Hemma

En vecka hemma. Jag trodde att det skulle kännas mycket mer, både att lämna Ghana och att komma tillbaka till Sverige, men det var som att jag aldrig varit borta.

Nojd?

Jag hoppas att Internet kommer tillbaka i huset innan jag aker sa ni hinner fa ett langre inlagg.

I morgon ar min sista hela dag i Ghana. Jag minns att jag langtade lite efter detta redan innan jag akte. Jag langtade efter kanslan att ha klarat av allt, av att ha upplevt mycket och ha alla erfarenheter med mig. Jag langtade efter att komma till flygplatsen till allt det vanliga och kanna att jag utvecklats, att jag overlevt ett ar i Afrika. Jag langtade efter denna kansla redan innan jag akte och kunde inte forsta att en tjej som var i slutet av sitt utbyte mejlade och skrev: "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt aventyr framfor dig". "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt bakom dig" tankte jag. Nu forstar jag henne.

Aven fast jag ser mycket fram emot att komma hem ar kanslan av att jag vill ha aventyret avklarad inte den samma. Nu hade jag garna stannat ett tag till. Nu langtar jag efter nasta aventyr. Det ar inte rattvist for man blir nastan aldrig nojd. Dock tror jag Ghana gjort mig lite mer nojd - med allt.

Ghanansk begravning

Nu ar Internet borta i huset igen sa ni far en liten uppdatering fran ett Internetcafe. Igar foljde jag med Anna och hennes vardfamilj pa begravning. Manga sager att man maste ha upplevt en ghanansk begravning och det var verkligen en upplevelse. Det var riktigt annurlunda jamfort med en svensk begravning och till och med absurt, i alla fall for mig. En ghanansk begravning ar en fest som ofta haller pa i dagarna tre. Det ar mycket dans runt kistan med liket synligt och stora vaxlingar mellan sorgeutbrott och gladjerus. En intressant tillstallning med andra ord.

Annars rinner tiden ivag. Det gar fort och dagarna blir farre och farre. Nar jag ser tillbaka pa det sa kanns det inte som det var sa langesedan jag kom hit men samtidigt kanns det som om det inte var i detta liv jag var i Sverige. Det ska bli roligt att komma hem och se hur stor chock jag kommer fa av min egen kutur nu nar jag nastan blivit ghanan. Det kommer bli jobbigt att folja tider till exempel tror jag. Och att man maste planera allt sa exakt och inte bara kan ta det som det kommer.

Vi ses snart!