Obroni helg

Lucie fyllde ar i fredags och jag blev bjuden pa obronikalas hennes by som ligger en timme utanfor Kumasi. Vi var sju volontarer och jag kom fram till att jag ar den enda volontar jag traffat har som inte umgas dagligen och jobbar med andra obronis. I vilket fall som helst hade vi valdigt trevligt, tva av tjejerna var fran Sverige sa jag fick trana upp svenskan lite.

I lordags ville vi aka till en guldgruva. Lucie och en annan volontar hade varit dar sondagen innan men blivit tillsagda att komma tillbaka en lordag eftersom den var stangd. Vi reste tre timmar for att komma dit och kom dit vid tre pa eftermiddagen. Vi blev da tillsagda att vi skulle kommit tidigare eftersom de stanger klockan 12 pa lordagar. De tog anda med oss till deras kontor for att forhandla om priset. Nar vi papekade att priset var over tre ganger sa hogt for utlanningar som for ghananer och dessutom mycket hogre an prislistan de sjalv hanvisade till blev vi tillsagda att inte diskriminera. Slutligen fick vi anda inte se gruvan eftersom vi inte hade en privat bil och taxis inte var tillatna inom omradet. Vi kom tillbaka till Kumasi lite mindre glada, lite fattigare och med mycket forlorad tid. Det blev dock battre efter en pizza.

I sondags spelade vi Yatzy, vilket for ovrigt har olika regler i olika lander. Danmark och Sverige haller ihop medan Australien och Tyskland spelar pa ett annat satt. Skandinavien fick dock ge sig. Sedan tittade vi kvinnor pa nar ghananska pojkar och den enda manliga volontarer i vart sallskap (som nu har fyra vita fruar) fangade fisk med handerna i en sjo. Jag tror att den sjon ar helt perfekt for den som langtar efter att fa parasiter i kroppen.

Pa eftermiddagen akte jag till Marthas familj och sov over dar. I morse nar vi satt i en taxi pa vag till Accra-bussen sag vi nagot kontigt liggandes i en vattensamling brevid vagen. Det visade sig vara en dod manniska... 'Vad ska vi gora?' fragade jag nar vi bara korde vidare. Kanske borde vi ringa ambulansen? Tydligen finns det ingen ambulans att ringa (blir man sjuk ar det taxi som galler). Tillslut fick jag Martha att ringa polisen fran min mobil. Ingen svarade. Igen. Ingen svarade. Och sa fick jag svaret till varfor befolkningen i detta land fangar och slar ihjal tjuvar pa gatan; polisen svarar inte i telefonen. Om man vill att polisen kommer ska man tydligen ringa radiostationen som kopplar ut en i direktsandning. Alltsa lyssnar poliserna har mer pa radio an pa sina telefoner. Handelsen med den doda mannen blir ett ouppklarat och mindre trevligt mysterium i mitt liv.

De senaste veckorna har jag inte kunnat fokusera pa jobbet. Jag har undrat vad vi haller pa med och om det verkligen hjalper nagon osv. Nu har jag i alla fall kommit fram till att jag maste tro pa vad vi gor. Denna vecka ska jag planera och kolla upp lite saker. Jag har nagra nya ideer och hoppas att vi nu kan komma igang pa riktigt!