännu oftare men samtidigt har detta varit fantastiska månader som jag inte vill ska ta slut. Naturligtvis ska det bli roligt att komma hem men jag kommer verkligen att sakna Ghana.
Igår var jag på universitetets bokaffär i Accra och köpte en ghanansk kokbok och en omtalad (i alla fall i vissa kretsar här) bok som heter "The Imported Ghanaian" skriven av Alba Kunadu Sumprim. Författaren är ghanan men född och uppvuxen i London. Boken handlar om Ghanas kultur och ghananer. Den är väldigt roligt skriven, särskillt om man bor eller har bott här, men ibland på gränsen till för elak. Här är ett utdrag från förordet om hur ghananer är:
"Akwaaba People ~ 20 things you need to know
1. First and foremost, Ghanaians know everything and are always right. If you try to tell or show a Ghananian something or a better way of doing things, then you are too known, and they are not going to listen to you.
2. Ghananians answer a question with another question or a reply that has nothing to do with the original question asked.
3. Ghanaians are no respecters of time, they make their own time keeping rules and will turn up when they damn well please.
4. Ghanaians love to tell people to 'exercise patience', but to get any results and quickly, you have to shout and get upset. Only then they will take you seriously. On the other hand, you will shout and they will grin in an embarrassed manner and still continue to do what they are doing. You you know why? Because they are always right.
5. The proverbial Akwaaba people, Ghanaians are very welcoming and friendly, especially if youare foreign and of the pale variety. They will bend over backwards to do anything for you - unless you are a Ghanaian.
6. Ghanaians are snobs and will quickly look down on anyone they consider not to be worthy. However, on seeing a white person, the average Ghanauan will relegate themselves to the caste of the grovel accordingly. Hence many, taking full advantage of this foolishness, have labelled Ghanaians as a friendly and welcoming people. This is all true, unless you happen to be a Ghanaian, of course.
7. The surest way yo test your popularity is to keel over and die. Ghanaians love funerals. It's the number one form of entertainment and people will turn up at funerals of people they don't know. People love you after you've died, but while alive, ahhh... that's another matter.
8. Though a peaceful people, it doesn't take much to offend Ghanaians or for them to be at the ready to 'show you where power lies' - 'Do you know who I am?' They are also the same people who belong to the 'exercise patience' peacekeeping brigade.
9. Ghanaians use the words 'lend me' to mean 'give me' and if you have the audacity to ask for your possessions to be returned, they get offended because you are too known.
10. Ghanaians are very honest. But, Ghanaians rarely say what they mean or mean what they say.
11. Ghanaians don't like to say no, any other word but no. They prefer words such as 'yes', 'we'll see', 'go and come' or any other combination of words , which always end up meaning NO.
12. Don't ever tell a Ghanaian the truth: they don't want to hear it. A nice lie is more palatable and on one will tell you a liar because they don't want to offend you. Truth by omission is another form, for that you have to develop psychic abilities to figure out what is going on.
13. Ghanaians rarely listen to anything properly. When a Ghanaian doesn't understand something, they seldom ask for clarification and will do what they want. You know why? Ghanaians are always right.
14. Ghanaians are very religious. Church is the second biggest form of entertainment.
15. Ghanaians are very forgiving. Forgive and win brownie points in heaven, therefore 'take things as they are'. Especially if it has no effect on them.
16. Ghanaians don't like taking responsibility; they prefer to rely on or blame someone else.
17. Ghanaians love anything foreign, especially, other people's cast-offs-foreign newspapers to wrap food in, second hand clothing and z-rated television programmes - Ghana the dumping ground. However, when things go wrong, who's to blame? Foreign culture, of course. It can't be Ghanaians because they are always right.
18. Ghana hates individualism, but because Ghanaians are always right, each person does what they please. The motto is, ' each person for them self, God for all of us'.
19. Ghanaians, the moral polica, 20 million and counting. They will always feel free to butt into your business and dish out advice, even if unwanted.
20. Ghanaians take themselves too seriously, even if though they generate humorous situations, at time frustrating, at every turn."
1. First and foremost, Ghanaians know everything and are always right. If you try to tell or show a Ghananian something or a better way of doing things, then you are too known, and they are not going to listen to you.
2. Ghananians answer a question with another question or a reply that has nothing to do with the original question asked.
3. Ghanaians are no respecters of time, they make their own time keeping rules and will turn up when they damn well please.
4. Ghanaians love to tell people to 'exercise patience', but to get any results and quickly, you have to shout and get upset. Only then they will take you seriously. On the other hand, you will shout and they will grin in an embarrassed manner and still continue to do what they are doing. You you know why? Because they are always right.
5. The proverbial Akwaaba people, Ghanaians are very welcoming and friendly, especially if youare foreign and of the pale variety. They will bend over backwards to do anything for you - unless you are a Ghanaian.
6. Ghanaians are snobs and will quickly look down on anyone they consider not to be worthy. However, on seeing a white person, the average Ghanauan will relegate themselves to the caste of the grovel accordingly. Hence many, taking full advantage of this foolishness, have labelled Ghanaians as a friendly and welcoming people. This is all true, unless you happen to be a Ghanaian, of course.
7. The surest way yo test your popularity is to keel over and die. Ghanaians love funerals. It's the number one form of entertainment and people will turn up at funerals of people they don't know. People love you after you've died, but while alive, ahhh... that's another matter.
8. Though a peaceful people, it doesn't take much to offend Ghanaians or for them to be at the ready to 'show you where power lies' - 'Do you know who I am?' They are also the same people who belong to the 'exercise patience' peacekeeping brigade.
9. Ghanaians use the words 'lend me' to mean 'give me' and if you have the audacity to ask for your possessions to be returned, they get offended because you are too known.
10. Ghanaians are very honest. But, Ghanaians rarely say what they mean or mean what they say.
11. Ghanaians don't like to say no, any other word but no. They prefer words such as 'yes', 'we'll see', 'go and come' or any other combination of words , which always end up meaning NO.
12. Don't ever tell a Ghanaian the truth: they don't want to hear it. A nice lie is more palatable and on one will tell you a liar because they don't want to offend you. Truth by omission is another form, for that you have to develop psychic abilities to figure out what is going on.
13. Ghanaians rarely listen to anything properly. When a Ghanaian doesn't understand something, they seldom ask for clarification and will do what they want. You know why? Ghanaians are always right.
14. Ghanaians are very religious. Church is the second biggest form of entertainment.
15. Ghanaians are very forgiving. Forgive and win brownie points in heaven, therefore 'take things as they are'. Especially if it has no effect on them.
16. Ghanaians don't like taking responsibility; they prefer to rely on or blame someone else.
17. Ghanaians love anything foreign, especially, other people's cast-offs-foreign newspapers to wrap food in, second hand clothing and z-rated television programmes - Ghana the dumping ground. However, when things go wrong, who's to blame? Foreign culture, of course. It can't be Ghanaians because they are always right.
18. Ghana hates individualism, but because Ghanaians are always right, each person does what they please. The motto is, ' each person for them self, God for all of us'.
19. Ghanaians, the moral polica, 20 million and counting. They will always feel free to butt into your business and dish out advice, even if unwanted.
20. Ghanaians take themselves too seriously, even if though they generate humorous situations, at time frustrating, at every turn."
Ja, vad säger ni? Särskillt ni som varit här nere, känner ni igen något?
Tidigt i morgon bär det av till Togo. Resan är hittills ganska oplanerad eftersom vi ingenstans har kunnat hitta en guidebok över Togo. Mina togokunskaper är ytterst begränade och består mest i att jag vet att huvudstaden heter Lomé och att landets totala befolkning är på drygt fem miljoner. Annars tror jag mycket är likt Ghana, till exempel klimatet. Dock har jag hört att Ghana i jämförelse mot Togo är mycket planerat, organiserat och vänligt. Detta skrämmer mig lite. Men ja, mamma, vi ska vara försiktiga! Planen är att komma tillbaka söndag nästa vecka eller innan, om en vecka är för lång tid i Togo. Reaktionen när man pratar med folk är nämligen alltid 'Ska ni stanna i en hel vecka!?'. Jag tycker personligen inte att en vecka i ett helt nytt land känns som för lång tid men vi får se. Har dessutom hört från många att man inte kan stanna mer än två dagar i Accra, högst. Jag gillar verkligen Accra men nu när jag tänker på det så ligger det nog något litet i det ändå.
Drygt tre veckor kvar. Jag börjar få lite ångest över hemresan. Ghana är ju väldigt härligt ändå. Jag har längtat hem under perioder och varit oerhört frustrerad ännu oftare men samtidigt har detta varit fantastiska månader som jag inte vill ska ta slut. Naturligtvis ska det bli roligt att komma hem men jag kommer verkligen att sakna Ghana.
Slända i Kumasi
Josef och Maria med Jesusbarnet på Ascots julspel i december
torsdag, april 16, 2009
Today Is Our Day
Sista dagen för terminen i skolan kallas "our day" och meningen är, misstänker jag, att barnen ska få klä sig i sina privata kläder, ta med sig god mat hemifrån och leka lekar tillsammans som avslutning. Idag var our day men den gick mest ut på att lärarna fick presenter av barnen (jag fick fem tvålar och en plastskål och blev lite rörd över att jag räknades). Jag tror att barnen hade ganska roligt i alla fall, jag tog foton och de älskar att bli fotograferade. Lite tråkigt var det att det det regnade oerhört mycket. På förfrågan om kontrast till strandbilderna får ni därför se lite bilder från hur skolan ser ut efter ett ordentligt regnväder:
Jag tycker väldigt mycket om barnen och kommer verkligen sakna dem! Här är några av dem:
Jag läser nu boken "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie. Den utspelar sig i Nigeria men jag känner igen väldigt mycket saker från Ghana när jag läser den. Så om ni vill få en större inblick i det västafrikanska livet så rekommenderar jag att ni läser den och dessutom är den mycket bra!
På söndag åker jag och Anna till Togo. Detta var inte alls planerat utan något jag bara kläckte ur mig på väg till stranden, att det hade varit kul att åka till Togo. Så ja, varför inte. Vi kollade upp hur det fungerar med visum och har nu efter tre besök på Togos ambassad (som var ännu mer oorganiserad än Ghana) fått dem. I en vecka blir vi borta och det ska bli jättespännande att få se ett annat afrikanskt land dessutom sätts min franska på prov vilket kan behövas!
Är det någon som läser fortfarande eller har ni tröttnat eftersom jag varit så dålig på att uppdatera? Ses snart i alla fall!
tisdag, april 14, 2009
Underbar Påskhelg
Glad påsk till er!!!! Hoppas att den svenska påsken var solig och rolig och att ni inte äggade e
r för mycket! Hoppas att påskharen kom förbi med jättestora påskägg fyllda med svensk choklad och saltlakrits!Som sagt, vi hade en underbar påskhelg. Den var inte särskilt klassisk påskig med väldigt härlig ändå. Jag undrar varför jag inte tillbringat mer till vid den ghananska stranden en bra bit från Accra.
I fredags morse åkte jag, Anna och Nouri (från Holland som Anton träffade på flyget till Ghana) med det svenska paret Tomas och Elisabeth längs västkusten förbi Takoradi till en strand nära den lilla staden Busoa. Där bodde jag, Anna och Nouri på e
tt guesthouse och Tomas och Elisabeth på ett annat, 20 minuters promenad längs stranden, tillsammans 
med ett annat svenskt par.I två hela dagar solade och badade vi och det var allmänt trevligt. Av en slump hade vi lyckats boka ett jättemysigt och stort rum, eller snarare en lägenhet med två rum, fem sängplatser (även om vi bara utnyttjade tre) och balkong med havsutsikt.
Tillbaka mot Accra mötte vi ett väldigt regnväder. Några trevliga överraskninga
r när jag kom in på mitt rum igen var två vattenpölar på golvet, en ordentligt fuktig säng och avsaknaden på el. Det blev en väldigt mörk och fuktig natt och jag län
gtade tillbaka till stranden. Ett dygn senare var ordningen i alla fall återställd och jag kunde till och med ta en dusch för att skölja av saltet och sanden! Tyvärr försvann elen igen nu medan jag skrev detta. Det är mörkt, mycket mörkt och jag får väl lov att vänta med att lägga upp inlägget till elen och Internet kommer tillbaka. Hoppas den hinner hit innan batteriet till datorn lämnar mig helt.
Ghana, Ghana, Ghana....
söndag, april 05, 2009
Sweat-o
Jag är skyldig er ett långt blogginlägg känner jag! Jag lovade ju att bli bättre på att skriva oftare.
Jag kom precis hem efter en påsklunch hos ett svensk par i Ghana! Köttbullar! Jansons frestelse! Sill! Potatis! Sallad! Kaka! Underbart! Fick med en baguett hem också! Väldigt gott och roligt att träffa fler svenskar, vi var nio stycken!
När jag kom tillbaka och ringde på porten för att bli insläppt kom Martin som bor här och är tretton år fram för att öppna väldigt tveksamt. Tydligen trodde han att det var ett skelett som ringde på och bakom ryggen hade han tagit en stor kniv för att kunna försvara sig. Han skulle precis ropa på de andra för förstärkning när jag avslöjade min sanna identitet. Det var ganska roligt. Kanske är jag inte så fet som alla här talar om för mig. Jag får höra att jag är fläskig, fet, tjockis osv. Kanske känner ni inte igen mig när jag rullar av planet i maj. Den ghananska maten är verkligen fet och rejäl men jag skulle ändå säga att de kanske överdriver lite i sina kommentarer angående min kroppsstorlek. Jag tror att man ska ta det som en komplimang i Ghana att höra att man är fläskig men jag tycker att det känns lite främmande.
Respekt har barnen inte för mig i skolan, i alla fall inte klass ett. Det blir en oerhört absurd situation när man står och argumenterar med ett barn om man ska slå det eller inte. Barnet säger "Beat me, madam. Madam, beat me". Men jag slår inte barnen även om det kanske egentligen hade varit bättre eftersom fel barn blir bestraffat (eller alla) om någon annan lärare kommer in och ser att jag inte har disciplin på dem.
En intressant sak är att ghananer verkligen är jättehjälpsamma och trevliga när man träffar dem på t.ex. gatan. De släpper allt de håller på med och kan följa en långt för att visa vägen eller något annat. Det som är konstigt är att personer i serviceyrken inte är trevliga eller hjälpsamma alls. Alltså slutar hjälpsamheten när de får betalt för tjänsten. Kanske beror det på att lönerna är så dåliga.
Skolan är stängd kommande fredag och måndag pga påsken. Vi ska åka till stranden någonstans på västkusten. Jag har inte varit så mycket på stranden så måste passa på innan jag åker hem. En tropisk strand säger man ju inte nej till och det är nog sådana saker man verkligen kommer att sakna i Sverige. Det enda som är synd är att stränderna är så smutsiga och att strömmarna är jättestarka och farliga.
Annars är Ghana varmt som vanligt. Jag tycker mycket om Ghana. Det är sweat-o eller nice-paapaa som de skulle säga här. Hoppas det är bra med er! Wo ho te sein (hur mår ni)?
Jag kom precis hem efter en påsklunch hos ett svensk par i Ghana! Köttbullar! Jansons frestelse! Sill! Potatis! Sallad! Kaka! Underbart! Fick med en baguett hem också! Väldigt gott och roligt att träffa fler svenskar, vi var nio stycken!
När jag kom tillbaka och ringde på porten för att bli insläppt kom Martin som bor här och är tretton år fram för att öppna väldigt tveksamt. Tydligen trodde han att det var ett skelett som ringde på och bakom ryggen hade han tagit en stor kniv för att kunna försvara sig. Han skulle precis ropa på de andra för förstärkning när jag avslöjade min sanna identitet. Det var ganska roligt. Kanske är jag inte så fet som alla här talar om för mig. Jag får höra att jag är fläskig, fet, tjockis osv. Kanske känner ni inte igen mig när jag rullar av planet i maj. Den ghananska maten är verkligen fet och rejäl men jag skulle ändå säga att de kanske överdriver lite i sina kommentarer angående min kroppsstorlek. Jag tror att man ska ta det som en komplimang i Ghana att höra att man är fläskig men jag tycker att det känns lite främmande.
Respekt har barnen inte för mig i skolan, i alla fall inte klass ett. Det blir en oerhört absurd situation när man står och argumenterar med ett barn om man ska slå det eller inte. Barnet säger "Beat me, madam. Madam, beat me". Men jag slår inte barnen även om det kanske egentligen hade varit bättre eftersom fel barn blir bestraffat (eller alla) om någon annan lärare kommer in och ser att jag inte har disciplin på dem.
En intressant sak är att ghananer verkligen är jättehjälpsamma och trevliga när man träffar dem på t.ex. gatan. De släpper allt de håller på med och kan följa en långt för att visa vägen eller något annat. Det som är konstigt är att personer i serviceyrken inte är trevliga eller hjälpsamma alls. Alltså slutar hjälpsamheten när de får betalt för tjänsten. Kanske beror det på att lönerna är så dåliga.
Skolan är stängd kommande fredag och måndag pga påsken. Vi ska åka till stranden någonstans på västkusten. Jag har inte varit så mycket på stranden så måste passa på innan jag åker hem. En tropisk strand säger man ju inte nej till och det är nog sådana saker man verkligen kommer att sakna i Sverige. Det enda som är synd är att stränderna är så smutsiga och att strömmarna är jättestarka och farliga.
Annars är Ghana varmt som vanligt. Jag tycker mycket om Ghana. Det är sweat-o eller nice-paapaa som de skulle säga här. Hoppas det är bra med er! Wo ho te sein (hur mår ni)?
måndag, mars 30, 2009
I Chew My Fufu
Hej alla som läser!!
Jag är en väldigt dålig bloggerska och ska verkligen försöka bli bättre den sista tiden. Det är inte klokt att jag bara har drygt sex veckor kvar i Ghana. Det känns alltid som att tiden är lång när man har den framför sig men kort när man ser tillbaka på den. Jag har snart bott nio månader i Ghana. Nästan ett år ifrån Sverige, nästan ett år i tropisk värme, nästan ett år som först Obroni Fitaa (vit vit person) och senare Obroni Koko (vit röd person). Jag kan göra mig förstådd på twi och kommit fram till att jag aldrig fullständigt skulle kunna bli en del av det ghananska samhället. Jag har blivit bra på att åka trotro, bra på att pruta och bra på att klara mig själv i alla möjliga galna situationer!
I nästan tre veckor har min goda vän Anton delat mitt ghananska liv och berikat min vardag med historier om Ingen och Dum (ni vet Ingen trillar i sjön och Dum ringer till sjukhuset). En av veckorna reste vi från Accra till Bolgatanga i Norr. Där träffade vi många fantastiska personer, fick ha närkontakt med en krokodil (en reinkarnerad byhövding) och besökte Ingenmansland mellan Ghana och Burkina Faso. Sedan åkte vi sydväst till den lilla staden Wa där vi såg floghästar (annars fanns det inte så mycket och se - och inte alls mycket att äta). Därefter gjorde jag ett återbesök i Cape Coast i söder och vi såg havet och en Kakum nationalpark.
Min tid som volontär börjar ta slut då skolan tar lov i mitten av april och inte början förrän dagen innan jag åker. Att vara lärare är väldigt påfrestande men lärorikt (jag hoppas att barnen lär sig lika mycket som jag).
Jag ska försöka lägga upp lite bilder inom en ganska snar framtid och som sagt uppdatera oftare.
Jag är en väldigt dålig bloggerska och ska verkligen försöka bli bättre den sista tiden. Det är inte klokt att jag bara har drygt sex veckor kvar i Ghana. Det känns alltid som att tiden är lång när man har den framför sig men kort när man ser tillbaka på den. Jag har snart bott nio månader i Ghana. Nästan ett år ifrån Sverige, nästan ett år i tropisk värme, nästan ett år som först Obroni Fitaa (vit vit person) och senare Obroni Koko (vit röd person). Jag kan göra mig förstådd på twi och kommit fram till att jag aldrig fullständigt skulle kunna bli en del av det ghananska samhället. Jag har blivit bra på att åka trotro, bra på att pruta och bra på att klara mig själv i alla möjliga galna situationer!
I nästan tre veckor har min goda vän Anton delat mitt ghananska liv och berikat min vardag med historier om Ingen och Dum (ni vet Ingen trillar i sjön och Dum ringer till sjukhuset). En av veckorna reste vi från Accra till Bolgatanga i Norr. Där träffade vi många fantastiska personer, fick ha närkontakt med en krokodil (en reinkarnerad byhövding) och besökte Ingenmansland mellan Ghana och Burkina Faso. Sedan åkte vi sydväst till den lilla staden Wa där vi såg floghästar (annars fanns det inte så mycket och se - och inte alls mycket att äta). Därefter gjorde jag ett återbesök i Cape Coast i söder och vi såg havet och en Kakum nationalpark.
Min tid som volontär börjar ta slut då skolan tar lov i mitten av april och inte början förrän dagen innan jag åker. Att vara lärare är väldigt påfrestande men lärorikt (jag hoppas att barnen lär sig lika mycket som jag).
Jag ska försöka lägga upp lite bilder inom en ganska snar framtid och som sagt uppdatera oftare.
Och slutligen:
I chew my Fufu (så det så!)
måndag, mars 09, 2009
Livstecken
Hej alla igen! Jag ar ledsen att jag ar sa dalig pa att uppdatera men det beror helt enkelt pa att Internet fortfarande inte ar tillbaka i huset.
Allt ar bra. Cecilia och Karin har precis varit har! Om ni vill lasa och se bilder fran deras resa sa kolla in Cecilias blogg pa cisselisississi.wordpress.com. Det var valdigt roligt att ha dem har och att visa dem runt i Ghana! Tack for att ni kom!!!!!
Jag jobbar pa i skolan och far ofta undervisa en hel klass sjalv hela dagar. Det ar anstrangande men roligt och larorikt. Tyvarr har de ingen respekt for mig men det har fordelar och nackdelar.
Ska forsoka uppdatera snart igen!
Allt ar bra. Cecilia och Karin har precis varit har! Om ni vill lasa och se bilder fran deras resa sa kolla in Cecilias blogg pa cisselisississi.wordpress.com. Det var valdigt roligt att ha dem har och att visa dem runt i Ghana! Tack for att ni kom!!!!!
Jag jobbar pa i skolan och far ofta undervisa en hel klass sjalv hela dagar. Det ar anstrangande men roligt och larorikt. Tyvarr har de ingen respekt for mig men det har fordelar och nackdelar.
Ska forsoka uppdatera snart igen!
tisdag, februari 17, 2009
Mer an ett halvar
Hej alla!!
Jag lever men Internet i huset ar nere (formodligen beroende pa en obetald rakning).
Allt ar dock bra. Det fungerar bra i den nya skolan. Det ar spannande att undervisa trots att jag blir mycket forvanad och frustrerad jamt och standigt. Tanker mycket pa volontararbete och blir mer och mer skeptiskt till vad jag (och alla andra som kommer hit) bidrar med. Blir nastan lite sur pa mig sjalv. Ghana slutar aldrig forvana mig men jag alskar att aka trotro.
Snart far jag nytt besok fran Sverige i tva omgangar vilket ska bli valdigt roligt!!
Jag lever men Internet i huset ar nere (formodligen beroende pa en obetald rakning).
Allt ar dock bra. Det fungerar bra i den nya skolan. Det ar spannande att undervisa trots att jag blir mycket forvanad och frustrerad jamt och standigt. Tanker mycket pa volontararbete och blir mer och mer skeptiskt till vad jag (och alla andra som kommer hit) bidrar med. Blir nastan lite sur pa mig sjalv. Ghana slutar aldrig forvana mig men jag alskar att aka trotro.
Snart far jag nytt besok fran Sverige i tva omgangar vilket ska bli valdigt roligt!!
torsdag, januari 29, 2009
Jämställdhet?
Ghana har en bit kvar...
Detta är ett utdrag från en ghanansk lärobok.Lesson 8
Responsibility
Rights go with responsibilities. Just as our status gives us certain rights, so it also gives us certain responsibilities. Responsibility refers to the things we have to do as human beings. We become bad or irresponsible when we fail to carry out our responsibilities. Everybody has responsibilities in the home and at school.
The Responsibilities of Fathers
A father is the head of his family, so he has many responsibilities in the home. A father provides shelter for the entire family. He is to give mother money for food, pay school fees and discipline children when they do the wrong thing. A father is supposed to provide for clothing, security of the home as well as payment of bills.
The Responsibilities of Mothers
A mother is the main caretaker of the home. She cooks for the family, bathes children and take care of children when they are sick. She teaches children how to grow up to be responsible adults in future.
It is true that fathers give mothers house keeping money, mothers can also help to pay our school fees as well as provide for other needs. In the same way fathers also, help our mothers to maintain the home. This, they do by sometimes bathing babies when mothers are busy in the kitchen. They even go to the extend of doing cooking themselves. Have you ever seen you father cooking before?
The Responsibilities of Children
There is nothing like a boy’s job and a girl’s job. This is because in a home where there are only girls, they do what we assume to be boy’s job. For instance, girls can fetch water, sweep rooms and dust tables and chairs. In the same way the absence of girls leaves boys to do what is assumes to be girl’s job, that is sweeping the compound, cooking and washing dishes.
This is because it is the responsibility of children to do the household chores. Besides that, children are to help parents by going on errands as well as performing school duties.
At school, boys and girls are to keep the compound clean and healthy. Staying in an unclean environment to learn will make you fall sick. Children must always do their home work and do it well. There is time for everything.
Do not waste your time on unnecessary things. You are not supposed to be playing while your homework is not yet done. It is when all these things are done correctly, that one can say he has carried out his responsibility. God blesses those who are responsible.
The Complementary Role of Mothers and Fathers
It is true that fathers and mothers have different roles to play in the home, but sometimes, they go out of the way by helping each other. It is true that it is fathers who give money but sometimes mothers also contribute. For instance, mothers sometimes add a little money to what fathers give to them.
tisdag, januari 27, 2009
Nytt projekt och sjukhusbesök
Nu är det verkligen dags för en uppdatering!
Förra helgen var det Mid Year Camp med ICYE. Lägret var i Kumasi och det kändes som en lite lång resa för bara en hel dag. Det var roligt att träffa de andra volontärerna igen och höra hur de haft det!
Jag har bytt projekt igen och jobbar nu på en skola i Accra. Detta har jag gjort eftersom jag insåg att vi inte alls kom framåt på CP-projektet och jag mådde inte bra av hur situationen var. Nu ska jag bara vara en dag i veckan på Cerebral Pares projektet. Skolan jag börjat på har elever från årskurs ett till sex. Det är inte jättemånga elever eftersom många föräldrar flyttar sina barn från skolan eftersom den på många sätt är ganska dålig. Till exempel har ett av Ghanas största bussbolag valt att lägga sitt bussförvar och sin busstvätt precis vid skolbyggnaderna. Detta medför att enorma bussar åker förbi precis där barnen leker och drar upp ännu mer damm in i byggnaderna som redan är oerhört slitna och dåligt utrustade. Ett plus för skolan är dock att lärarna verkar vara väldigt bra och engagerade. De är utbildade på universitetet, vilket inte många praktiserande lärare här är, men det kan nog bero på att detta är en statligt ägd skola. Jag ska försöka hjälpa till med vad jag kan hjälpa till med men är det något jag lärt mig i Ghana så att det att det är svårt att verkligen bidra med något när man är ung och utan högre utbildning (det är väl inte så svårt att räkna ut egentligen). Jag har ju främst finansierat detta året själv och det känns bra. I vissa länder skickas ungdomar i min ålder ut och är finansierade av pengar från landets biståndsbudget. Man kan kalla det kulturutbyte men jag tycker inte man kan kalla det bistånd eller u-hjälp.
Jag kommer att återvända till Kastrup nio månader, två timmar och 20 minuter efter det att jag lämnade Norden dvs den 13 maj. Detta är lite tidigare än planerat och det beror på att jag vill komma hem så jag hinner söka in till lite olika teaterutbildningar. Det vägde tyngre att stanna två månader kortare i Ghana än att vara hemma i nästan ett år och bara vänta på nästa ansökning
Hamatanvindarna har dragit in över Ghana. Det är oerhört torrt, varmt på dagen och kallt på natten. Luften luktar bränt och himlen är röd ibland.
Igår besökte jag ett ghananskt sjukhus, på grund av min egen hälsa, för första gången. Infektion i benen. Det är ungefär lika fräscht som det låter. Sjukhuset var bra och personalen professionell men nu känner jag mig som en tablettmissbrukare (nio om dagen) men mår mycket bättre. Förutom detta är jag glad över att jag hållit mig så frisk än så länge. Har haft ringorm på min axel men den är nästan borta. Man blir ganska härdad när det gäller mycket i Ghana.
Kommentera gärna om du läser!
Förra helgen var det Mid Year Camp med ICYE. Lägret var i Kumasi och det kändes som en lite lång resa för bara en hel dag. Det var roligt att träffa de andra volontärerna igen och höra hur de haft det!
Jag har bytt projekt igen och jobbar nu på en skola i Accra. Detta har jag gjort eftersom jag insåg att vi inte alls kom framåt på CP-projektet och jag mådde inte bra av hur situationen var. Nu ska jag bara vara en dag i veckan på Cerebral Pares projektet. Skolan jag börjat på har elever från årskurs ett till sex. Det är inte jättemånga elever eftersom många föräldrar flyttar sina barn från skolan eftersom den på många sätt är ganska dålig. Till exempel har ett av Ghanas största bussbolag valt att lägga sitt bussförvar och sin busstvätt precis vid skolbyggnaderna. Detta medför att enorma bussar åker förbi precis där barnen leker och drar upp ännu mer damm in i byggnaderna som redan är oerhört slitna och dåligt utrustade. Ett plus för skolan är dock att lärarna verkar vara väldigt bra och engagerade. De är utbildade på universitetet, vilket inte många praktiserande lärare här är, men det kan nog bero på att detta är en statligt ägd skola. Jag ska försöka hjälpa till med vad jag kan hjälpa till med men är det något jag lärt mig i Ghana så att det att det är svårt att verkligen bidra med något när man är ung och utan högre utbildning (det är väl inte så svårt att räkna ut egentligen). Jag har ju främst finansierat detta året själv och det känns bra. I vissa länder skickas ungdomar i min ålder ut och är finansierade av pengar från landets biståndsbudget. Man kan kalla det kulturutbyte men jag tycker inte man kan kalla det bistånd eller u-hjälp.
Jag kommer att återvända till Kastrup nio månader, två timmar och 20 minuter efter det att jag lämnade Norden dvs den 13 maj. Detta är lite tidigare än planerat och det beror på att jag vill komma hem så jag hinner söka in till lite olika teaterutbildningar. Det vägde tyngre att stanna två månader kortare i Ghana än att vara hemma i nästan ett år och bara vänta på nästa ansökning
Hamatanvindarna har dragit in över Ghana. Det är oerhört torrt, varmt på dagen och kallt på natten. Luften luktar bränt och himlen är röd ibland.
Igår besökte jag ett ghananskt sjukhus, på grund av min egen hälsa, för första gången. Infektion i benen. Det är ungefär lika fräscht som det låter. Sjukhuset var bra och personalen professionell men nu känner jag mig som en tablettmissbrukare (nio om dagen) men mår mycket bättre. Förutom detta är jag glad över att jag hållit mig så frisk än så länge. Har haft ringorm på min axel men den är nästan borta. Man blir ganska härdad när det gäller mycket i Ghana.
Kommentera gärna om du läser!
måndag, januari 12, 2009
Kanotsafari och allt det kan innebära (på mer än 8000 ord)
För att komma till kanoterna åkte vi i en bil som vi hyrde (dyrt) och sen...
...gick vi igenom en liten by för att komma till...
... kanoterna som vi gick på och...
... rodde på en flod...
... eller roddes på en flod...
... sen skulle vi åka tillbaka men fick...
... punktering så vi var tvungna att...
... kanoterna som vi gick på och...
... rodde på en flod...
... eller roddes på en flod...
... sen skulle vi åka tillbaka men fick...
... punktering så vi var tvungna att... ... gå jättelångt på en torr och varm väg - självklart mötte vi en...
... skogsbrand. Då fick vi skjuts av en uppdykande bil tillbaka till Mole och säkerheten.
Resa till Mole National Park
Anna från Sverige, Bärbel från Italien, Romy från Tyskland, Rikke från Danmark, Scott från Australien, Rebecka från Danmark och jag.I onsdags åkte vi till Mole national park. Jag och Anna tog bussen från Accra klockan 16 och med poliseskort var vi framme vid fyra på morgonen i Tamale. Det var nog den konstigaste bussresan jag varit på. Exempel på det var att folk hade med sig så mycket packning att de var tvungen att lämna typ 100 kartonger juice på stationen i Accra, att hela mittgången var full med bagage så man fick gå hinderbana för att komma ut. Hela sidogången var också totalt fylld av väskor. För att göra det hela lite konstigare hade de klämt in en polis bakom väskorna vid mittutgången för att vakta. Vi blev lite rädda när polisen, efter stoppet i Kumasi, tog på sig en skottsäker väst. Men allt gick bra till slut och vi kunde tidigt på morgonen ta ännu en buss till Larabanga varifrån vi kunde gå till Mole.
På eftermiddagen fick vi sällskap av några andra volontärer. I torsdags gick vi på safari. Jag tror det är ganska ovanligt med safari utan bilar. Tror också det är ovanligt att bara behöva betala en safarigudie fem kronor i timmen.
Vi såg många djur och det var fin natur. Stället vi bodde på var fint med utsikt över ett vattenhål där elefanter och andra djur höll till. Utanför rummet gick det vårtsvin och babianer. Afrika mer som man tänker sig Afrika.
tisdag, januari 06, 2009
Bilder från jullovet
Äntligen fick jag klappa en krokodil!
Hängbro i Kakum National Park
Pappa på hängbro
Julafton.
Elmina
Mot "Det riktiga Ghana"
Nu är det väl ändå väldigt mycket dags för en uppdatering. Fy, Anna! Nu har jag fått hit min laptop så jag kan koppla upp mig på rummet. Detta betyder att jag ska uppdatera bloggen ofta (i teorin och förhoppningsvis även i praktiken). Mitt liv är lite extra förgyllt med de fantastiska bokstäverna å, ä och ö.
Det var väldigt roligt att ha familjen här. Vi tillbringade först två nätter i Accra, sedan tre nätter i Kumasi, därefter tre nätter i Elmina och slutligen åtta nätter i Accra igen. Nu vet familjen vad jag pratar om när jag ringer hem och gråter eller är totalt uppfylld av det fantastiska Ghana. Jag måste säga att min inställning till Ghana verkligen svänger fort. Det rör sig inte om månader, veckor eller ens dagar - det handlar om minuter. Ena sekunden irriterar jag mig på allt och andra sekunden vill jag inte ens tänka på att jag kommer att vara tvungen att åka hem om några månader.
Jag tror min familj skulle beskriva Ghana med orden (rätta mig om jag har fel):
- Värme (på gott och ont)
- Trafikkaos (mest på ont skulle jag tro. Första dagen tillbringade vi över två timmar i en taxi på en väg som kunde körts på tjugo minuter om inte taxin gått sönder och om inte vägen var totalt fylld av andra bilar som ville åt samma håll)
- Starka ljud och färger (ett land där det aldrig är tyst och det verkar som att de tycker ljudnivån är ett tecken på välstånd. Himlen, skogarna, kläderna i regnbågens alla färger i kontrast till Sverige i nio nyanser av grått)
Ja, vad mer? Hjälp mig! Mamma skulle nog inte kunna låta bli att nämna liket som flöt upp på stranden. Cissi föreslog att ni alla skulle skriva varsitt inlägg om er resa.
Jag tror Ghana är ett land som man älskar - men mest när man kommit hem. Jag är oerhört glad att jag får uppleva allt detta och jag har lärt mig obeskrivligt mycket. Jag skulle inte vilja byta ut denna upplevelse mot någonting men samtidigt är allt frustrerande ibland och jag undrar vad jag håller på med.
Projektet går för tillfället lite knackigt Vad det beror på hade jag nog kunnat skriva en hel uppsats om. Tills jag ser hur det utvecklar sig kan jag inte med gott hjärta samla in pengar från Sverige. För tillfället går en stor del av pengarna till mat till de jag jobbar med. Anledningen till detta är att jag måste äta (för mina egna pengar) men jag klarar inte av att sitta och äta när det sitter någon brevid mig som inte äter, och inte ätit på hela dagen, för att han/hon inte har råd. Och jag har inte råd att alltid betala deras mat. Så dit har en del av de insamlade pengarna gått. Naturligtvis är det alltid motigt att starta upp ett nytt projekt särskilt i en främmande kultur och jag försöker att ta en sak i taget, börja smått och inte försöka gapa efter mycket. Jag vill se ett litet resultat bara.
I morgon åker jag till norra Ghana för att besöka den största nationalparken i landet med några andra volontärer. Det ska bli väldigt roligt och spännande. Alla säger att norr är annorlunda från resten av landet. "Det riktiga Ghana" säger några. Så jag kommer att vara borta några dagar men när jag kommer hem ska jag ladda upp bilder åt er!
Jag hoppas att ni alla har det bra i Sverige, även om det är kallt och grått. Nu ska jag gå och se om jag kan få äta en risboll!
Det var väldigt roligt att ha familjen här. Vi tillbringade först två nätter i Accra, sedan tre nätter i Kumasi, därefter tre nätter i Elmina och slutligen åtta nätter i Accra igen. Nu vet familjen vad jag pratar om när jag ringer hem och gråter eller är totalt uppfylld av det fantastiska Ghana. Jag måste säga att min inställning till Ghana verkligen svänger fort. Det rör sig inte om månader, veckor eller ens dagar - det handlar om minuter. Ena sekunden irriterar jag mig på allt och andra sekunden vill jag inte ens tänka på att jag kommer att vara tvungen att åka hem om några månader.
Jag tror min familj skulle beskriva Ghana med orden (rätta mig om jag har fel):
- Värme (på gott och ont)
- Trafikkaos (mest på ont skulle jag tro. Första dagen tillbringade vi över två timmar i en taxi på en väg som kunde körts på tjugo minuter om inte taxin gått sönder och om inte vägen var totalt fylld av andra bilar som ville åt samma håll)
- Starka ljud och färger (ett land där det aldrig är tyst och det verkar som att de tycker ljudnivån är ett tecken på välstånd. Himlen, skogarna, kläderna i regnbågens alla färger i kontrast till Sverige i nio nyanser av grått)
Ja, vad mer? Hjälp mig! Mamma skulle nog inte kunna låta bli att nämna liket som flöt upp på stranden. Cissi föreslog att ni alla skulle skriva varsitt inlägg om er resa.
Jag tror Ghana är ett land som man älskar - men mest när man kommit hem. Jag är oerhört glad att jag får uppleva allt detta och jag har lärt mig obeskrivligt mycket. Jag skulle inte vilja byta ut denna upplevelse mot någonting men samtidigt är allt frustrerande ibland och jag undrar vad jag håller på med.
Projektet går för tillfället lite knackigt Vad det beror på hade jag nog kunnat skriva en hel uppsats om. Tills jag ser hur det utvecklar sig kan jag inte med gott hjärta samla in pengar från Sverige. För tillfället går en stor del av pengarna till mat till de jag jobbar med. Anledningen till detta är att jag måste äta (för mina egna pengar) men jag klarar inte av att sitta och äta när det sitter någon brevid mig som inte äter, och inte ätit på hela dagen, för att han/hon inte har råd. Och jag har inte råd att alltid betala deras mat. Så dit har en del av de insamlade pengarna gått. Naturligtvis är det alltid motigt att starta upp ett nytt projekt särskilt i en främmande kultur och jag försöker att ta en sak i taget, börja smått och inte försöka gapa efter mycket. Jag vill se ett litet resultat bara.
I morgon åker jag till norra Ghana för att besöka den största nationalparken i landet med några andra volontärer. Det ska bli väldigt roligt och spännande. Alla säger att norr är annorlunda från resten av landet. "Det riktiga Ghana" säger några. Så jag kommer att vara borta några dagar men när jag kommer hem ska jag ladda upp bilder åt er!
Jag hoppas att ni alla har det bra i Sverige, även om det är kallt och grått. Nu ska jag gå och se om jag kan få äta en risboll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)