Martha, som jag jobbar med, kanner en man som jobbar pa en av de storsta radiostationerna i Ghana. I sondags kvall var vi med i hans program. Martha berattade om vad Cerebral Pares ar och vad vi gor. Jag fick beratta varfor jag tycker det ar viktigt att vi hjalper dessa barn och varfor vi inte ska kasta dem i floden. Jag fick ocksa beratta om vad jag tycker om maten i Ghana och fick chansen att visa mina twikunskaper for hela Ghana 'Me te Twi kakra kakra' (Jag pratar lite, lite twi). Efter programet har vi fatt stor respons och massor av folk ringer oss. Manga har barn med CP och andra vill bidra med pengar (vissa vill mindre seriost bidra med sig sjalv och 'hur mar Anna och kan jag fa prata med henne?')
Mamma har nu oppat ett bankkonto i SEB med nummer 5623-2964268. Jag kommer att aterkomma med mer info om projektet och bilder sa fort jag kan. Om ni har mojlighet att skanka nagot litet sa hjalper det oss VERKLIGEN jattemycket!
Jag ar inte expert pa det sociala systemet i Ghana men jag vet att staten inte ger bidrag till foraldrar med barn med CP. Det ar en av de sakerna GCPF vill andra pa eftersom det nu inte finns nagon alls lagstiftning angaende detta. Skatterna (som inte ar sa hoga och jag har svart att tro att manga verksamheter ens betalar dem) gar bland annat till polisen (som fungerar sadar) och till statliga skolor (som ocksa fungerar sadar). De statliga skolorna ska vara gratis men det tillkommer alltid massor av avgifter tex for skoluniformer, pennor, bocker osv. Vagarna ar verkligen under all kritik. Manga av dem har rattats till och ska asfalteras vilket inte kan goras eftersom folk byggt sina murar ut over vagen. Detta forsoker losas genom att det skrivs typ 'Final Warning' pa vaggarna. Sedan hander ingenting och vagen forblir oasfalterad och halig.
Ungdomarna har har pa sig klader som de kopt pa markaden. Jag har hort att dessa klader ar skankta fran vastvarlden. Systemet fungerar inte riktigt om kladerna vi skanker saljs till de som anda ganska mycket pengar. Daligt!
En sak som man reagerar pa ar att det ar oerhorda klasskillnader. Det ar det nog overallt i varlden men jag tror att det ar extra tydligt har eftersom fattig och rik verkligen lever sida vid sida. Utanfor murarna till vart hus kan folk bo i ett skjul dar foraldrarna inte har rad att kopa mat och klader till sina barn.
Idag ar det en muslimsk helgdag har.
Jag ar forkyld. Pa mitt rum finns det spindlar och odlebebisar. Jag sager till dem att de ar okej att de ar dar sa lange de inte ror min sang.
tisdag, september 30, 2008
lördag, september 27, 2008
Solbranna, festival och ghanansk film
Idag har solen brant mig ordentligt for forsta gangen har. Jag skulle traffa Anna och Doris (volontar pa samma projekt som Anna) men eftersom allt inte alltid blir som planerat har var jag tvungen att vanta pa dem i over en och en halv timme. I solen.
Vi gick pa en slags festival for gymnasieskolor. Folk sprang omkring och skrek och sjong sina skolsanger. Det var lite som Malmo Festivalen med stand och mycket folk. Alla var allmant galna!
De ghananska filmerna som visas pa tv har ar inte sa bra. De ar daligt filmade och ofta valdigt overdramatiska med folk som grater och skriker.
Vi gick pa en slags festival for gymnasieskolor. Folk sprang omkring och skrek och sjong sina skolsanger. Det var lite som Malmo Festivalen med stand och mycket folk. Alla var allmant galna!
De ghananska filmerna som visas pa tv har ar inte sa bra. De ar daligt filmade och ofta valdigt overdramatiska med folk som grater och skriker.
fredag, september 26, 2008
gcpfoundation@gmail.com
Jag har nu borjat jobba med mitt nya projekt pa riktigt!
Vara huvudmal ar att:
- Upplysa om Cerebral Pares och forsoka andra folks installning till sjukdomen.
- Hjalpa foraldrar som inte har rad med att kopa medicin och andra nodvandliga saker till barnet med Cerebral Pares.
- Starta en skola/behandlingscenter for barn med Cerebral Pares dar de kan vara mandag till fredag, fa ratt behandling och sa att foraldrarna kan arbeta.
Vi kommer att behova er hjalp! Just nu har projektet inga pengar alls. Jag ska oppna ett bankkonto i Sverige sa fort som mojligt och alla bidrag, hur sma de an ar, kommer att vara mycket valkomna.
Om det ar nagon av er som har nagon erfarenhet nar det galler Cerebral Pares sa vore det jattebra om ni ville hora av er till mig. Vi ska vara med i radio pa sondag och jag vill veta sa mycket som mojligt om sjukdomen innan dess. Mejla mig pa gcpfoundation@gmail.com
Vara huvudmal ar att:
- Upplysa om Cerebral Pares och forsoka andra folks installning till sjukdomen.
- Hjalpa foraldrar som inte har rad med att kopa medicin och andra nodvandliga saker till barnet med Cerebral Pares.
- Starta en skola/behandlingscenter for barn med Cerebral Pares dar de kan vara mandag till fredag, fa ratt behandling och sa att foraldrarna kan arbeta.
Vi kommer att behova er hjalp! Just nu har projektet inga pengar alls. Jag ska oppna ett bankkonto i Sverige sa fort som mojligt och alla bidrag, hur sma de an ar, kommer att vara mycket valkomna.
Om det ar nagon av er som har nagon erfarenhet nar det galler Cerebral Pares sa vore det jattebra om ni ville hora av er till mig. Vi ska vara med i radio pa sondag och jag vill veta sa mycket som mojligt om sjukdomen innan dess. Mejla mig pa gcpfoundation@gmail.com
torsdag, september 25, 2008
Bilder fran huset
Eftersom jag idag bara sitter framfor datorn och letar efter information sa tankte jag att jag kan passa pa att ladda upp lite bilder. 
Denna bild ar inte bra alls. Men ni far, efter begaran, se mina flator. Ni far ocksa se Jennifer och Saviour som jag bor med. Nu maste jag ga ut och ta lite bilder pa huset for jag kom pa att jag inte har nagra sadana.
Detta ar mitt rum.
Och slutligen, en bild fran utsidan. Huset ar till vanster om bilden, tennisbanan till hoger.
Denna bild ar inte bra alls. Men ni far, efter begaran, se mina flator. Ni far ocksa se Jennifer och Saviour som jag bor med. Nu maste jag ga ut och ta lite bilder pa huset for jag kom pa att jag inte har nagra sadana.
Detta ar fran ovanvaningen. Det ar valdigt oppet och hogt i tak. Dar nere ar vardagsrummet.
Mitt rum ar det till vanster. Nasta dorr ar till dushen och den efter det till toaletten. Isaac och Saviour bor i de tva aterstande rummen.
Och slutligen, en bild fran utsidan. Huset ar till vanster om bilden, tennisbanan till hoger.
onsdag, september 24, 2008
Nytt projekt
Var pa mote med en kvinna som jobbar med barn med Cerebral Pares idag. Dessa barn behover verkligen hjalp i Ghana eftersom foraldrarna ofta tycker att de ar en forbannelse och vill kasta dem i floden. Det ar ocksa daligt med information till allmanheten som inte behandlar barnen bra och till familjerna som inte ger barnen ratt medicinsk behandling.
Om allt gar som planerat ska jag hjalpa denna kvinna med att upplysa om sjukdomen och situationen sa att hon kan fa in pengar och da kunna utbilda familjer, importera mediciner m.m.
Jag ska gora informationsblad pa svenska och oppna ett bankkonto om nagon av er dar hemma skulle vilja bidra med nagot litet. Jag aterkommer med information!
Jag ar i alla fall valdigt forvantansfull nar det galler det nya projektet. Jag kommer formodligen att fortsatta jobba pa Ascot en dag i veckan.
Tack for era kommentarer (fortsatt sa)!
Om allt gar som planerat ska jag hjalpa denna kvinna med att upplysa om sjukdomen och situationen sa att hon kan fa in pengar och da kunna utbilda familjer, importera mediciner m.m.
Jag ska gora informationsblad pa svenska och oppna ett bankkonto om nagon av er dar hemma skulle vilja bidra med nagot litet. Jag aterkommer med information!
Jag ar i alla fall valdigt forvantansfull nar det galler det nya projektet. Jag kommer formodligen att fortsatta jobba pa Ascot en dag i veckan.
Tack for era kommentarer (fortsatt sa)!
tisdag, september 23, 2008
Volontararbete?!
Jag var pa mote med min organisation igar. Problemet ligger i att de vill inte betala ut mina fickpengar trots att det star overallt att de ingar i avgiften jag betalat. I stallet sager de att de har den policyn att om man jobbar pa ett privat och vinstdrivande projekt sa ska projektet sta for fickpengarna. Jag menar att om detta ar fallet sa for det forsta sa ar det da inte volontararbete och det bidrar till att konkurrera ut lokal arbetskraft. For det andra ar inte ens mitt projekt vinstdrivande men detta avvisar min organisation med att saga att det visst ar det och att min vardmamma ljuger. De sager att om problemet inte loser sig sa kan de flytta mig till ett annat projekt men jag far inte se detta projekt forst. Jag gick i alla fall fran motet arg men beslutsam att inte vara beroende av organisationen eller lata dem komma undan med betalningen. Jag tankte efter och bestamde mig for att pa egen hand forsoka byta projekt men inte boende. Detta huvudsakligen av tre anledningar:
- Byter jag till ett icke vinstdrivande projekt maste de betala ut mina fickpengar.
- Jag slipper problemet med att bo och jobba pa samma projekt.
- Jag far mojlighet att jobba med personer som ar mer i behov av hjalp an barnen pa Ascot.
Jag har nu nagra tradar ute gallande nya projekt. Det projekt det lutar at later valdigt spannande och intressant. Jag ar dock radd att det inte ar sa fantastiskt som jag fatt forklarat for mig sa jag vill inte hoppas eller beratta for mycket. Jag ska i alla fall pa mote angande detta projekt i morgon.
Igar satte jag upp foton och vykort pa vaggarna pa mitt rum. Det blev lite mer hemtrevligt sa.
- Byter jag till ett icke vinstdrivande projekt maste de betala ut mina fickpengar.
- Jag slipper problemet med att bo och jobba pa samma projekt.
- Jag far mojlighet att jobba med personer som ar mer i behov av hjalp an barnen pa Ascot.
Jag har nu nagra tradar ute gallande nya projekt. Det projekt det lutar at later valdigt spannande och intressant. Jag ar dock radd att det inte ar sa fantastiskt som jag fatt forklarat for mig sa jag vill inte hoppas eller beratta for mycket. Jag ska i alla fall pa mote angande detta projekt i morgon.
Igar satte jag upp foton och vykort pa vaggarna pa mitt rum. Det blev lite mer hemtrevligt sa.
söndag, september 21, 2008
En handelserik lordag
Det har hant mycket sedan sist...
Igar var nog en av de mest dramatiska, handelsefulla, samsta och basta dagarna sedan jag kom hit. Anna kom hit i fredags och i lordags gick vi upp vid sex och at frukost. Vi tog trotros in till centrala Accra. Vi ville se en speciell del av Accra och hade fatt tipset, att hoppa aka till ett annat stalle och ga langs en fin vag dit, av min vardpappa. Sa vi borjade ga och jag fragade tre olika personer om detta var vagen till Osu. "Ja, det ar det sa de". Det var vagen till Osu vi gick pa. Problemet var att vi inte gick mot Osu utan fran Osu. Efter en och en halv timmes promenad och lite fundringar om varfor min vardpappa sagt att det lag sa manga affarer langs vagen, nar de enda affarerna som fanns dar salde likkistor, bestamde vi oss for att ta en trotro resten av biten till Osu. Eftersom vi tydligen var pa helt fel sida av Accra kunde vi inte ta en trotro utan fick betala en taxi. Hela detta misstag var anda ganska lyckat eftersom vi nu fick se en stor del av Accra och taxin korde langs hela Accras kust, vilken var rolig att se.
Tillslut kom vi fram till Osu och at da glass pa ett kant stalle. Det var gott men mycket dyrt. Osu ar en ganska europeisk del av Accra med valdigt mycket vita manniskor. Efter glassen gick vi till en mataffar med europeisk mat. Jag kopte wasaknackebrod. Formodligen var det en kombination av att vi gatt langt, inte druckit vatten, inte hade atit nagon rikigt mat pa hela dagen och att jag inte hade sovit mycket pa natten som gjorde att jag svimmade pa ett torg i Osu. Det hela var ganska dramatiskt men mycket roligt i efterhand. Jag var tvungen att satta mig ner och nar jag skulle forflytta mig fran dar jag satt till dar det skulle finnas en toalett sa blev det helt svart framfor ogonen och jag trillade ner pa marken. En dam hjalpte mig och ropade pa en taxi som hon ville skulle kora mig till sjukhuset. Vi akte inte till sjukhuset utan hem (och det blev dyrt). Nar jag hade druckit vatten och vilat lite madde jag battre. Nu har jag svimmat pa ett torg i Ghana. Det ar en merit tycker jag.
Efter att ha vilat i nagra timmar gav vi oss in till Accra igen.Vi hittade en mysig resturang och at italiensk mat. Det var valdigt, vadligt gott!
Nar vi kom hem efter var maltid fick vi hora att mina vardforaldrar skulle in till Accra och se en av Ghanas kandaste stauppkomiker. De sa att om vi ville fick vi garna folja med och se om det fanns biljetter kvar. Det ville vi garna och som tur var fanns det biljetter. Sa igarkvall sag vi KSM (tror jag han heter) pa National Theatre. Skamten rorde sig kring religion, Ghanas kultur men framst valet i december. Jag kan inte pasta att jag forstod mer en en procent men det var anda en vadligt spannande upplevelse!
Gardagens utflyker inklusive idag, da vi faktiskt gick ratt vag till Osu, har gjort att vi fatt se nastan hela Accra. Vi kom fram till att Accra inte ar sa stort och att det faktiskt inte finns jattemycket att se dar. Detta bekraftar vad som star i min guidebok, att om man ar i Ghana pa semester ska man inte inrikta sig pa Accra utan andra delar.
For ovrigt krangar min organisation igen. Jag ar arg och har varit ganska orolig men har nu i alla fall bestamt mig for vad jag tycker och det ska jag framfora i morgon da jag ska traffa dem. Det hela ror sig och pengar och beror lite pa att organisationen och min vardmamma ser pa saker pa olika satt. Jag tanker inte forklara allt men det finns en risk att jag bade kommer att flytta och byta projekt. Jag haller er uppdaterade!
Igar var nog en av de mest dramatiska, handelsefulla, samsta och basta dagarna sedan jag kom hit. Anna kom hit i fredags och i lordags gick vi upp vid sex och at frukost. Vi tog trotros in till centrala Accra. Vi ville se en speciell del av Accra och hade fatt tipset, att hoppa aka till ett annat stalle och ga langs en fin vag dit, av min vardpappa. Sa vi borjade ga och jag fragade tre olika personer om detta var vagen till Osu. "Ja, det ar det sa de". Det var vagen till Osu vi gick pa. Problemet var att vi inte gick mot Osu utan fran Osu. Efter en och en halv timmes promenad och lite fundringar om varfor min vardpappa sagt att det lag sa manga affarer langs vagen, nar de enda affarerna som fanns dar salde likkistor, bestamde vi oss for att ta en trotro resten av biten till Osu. Eftersom vi tydligen var pa helt fel sida av Accra kunde vi inte ta en trotro utan fick betala en taxi. Hela detta misstag var anda ganska lyckat eftersom vi nu fick se en stor del av Accra och taxin korde langs hela Accras kust, vilken var rolig att se.
Tillslut kom vi fram till Osu och at da glass pa ett kant stalle. Det var gott men mycket dyrt. Osu ar en ganska europeisk del av Accra med valdigt mycket vita manniskor. Efter glassen gick vi till en mataffar med europeisk mat. Jag kopte wasaknackebrod. Formodligen var det en kombination av att vi gatt langt, inte druckit vatten, inte hade atit nagon rikigt mat pa hela dagen och att jag inte hade sovit mycket pa natten som gjorde att jag svimmade pa ett torg i Osu. Det hela var ganska dramatiskt men mycket roligt i efterhand. Jag var tvungen att satta mig ner och nar jag skulle forflytta mig fran dar jag satt till dar det skulle finnas en toalett sa blev det helt svart framfor ogonen och jag trillade ner pa marken. En dam hjalpte mig och ropade pa en taxi som hon ville skulle kora mig till sjukhuset. Vi akte inte till sjukhuset utan hem (och det blev dyrt). Nar jag hade druckit vatten och vilat lite madde jag battre. Nu har jag svimmat pa ett torg i Ghana. Det ar en merit tycker jag.
Efter att ha vilat i nagra timmar gav vi oss in till Accra igen.Vi hittade en mysig resturang och at italiensk mat. Det var valdigt, vadligt gott!
Nar vi kom hem efter var maltid fick vi hora att mina vardforaldrar skulle in till Accra och se en av Ghanas kandaste stauppkomiker. De sa att om vi ville fick vi garna folja med och se om det fanns biljetter kvar. Det ville vi garna och som tur var fanns det biljetter. Sa igarkvall sag vi KSM (tror jag han heter) pa National Theatre. Skamten rorde sig kring religion, Ghanas kultur men framst valet i december. Jag kan inte pasta att jag forstod mer en en procent men det var anda en vadligt spannande upplevelse!
Gardagens utflyker inklusive idag, da vi faktiskt gick ratt vag till Osu, har gjort att vi fatt se nastan hela Accra. Vi kom fram till att Accra inte ar sa stort och att det faktiskt inte finns jattemycket att se dar. Detta bekraftar vad som star i min guidebok, att om man ar i Ghana pa semester ska man inte inrikta sig pa Accra utan andra delar.
For ovrigt krangar min organisation igen. Jag ar arg och har varit ganska orolig men har nu i alla fall bestamt mig for vad jag tycker och det ska jag framfora i morgon da jag ska traffa dem. Det hela ror sig och pengar och beror lite pa att organisationen och min vardmamma ser pa saker pa olika satt. Jag tanker inte forklara allt men det finns en risk att jag bade kommer att flytta och byta projekt. Jag haller er uppdaterade!
torsdag, september 18, 2008
Fredag i morgon och ungefar hela tiden
Nu har jag varit i Afrika i mer an fem veckor och i morgon har jag varit i vardfamiljen i fyra veckor. Tiden gar verkligen fort och det kanns som att det ar fredag ungefar varannan dag.
Idag klarade jag att ta bade mig och fyraariga Kezia hem med trotros. Det gick bra sa nu kanner jag att jag har koll.
Bebisarna gor mig verkligen frustrerad ibland. Det ar svart att organisera saker for dem eftersom de inte kan koncentrera sig och dessutom ar sa sma att de inte kan gora mycket. Vi forsoker lasa for dem, rita, mala m.m. men det slutar alltid med att man gor det for sig sjalv. Jag ska forsoka fa halla lektioner for de stora barnen ocksa. Jag har planerat olika aktiviteter men de barnen ar sma de ocksa, fem ar ar de aldsta.
Jag har packat upp i mitt nya rum nu. Dar finns en sang, en garderob, ett skrivbord och en stol. Det kan nog bli hemtrevligt.
Idag klarade jag att ta bade mig och fyraariga Kezia hem med trotros. Det gick bra sa nu kanner jag att jag har koll.
Bebisarna gor mig verkligen frustrerad ibland. Det ar svart att organisera saker for dem eftersom de inte kan koncentrera sig och dessutom ar sa sma att de inte kan gora mycket. Vi forsoker lasa for dem, rita, mala m.m. men det slutar alltid med att man gor det for sig sjalv. Jag ska forsoka fa halla lektioner for de stora barnen ocksa. Jag har planerat olika aktiviteter men de barnen ar sma de ocksa, fem ar ar de aldsta.
Jag har packat upp i mitt nya rum nu. Dar finns en sang, en garderob, ett skrivbord och en stol. Det kan nog bli hemtrevligt.
onsdag, september 17, 2008
Face The Wall
Internet ar tillbaka!
Igar fick jag plotsligt flytta ut till det andra rummet eftersom det kom gaster som behovde mitt gamla rum. Jag packade alla mina saker vilka tog ungefar dubbelt sa stor plats som nar jag kom. Jag har annu inte packat upp i mitt nya rum eftersom det ska in en garderob dar forst. Jag delar toalett och dusch med tva man men kan aven anvanda ett badrum i huset vilket jag nog kommer att gora mestadels.
Idag har jag som vanligt varit pa Ascot. Jag tar mig nu bade dit och hem sjalv utan problem vilket ar skont. Det tar bara 20 minuter fran dorr till dorr pa morgonen om man har tur. En dag pa Ascot borjar klockan 8 med att man klar om barnen till deras lekuniform sedan har man en lektion fran 9-10.30. Sedan ar det rast utomhus till 11 da barnen fikar med kex och saft. Efter annu en lektion ar det lunch 12.30 och sedan sover barnen till 3 da vi klar om dem till uniformen. Innan 5 ska de bli hamtade av sina foraldrar.
Nar barnen ar olydiga hotar vi med "face the wall" och om de ar olydiga lite till maste de sta med huvudet mot vaggen. Vi far inte sla barnen men vissa larare gor det lite anda. Ibland ar de orattvisa mot barnen men ibland ar barnen ocksa valdigt brakiga.
Min vardmamma aker till London pa tisdag. Till helgen ska Anna, den andra svenska volontaren, komma hit och vi ska utforska Accra. Det ska bli mycket spannande.
Vad hander i Sverige?
Igar fick jag plotsligt flytta ut till det andra rummet eftersom det kom gaster som behovde mitt gamla rum. Jag packade alla mina saker vilka tog ungefar dubbelt sa stor plats som nar jag kom. Jag har annu inte packat upp i mitt nya rum eftersom det ska in en garderob dar forst. Jag delar toalett och dusch med tva man men kan aven anvanda ett badrum i huset vilket jag nog kommer att gora mestadels.
Idag har jag som vanligt varit pa Ascot. Jag tar mig nu bade dit och hem sjalv utan problem vilket ar skont. Det tar bara 20 minuter fran dorr till dorr pa morgonen om man har tur. En dag pa Ascot borjar klockan 8 med att man klar om barnen till deras lekuniform sedan har man en lektion fran 9-10.30. Sedan ar det rast utomhus till 11 da barnen fikar med kex och saft. Efter annu en lektion ar det lunch 12.30 och sedan sover barnen till 3 da vi klar om dem till uniformen. Innan 5 ska de bli hamtade av sina foraldrar.
Nar barnen ar olydiga hotar vi med "face the wall" och om de ar olydiga lite till maste de sta med huvudet mot vaggen. Vi far inte sla barnen men vissa larare gor det lite anda. Ibland ar de orattvisa mot barnen men ibland ar barnen ocksa valdigt brakiga.
Min vardmamma aker till London pa tisdag. Till helgen ska Anna, den andra svenska volontaren, komma hit och vi ska utforska Accra. Det ska bli mycket spannande.
Vad hander i Sverige?
tisdag, september 16, 2008
Helgen
Spann fast er! Det finns risk att detta blir ett langt inlagg! Internetrakningen blev inte betalad sa vi har inte haft Internet hemma sa det ar anledningen till att det varit ont om uppdateringar. Nu sitter jag pa ett Internetcafe och mitt tangentbord ar inte det basta varlden skadat.
Onsdag: Huvudlararen for min klass var pa halsokontroll med sin lilla dotter, Blessing, sa jag fick ta hand om barnen sjalv. Det var jobbigt men ganska kul.
Lordag: Foraldramote pa Ascot. Det skulle borja 10. En foralder var dar 10 och Maevhis akte och hyrde stolar. Senare kom nagra fler, det var ng knappt 10 pers och vi disskuterade Ascot, betalningar, personal, Maevhis flytt till London m.m. Efter motet akte jag hem till min arbetskompis, Shirley. Shirley ar 24 ar och bor med sin mamma och nagra andra slaktingar men langtar efter ett eget stalle att bo pa. Huset ar ganska stort men kanns inte riktigt fardigbyggt eftersom det inte finns golv och vaggar utanpa betongen. De har varken el eller rinnande vatten. Att vara dar kandes verkligen mer afrikanskt an dar jag vanligtvis bor. Jag hjalpte Shirley att tvatta och sen akte vi till Kasua som ligger en bit utanfor Accra. Vi akte trotro och jag blev lite radd for de kor verkligen fort pa motorvagen. Fran trotron kan man kopa olika saker att ata och jag tog tillfallet i akt. Vi kopte ananas, glass (fran pase), notter, plantain (typ banan) chips m.m. Till kvallsmat at vi en lokal ratt och till frukost drack vi grot (ur pase) och at bonbullar. Pa sondagen at vi bonor och stekt plantain och at vattenmelon och apelsin. Jag tankte: Hjalp, blir jag inte magsjuk nu sa blir jag det aldrig.
Som ni kanske forstar sov vi over i Kasua. Vi sov hos Shirleys moster som bor i ett rum (ungefar sa stort som mitt rum dar hemma). Jag insisterade pa att satta upp mitt myggnat och vi sov pa golvet med tva filtar som madrass. De fick visa mig hur jag skulle anvanda "toaletten" och "dushen" och de skrattade at mig eftersom jag inte visste hur jag skulle gora. Exempel: For att ga pa toaletten maste du kla av dig alla klader och ta pa dig ett tygstycke. Jag kande mig afrikansk och fick bara vatten pa huvudet. Det var en jattespannande helg och det kanns som att jag fick kanna pa "det riktiga" Afrika och far jag bara uppleva sadana saker i mellanat sa gor det inget att bo pa det sattet jag gor.
Igar tog jag ut flatorna och det var skont! De kliade och var varma.
Idag har jag varit pa Ascot som vanligt och det kanns bra for nu borjar jag kunna ta egna intiativ. Till exempel sa stadade jag hela klassrummet idag och sorterade alla grejer.
Jag har inte sa mycket tid kvar pa cafeet och jag ber om ursakt for ett ganska ostrukturerat inlagg men jag skyller lite pa mitt tangetbord som hammar min kreativitet. Internet borde vara tillbaka i huset snart.
Onsdag: Huvudlararen for min klass var pa halsokontroll med sin lilla dotter, Blessing, sa jag fick ta hand om barnen sjalv. Det var jobbigt men ganska kul.
Lordag: Foraldramote pa Ascot. Det skulle borja 10. En foralder var dar 10 och Maevhis akte och hyrde stolar. Senare kom nagra fler, det var ng knappt 10 pers och vi disskuterade Ascot, betalningar, personal, Maevhis flytt till London m.m. Efter motet akte jag hem till min arbetskompis, Shirley. Shirley ar 24 ar och bor med sin mamma och nagra andra slaktingar men langtar efter ett eget stalle att bo pa. Huset ar ganska stort men kanns inte riktigt fardigbyggt eftersom det inte finns golv och vaggar utanpa betongen. De har varken el eller rinnande vatten. Att vara dar kandes verkligen mer afrikanskt an dar jag vanligtvis bor. Jag hjalpte Shirley att tvatta och sen akte vi till Kasua som ligger en bit utanfor Accra. Vi akte trotro och jag blev lite radd for de kor verkligen fort pa motorvagen. Fran trotron kan man kopa olika saker att ata och jag tog tillfallet i akt. Vi kopte ananas, glass (fran pase), notter, plantain (typ banan) chips m.m. Till kvallsmat at vi en lokal ratt och till frukost drack vi grot (ur pase) och at bonbullar. Pa sondagen at vi bonor och stekt plantain och at vattenmelon och apelsin. Jag tankte: Hjalp, blir jag inte magsjuk nu sa blir jag det aldrig.
Som ni kanske forstar sov vi over i Kasua. Vi sov hos Shirleys moster som bor i ett rum (ungefar sa stort som mitt rum dar hemma). Jag insisterade pa att satta upp mitt myggnat och vi sov pa golvet med tva filtar som madrass. De fick visa mig hur jag skulle anvanda "toaletten" och "dushen" och de skrattade at mig eftersom jag inte visste hur jag skulle gora. Exempel: For att ga pa toaletten maste du kla av dig alla klader och ta pa dig ett tygstycke. Jag kande mig afrikansk och fick bara vatten pa huvudet. Det var en jattespannande helg och det kanns som att jag fick kanna pa "det riktiga" Afrika och far jag bara uppleva sadana saker i mellanat sa gor det inget att bo pa det sattet jag gor.
Igar tog jag ut flatorna och det var skont! De kliade och var varma.
Idag har jag varit pa Ascot som vanligt och det kanns bra for nu borjar jag kunna ta egna intiativ. Till exempel sa stadade jag hela klassrummet idag och sorterade alla grejer.
Jag har inte sa mycket tid kvar pa cafeet och jag ber om ursakt for ett ganska ostrukturerat inlagg men jag skyller lite pa mitt tangetbord som hammar min kreativitet. Internet borde vara tillbaka i huset snart.
tisdag, september 09, 2008
Jesus Loves We All - Water
Mandag och tisdag har varit vanliga dagar och jag har jobbat pa Ascot. Jag borjar komma in i det nu och vet nar och hur barnen ska ha mat och sa vidare. Idag var alla barnen valdigt jobbiga, de grat och brakade mycket.
Ghananerna alskar att ge sina affarer, foretag eller andra saker religiosa namn. Exempel pa detta ar: "Jesus loves you cold store" och "God's grace hair saloon". I sondags kopte jag vatten (man dricker vatten ur halvliters plastpasar) som hette "Jesus loves we all". Jag akte ocksa med en trotro markt med "If God say yes who can say now" och sag en lastbil med texten "Danger Inflammable". Engelskan stammer inte alltid men det verkar inte som att folk direkt bryr sig.
Igar kopte jag en mango och en papaya som jag at.
Kommentera garna om du laser!!!
Kramar
Ghananerna alskar att ge sina affarer, foretag eller andra saker religiosa namn. Exempel pa detta ar: "Jesus loves you cold store" och "God's grace hair saloon". I sondags kopte jag vatten (man dricker vatten ur halvliters plastpasar) som hette "Jesus loves we all". Jag akte ocksa med en trotro markt med "If God say yes who can say now" och sag en lastbil med texten "Danger Inflammable". Engelskan stammer inte alltid men det verkar inte som att folk direkt bryr sig.
Igar kopte jag en mango och en papaya som jag at.
Kommentera garna om du laser!!!
Kramar
söndag, september 07, 2008
Labadi Beach
Det har varit en valdigt spannande dag!
Eftersom det ar sondag var vi i kyrkan i morse. Gudtjansten var lang. Kyrkan samlar in massa pengar fran forsamlingen och vill ocksa samla in ris och annan mat. Jag maste hora vad de ska anvanda det till. Jag hanger inte riktigt med pa allt som hander dar.
Efter lunch tog jag mod till mig och bestamde mig for att jag skulle aka till stranden och traffa de andra volontarerna. Det ar en ganska lang bit eftersom kusten ar i sodra Accra och jag bor norr om. For att komma dit var jag tvungen att ta fyra trotros. Allt gick bra och jag blev stolt over att jag klarade mig sjalv (fast var jag hela tiden tvungen att forhandla ner priserna och tacka nej till aktenskapserbjudanden). Egentligen ar det inte sa svart att ta sig runt, bara man vet namnet pa stallet man ska till och vagar fraga folk. Alla ar valdigt, valdigt hjalpsamma och trevliga.
Stranden jag akte till heter Labadi Beach och ar en stor strand med massa forsaljare, barer och musik. Jag traffade fem av de andra volontarerna och det var valdigt roligt att ses igen. Vi badade och det var hoga vagor och mycket salt vatten. Vattnet var inte sa rent, det flot runt plast och annat skrap. Jag hann inte stanna sa lange eftersom jag ville komma hem innan det blev mork vilket jag ocksa lyckades med. Det blir morkt valdigt fort har.
Det var valdigt roligt att fa se mer av Ghana. Nu vet jag ocksa bade jag och min vardfamilj att jag klarar att ta mig runt pa egen hand!
Eftersom det ar sondag var vi i kyrkan i morse. Gudtjansten var lang. Kyrkan samlar in massa pengar fran forsamlingen och vill ocksa samla in ris och annan mat. Jag maste hora vad de ska anvanda det till. Jag hanger inte riktigt med pa allt som hander dar.
Efter lunch tog jag mod till mig och bestamde mig for att jag skulle aka till stranden och traffa de andra volontarerna. Det ar en ganska lang bit eftersom kusten ar i sodra Accra och jag bor norr om. For att komma dit var jag tvungen att ta fyra trotros. Allt gick bra och jag blev stolt over att jag klarade mig sjalv (fast var jag hela tiden tvungen att forhandla ner priserna och tacka nej till aktenskapserbjudanden). Egentligen ar det inte sa svart att ta sig runt, bara man vet namnet pa stallet man ska till och vagar fraga folk. Alla ar valdigt, valdigt hjalpsamma och trevliga.
Stranden jag akte till heter Labadi Beach och ar en stor strand med massa forsaljare, barer och musik. Jag traffade fem av de andra volontarerna och det var valdigt roligt att ses igen. Vi badade och det var hoga vagor och mycket salt vatten. Vattnet var inte sa rent, det flot runt plast och annat skrap. Jag hann inte stanna sa lange eftersom jag ville komma hem innan det blev mork vilket jag ocksa lyckades med. Det blir morkt valdigt fort har.
Det var valdigt roligt att fa se mer av Ghana. Nu vet jag ocksa bade jag och min vardfamilj att jag klarar att ta mig runt pa egen hand!
lördag, september 06, 2008
Flator och bilder ;)
Jag har som princip att forsoka hanga med och uppleva sa mycket som mojligt har. Idag var forsta gangen jag brot mot detta och stannade hemma och tvattade istallet for att folja med pa 10-arskalas. Min tvatteknik har blivit mycket battre och for forsta gangen borjade inte fingrarna bloda! Klader blir verkligen snabbt och mycket smutsiga har. Men summan av kardemumman av att jag hoppade over kalaset blev, forutom tvattningen, att jag kan ladda upp lite bilder till er. Jag har tagit in datorn pa mitt rum och kan darfor ostort gora er uppdaterade.
Slutligen vill jag bara papeka att trafken har ar fullkomligt galen. Regler existerar knappt, folk tutar och kor ut rakt framfor varandra. Vagarna ar ocksa valdigt daliga och smutsiga (sarskillt nar det regnat). Det kanns ungefar som att aka puckelpist!
Mitt har ar flatat! Idag tog min vardmamma mig och Kezia till frisoren och nu ser jag mer afrikansk ut. Det tog 3 timmar for tva personer att flata mitt eget och massa konstgjort har till 28 jattelanga flator. En av flatarna kallade mig sweety hela tiden och ville garna gifta sig. Dock kommer jag nog aldrig traffa honom igen. Min vardmamma tyckte att de tog alldeles for mycket betalt och sa att hon nasta gang ska ta mig till en mer lokal salong. 54 kronor kostade det.
I morgon ska jag formodligen ta mig in till centrala Accra och traffa de andra volontarerna som ar i narheten. Vi ska traffas vid en park och sedan ga till en strand. Jag ser verkligen fram emot att fa traffa dem igen och hora hur de har det pa sina projekt och i sina familjer. Att bada hade inte heller varit fel, jag har inte badat pa hela tiden jag varit har. 
Denna bild ar fran dar lagret holls. Det ar haftigt hur kvinnorna (och ibland mannen ) bar saker pa huvuden. De kan verkligen bara stora och tunga saker! 
Detta ar barnen pa Ascot under fodelsedagsfirandet igar. De har tva olika uniformer, en som de har nar de gar till och fran skolan (tjejerna som sitter langst fram har pa sig den) och en lekuniform som de har pa sig under dagarna (de flesta andra har pa sig den). Den aldsta tjejen, i rutigt till vanster ar, min ena vardsyster, Phillippa, och min andra vardsyster, Kezia, har rosa harband.
Detta ar de tva yngsta barnen pa Ascot, Fiifi och Chiboy. De ar bada i min klass och de ar oemotstandligt sota.
Slutligen vill jag bara papeka att trafken har ar fullkomligt galen. Regler existerar knappt, folk tutar och kor ut rakt framfor varandra. Vagarna ar ocksa valdigt daliga och smutsiga (sarskillt nar det regnat). Det kanns ungefar som att aka puckelpist!
fredag, september 05, 2008
Fodelsedagsfirande
Hur mar ni och Sverige?
Nu har jag jobbat en hel vecka pa projektet med barnen. Denna veckan har verkligen gatt fort! Idag hade vi fodelsedagskalas for tva av barnen som fyllt ar under veckan. Alla barnen fick saft, kakor och godis. Fodelsedagssangen i Ghana har texten:
Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you
How old are you now
How old are you now
How old are you now
How old are you now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now
Ibland kanns det lite jobbigt att bo sa har. I morse papekade min vardmamma att jag inte har manga par skor med mig. Men eftersom jag inte visste att jag skulle bo pa detta sattet sa tog jag inte med mig passande klader och skor. Jag hade inte vantat mig att bo pa detta sattet och det kanns lite trakigt ibland att inte fa se mer av den "akta" afrikanska kulturen. Fast jag tror att jag efterhand kommer att fa uppleva mer och mer av andra delar av Ghana. Jag har redan nagra resor eller utflykter planerade. Och som jag skrivit innan: Detta ar ju ocksa Afrika.
Alla mammor bar sina barn pa ryggen med hjalp av ett tygstycke. Igar fick jag bara en av lararnas bebis pa ryggen. Det ar praktiskt eftersom man da har armarna fria men samtidigt barnet nara sig, dock kraver det en del traning kom jag fram till.
Ha det bra!
Nu har jag jobbat en hel vecka pa projektet med barnen. Denna veckan har verkligen gatt fort! Idag hade vi fodelsedagskalas for tva av barnen som fyllt ar under veckan. Alla barnen fick saft, kakor och godis. Fodelsedagssangen i Ghana har texten:
Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you
How old are you now
How old are you now
How old are you now
How old are you now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now
Ibland kanns det lite jobbigt att bo sa har. I morse papekade min vardmamma att jag inte har manga par skor med mig. Men eftersom jag inte visste att jag skulle bo pa detta sattet sa tog jag inte med mig passande klader och skor. Jag hade inte vantat mig att bo pa detta sattet och det kanns lite trakigt ibland att inte fa se mer av den "akta" afrikanska kulturen. Fast jag tror att jag efterhand kommer att fa uppleva mer och mer av andra delar av Ghana. Jag har redan nagra resor eller utflykter planerade. Och som jag skrivit innan: Detta ar ju ocksa Afrika.
Alla mammor bar sina barn pa ryggen med hjalp av ett tygstycke. Igar fick jag bara en av lararnas bebis pa ryggen. Det ar praktiskt eftersom man da har armarna fria men samtidigt barnet nara sig, dock kraver det en del traning kom jag fram till.
Ha det bra!
onsdag, september 03, 2008
Tre veckor
Idag har jag blivit visad hur man tar bussen fran jobbet och hem. Forst tar man en buss och sedan en taxi. De avgar inte pa speciella tider och det star inte pa dem vart de ska sa det kan vara lite svart. Jag hoppas att jag snart kommer att kunna gora det sjalv eftersom jag nu ar sa beroende av min vardmamma.
Barnen pa projektet ar jattesota. Idag borjade den yngsta pojken grata nar jag akte hem. Det kommer nog bli jobbigt nar jag aker hem till Sverige for man faster sig latt vid dem. Det jag gjort an sa lange ar att byta klader pa barnen, lasa for dem, mata dem, leka med dem m.m.
Nu har extrabarnen som bodde har under sommarlovet akt hem. Trots det ar det nastan alltid nagra barn forutom dottrarna i familjen som ar har och ater. Jag tror att det ar sa det gar till har.
Alla har ar galna i en tv-serie som heter Second Chance. Har ni hort talas om det? Den ar mexikansk men dubbad till engelska fran spanska och valdigt dramatisk. Den sands varje vardagkvall och bilden till den kanalen ar valdigt, valdigt dalig har.
Nu ska jag sova efter en badkarskransdusch. God natt!
Barnen pa projektet ar jattesota. Idag borjade den yngsta pojken grata nar jag akte hem. Det kommer nog bli jobbigt nar jag aker hem till Sverige for man faster sig latt vid dem. Det jag gjort an sa lange ar att byta klader pa barnen, lasa for dem, mata dem, leka med dem m.m.
Nu har extrabarnen som bodde har under sommarlovet akt hem. Trots det ar det nastan alltid nagra barn forutom dottrarna i familjen som ar har och ater. Jag tror att det ar sa det gar till har.
Alla har ar galna i en tv-serie som heter Second Chance. Har ni hort talas om det? Den ar mexikansk men dubbad till engelska fran spanska och valdigt dramatisk. Den sands varje vardagkvall och bilden till den kanalen ar valdigt, valdigt dalig har.
Nu ska jag sova efter en badkarskransdusch. God natt!
Dance our way to fitness
Nu har jag varit tva dagar pa Ascot nar barnen varit dar. Dessa tva dagar har det varit 12 barn och 6 larare, alltsa inte underbemannat med personal. Jag har mest varit med de minsta barnen, 1-2 ar. De ar valdigt sota men kan inte gora sa mycket. Det ar en fin skola som foresprakar kreativitet och olika sorters larande. Jag hoppas att jag ska kunna bidra med nagot bra.
Igar och idag har vi forsokt att 'dance our way to fitness' framfor youtube har hemma. Jag, Maevhis, Philippa, Kezia och Jennifer (hembitradet). Det ar svettigt och roligt.
Jag jobbar stenhart pa min twi men anvander mest samma fraser:
- Talar du Twi? Wote Twi ana?
- Hur mar du? Wo ho te sen?
- Jag mar mycket bra. Me ho ye paa!
Om det ar nagot jag inte forstar sager jag bara aane (ja) eller oftast daabi (nej). (Ar inte helt saker pa stavningarna.)
Tack for kommentarerna! Jag kommer dock att fortsatta skriva pa svenska.
Igar och idag har vi forsokt att 'dance our way to fitness' framfor youtube har hemma. Jag, Maevhis, Philippa, Kezia och Jennifer (hembitradet). Det ar svettigt och roligt.
Jag jobbar stenhart pa min twi men anvander mest samma fraser:
- Talar du Twi? Wote Twi ana?
- Hur mar du? Wo ho te sen?
- Jag mar mycket bra. Me ho ye paa!
Om det ar nagot jag inte forstar sager jag bara aane (ja) eller oftast daabi (nej). (Ar inte helt saker pa stavningarna.)
Tack for kommentarerna! Jag kommer dock att fortsatta skriva pa svenska.
måndag, september 01, 2008
Bilder fran lagret
Det ar val dags att ni far se lite bilder fran Ghana! Har kommer darfor bilder fran vart intruduktionslager. Bilden ovan visar huset dar de lagade mat och dar vi at. Maten var oftast mycket god!
Detta ar tva av barnen som bodde i vad de kallade "staden" en bit ifran dar vi bodde. Alla barnen var jatteintresserade av vara kameror (och av oss) och ville vara med pa bild hela tiden.
Har tillbringade vi den storsta delen av tiden pa lagret - framfor svarta talvan. Mitt mal ar att kunna prata flytade Twi innan jag aker fran Ghana. Vi far se hur det gar. Nu pratar jag bara kakra, kakra (lite, lite). Twilektionerna pa lagret var i alla fall mestadels intressanta.
Jag hade egentligen tankt ladda upp nagra bilder till men det tar alldeles for lang tid och jag maste sova. Ni har fatt se lite i alla fall.
Godnatt!
Vardfamiljen
Jag kanner mig som en valdigt aktiv bloggerska! Det blir latt sa nar man har nastan obegransad tillgang till Internet och dessutom mycket tid.
Kan beratta lite om min vardfamilj. Min vardmammas, Maevhis, foraldrar ar fran Ghana men hon har bott i London i hela sitt liv. I London traffade hon min vardpappa Peter, fran Ghana, som studerade dar. De fick barnen Philippa (nu 9 ar) och Kezia (nu 4 ar). For tre ar sedan bestamde de sig for att flytta tillbaka till Ghana dar Maevis nu har oppnat ett dagis (dar jag ska jobba) och Peter jobbar med IT.
De har ett fint hus och fina bilar men jag far klara mig utan varmvatten, tvattmaskin, dusch (duschar mha badkarskranen) och toasits. Jag har inte behovt ha mitt myggnat uppe har men kommer att behova det nar jag flyttar ut till det andra rummet.
Kan beratta lite om min vardfamilj. Min vardmammas, Maevhis, foraldrar ar fran Ghana men hon har bott i London i hela sitt liv. I London traffade hon min vardpappa Peter, fran Ghana, som studerade dar. De fick barnen Philippa (nu 9 ar) och Kezia (nu 4 ar). For tre ar sedan bestamde de sig for att flytta tillbaka till Ghana dar Maevis nu har oppnat ett dagis (dar jag ska jobba) och Peter jobbar med IT.
De har ett fint hus och fina bilar men jag far klara mig utan varmvatten, tvattmaskin, dusch (duschar mha badkarskranen) och toasits. Jag har inte behovt ha mitt myggnat uppe har men kommer att behova det nar jag flyttar ut till det andra rummet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)