Mot "Det riktiga Ghana"

Nu är det väl ändå väldigt mycket dags för en uppdatering. Fy, Anna! Nu har jag fått hit min laptop så jag kan koppla upp mig på rummet. Detta betyder att jag ska uppdatera bloggen ofta (i teorin och förhoppningsvis även i praktiken). Mitt liv är lite extra förgyllt med de fantastiska bokstäverna å, ä och ö.

Det var väldigt roligt att ha familjen här. Vi tillbringade först två nätter i Accra, sedan tre nätter i Kumasi, därefter tre nätter i Elmina och slutligen åtta nätter i Accra igen. Nu vet familjen vad jag pratar om när jag ringer hem och gråter eller är totalt uppfylld av det fantastiska Ghana. Jag måste säga att min inställning till Ghana verkligen svänger fort. Det rör sig inte om månader, veckor eller ens dagar - det handlar om minuter. Ena sekunden irriterar jag mig på allt och andra sekunden vill jag inte ens tänka på att jag kommer att vara tvungen att åka hem om några månader.

Jag tror min familj skulle beskriva Ghana med orden (rätta mig om jag har fel):
- Värme (på gott och ont)
- Trafikkaos (mest på ont skulle jag tro. Första dagen tillbringade vi över två timmar i en taxi på en väg som kunde körts på tjugo minuter om inte taxin gått sönder och om inte vägen var totalt fylld av andra bilar som ville åt samma håll)
- Starka ljud och färger (ett land där det aldrig är tyst och det verkar som att de tycker ljudnivån är ett tecken på välstånd. Himlen, skogarna, kläderna i regnbågens alla färger i kontrast till Sverige i nio nyanser av grått)
Ja, vad mer? Hjälp mig! Mamma skulle nog inte kunna låta bli att nämna liket som flöt upp på stranden. Cissi föreslog att ni alla skulle skriva varsitt inlägg om er resa.

Jag tror Ghana är ett land som man älskar - men mest när man kommit hem. Jag är oerhört glad att jag får uppleva allt detta och jag har lärt mig obeskrivligt mycket. Jag skulle inte vilja byta ut denna upplevelse mot någonting men samtidigt är allt frustrerande ibland och jag undrar vad jag håller på med.

Projektet går för tillfället lite knackigt Vad det beror på hade jag nog kunnat skriva en hel uppsats om. Tills jag ser hur det utvecklar sig kan jag inte med gott hjärta samla in pengar från Sverige. För tillfället går en stor del av pengarna till mat till de jag jobbar med. Anledningen till detta är att jag måste äta (för mina egna pengar) men jag klarar inte av att sitta och äta när det sitter någon brevid mig som inte äter, och inte ätit på hela dagen, för att han/hon inte har råd. Och jag har inte råd att alltid betala deras mat. Så dit har en del av de insamlade pengarna gått. Naturligtvis är det alltid motigt att starta upp ett nytt projekt särskilt i en främmande kultur och jag försöker att ta en sak i taget, börja smått och inte försöka gapa efter mycket. Jag vill se ett litet resultat bara.

I morgon åker jag till norra Ghana för att besöka den största nationalparken i landet med några andra volontärer. Det ska bli väldigt roligt och spännande. Alla säger att norr är annorlunda från resten av landet. "Det riktiga Ghana" säger några. Så jag kommer att vara borta några dagar men när jag kommer hem ska jag ladda upp bilder åt er!

Jag hoppas att ni alla har det bra i Sverige, även om det är kallt och grått. Nu ska jag gå och se om jag kan få äta en risboll!