Labadi Beach

Det har varit en valdigt spannande dag!

Eftersom det ar sondag var vi i kyrkan i morse. Gudtjansten var lang. Kyrkan samlar in massa pengar fran forsamlingen och vill ocksa samla in ris och annan mat. Jag maste hora vad de ska anvanda det till. Jag hanger inte riktigt med pa allt som hander dar.

Efter lunch tog jag mod till mig och bestamde mig for att jag skulle aka till stranden och traffa de andra volontarerna. Det ar en ganska lang bit eftersom kusten ar i sodra Accra och jag bor norr om. For att komma dit var jag tvungen att ta fyra trotros. Allt gick bra och jag blev stolt over att jag klarade mig sjalv (fast var jag hela tiden tvungen att forhandla ner priserna och tacka nej till aktenskapserbjudanden). Egentligen ar det inte sa svart att ta sig runt, bara man vet namnet pa stallet man ska till och vagar fraga folk. Alla ar valdigt, valdigt hjalpsamma och trevliga.

Stranden jag akte till heter Labadi Beach och ar en stor strand med massa forsaljare, barer och musik. Jag traffade fem av de andra volontarerna och det var valdigt roligt att ses igen. Vi badade och det var hoga vagor och mycket salt vatten. Vattnet var inte sa rent, det flot runt plast och annat skrap. Jag hann inte stanna sa lange eftersom jag ville komma hem innan det blev mork vilket jag ocksa lyckades med. Det blir morkt valdigt fort har.

Det var valdigt roligt att fa se mer av Ghana. Nu vet jag ocksa bade jag och min vardfamilj att jag klarar att ta mig runt pa egen hand!

Flator och bilder ;)

Jag har som princip att forsoka hanga med och uppleva sa mycket som mojligt har. Idag var forsta gangen jag brot mot detta och stannade hemma och tvattade istallet for att folja med pa 10-arskalas. Min tvatteknik har blivit mycket battre och for forsta gangen borjade inte fingrarna bloda! Klader blir verkligen snabbt och mycket smutsiga har. Men summan av kardemumman av att jag hoppade over kalaset blev, forutom tvattningen, att jag kan ladda upp lite bilder till er. Jag har tagit in datorn pa mitt rum och kan darfor ostort gora er uppdaterade.

Mitt har ar flatat! Idag tog min vardmamma mig och Kezia till frisoren och nu ser jag mer afrikansk ut. Det tog 3 timmar for tva personer att flata mitt eget och massa konstgjort har till 28 jattelanga flator. En av flatarna kallade mig sweety hela tiden och ville garna gifta sig. Dock kommer jag nog aldrig traffa honom igen. Min vardmamma tyckte att de tog alldeles for mycket betalt och sa att hon nasta gang ska ta mig till en mer lokal salong. 54 kronor kostade det.

I morgon ska jag formodligen ta mig in till centrala Accra och traffa de andra volontarerna som ar i narheten. Vi ska traffas vid en park och sedan ga till en strand. Jag ser verkligen fram emot att fa traffa dem igen och hora hur de har det pa sina projekt och i sina familjer. Att bada hade inte heller varit fel, jag har inte badat pa hela tiden jag varit har.

Denna bild ar fran dar lagret holls. Det ar haftigt hur kvinnorna (och ibland mannen ) bar saker pa huvuden. De kan verkligen bara stora och tunga saker!

Detta ar barnen pa Ascot under fodelsedagsfirandet igar. De har tva olika uniformer, en som de har nar de gar till och fran skolan (tjejerna som sitter langst fram har pa sig den) och en lekuniform som de har pa sig under dagarna (de flesta andra har pa sig den). Den aldsta tjejen, i rutigt till vanster ar, min ena vardsyster, Phillippa, och min andra vardsyster, Kezia, har rosa harband.

Detta ar de tva yngsta barnen pa Ascot, Fiifi och Chiboy. De ar bada i min klass och de ar oemotstandligt sota.

Slutligen vill jag bara papeka att trafken har ar fullkomligt galen. Regler existerar knappt, folk tutar och kor ut rakt framfor varandra. Vagarna ar ocksa valdigt daliga och smutsiga (sarskillt nar det regnat). Det kanns ungefar som att aka puckelpist!

Fodelsedagsfirande

Hur mar ni och Sverige?

Nu har jag jobbat en hel vecka pa projektet med barnen. Denna veckan har verkligen gatt fort! Idag hade vi fodelsedagskalas for tva av barnen som fyllt ar under veckan. Alla barnen fick saft, kakor och godis. Fodelsedagssangen i Ghana har texten:

Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you

How old are you now
How old are you now
How old are you now
How old are you now

I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now

May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now

Ibland kanns det lite jobbigt att bo sa har. I morse papekade min vardmamma att jag inte har manga par skor med mig. Men eftersom jag inte visste att jag skulle bo pa detta sattet sa tog jag inte med mig passande klader och skor. Jag hade inte vantat mig att bo pa detta sattet och det kanns lite trakigt ibland att inte fa se mer av den "akta" afrikanska kulturen. Fast jag tror att jag efterhand kommer att fa uppleva mer och mer av andra delar av Ghana. Jag har redan nagra resor eller utflykter planerade. Och som jag skrivit innan: Detta ar ju ocksa Afrika.

Alla mammor bar sina barn pa ryggen med hjalp av ett tygstycke. Igar fick jag bara en av lararnas bebis pa ryggen. Det ar praktiskt eftersom man da har armarna fria men samtidigt barnet nara sig, dock kraver det en del traning kom jag fram till.

Ha det bra!

Tre veckor

Idag har jag blivit visad hur man tar bussen fran jobbet och hem. Forst tar man en buss och sedan en taxi. De avgar inte pa speciella tider och det star inte pa dem vart de ska sa det kan vara lite svart. Jag hoppas att jag snart kommer att kunna gora det sjalv eftersom jag nu ar sa beroende av min vardmamma.

Barnen pa projektet ar jattesota. Idag borjade den yngsta pojken grata nar jag akte hem. Det kommer nog bli jobbigt nar jag aker hem till Sverige for man faster sig latt vid dem. Det jag gjort an sa lange ar att byta klader pa barnen, lasa for dem, mata dem, leka med dem m.m.

Nu har extrabarnen som bodde har under sommarlovet akt hem. Trots det ar det nastan alltid nagra barn forutom dottrarna i familjen som ar har och ater. Jag tror att det ar sa det gar till har.

Alla har ar galna i en tv-serie som heter Second Chance. Har ni hort talas om det? Den ar mexikansk men dubbad till engelska fran spanska och valdigt dramatisk. Den sands varje vardagkvall och bilden till den kanalen ar valdigt, valdigt dalig har.

Nu ska jag sova efter en badkarskransdusch. God natt!

Dance our way to fitness

Nu har jag varit tva dagar pa Ascot nar barnen varit dar. Dessa tva dagar har det varit 12 barn och 6 larare, alltsa inte underbemannat med personal. Jag har mest varit med de minsta barnen, 1-2 ar. De ar valdigt sota men kan inte gora sa mycket. Det ar en fin skola som foresprakar kreativitet och olika sorters larande. Jag hoppas att jag ska kunna bidra med nagot bra.

Igar och idag har vi forsokt att 'dance our way to fitness' framfor youtube har hemma. Jag, Maevhis, Philippa, Kezia och Jennifer (hembitradet). Det ar svettigt och roligt.

Jag jobbar stenhart pa min twi men anvander mest samma fraser:
- Talar du Twi? Wote Twi ana?
- Hur mar du? Wo ho te sen?
- Jag mar mycket bra. Me ho ye paa!
Om det ar nagot jag inte forstar sager jag bara aane (ja) eller oftast daabi (nej). (Ar inte helt saker pa stavningarna.)

Tack for kommentarerna! Jag kommer dock att fortsatta skriva pa svenska.

Bilder fran lagret

Det ar val dags att ni far se lite bilder fran Ghana! Har kommer darfor bilder fran vart intruduktionslager. Bilden ovan visar huset dar de lagade mat och dar vi at. Maten var oftast mycket god!

Detta ar tva av barnen som bodde i vad de kallade "staden" en bit ifran dar vi bodde. Alla barnen var jatteintresserade av vara kameror (och av oss) och ville vara med pa bild hela tiden.




Har tillbringade vi den storsta delen av tiden pa lagret - framfor svarta talvan. Mitt mal ar att kunna prata flytade Twi innan jag aker fran Ghana. Vi far se hur det gar. Nu pratar jag bara kakra, kakra (lite, lite). Twilektionerna pa lagret var i alla fall mestadels intressanta.



Jag hade egentligen tankt ladda upp nagra bilder till men det tar alldeles for lang tid och jag maste sova. Ni har fatt se lite i alla fall.



Godnatt!

Vardfamiljen

Jag kanner mig som en valdigt aktiv bloggerska! Det blir latt sa nar man har nastan obegransad tillgang till Internet och dessutom mycket tid.

Kan beratta lite om min vardfamilj. Min vardmammas, Maevhis, foraldrar ar fran Ghana men hon har bott i London i hela sitt liv. I London traffade hon min vardpappa Peter, fran Ghana, som studerade dar. De fick barnen Philippa (nu 9 ar) och Kezia (nu 4 ar). For tre ar sedan bestamde de sig for att flytta tillbaka till Ghana dar Maevis nu har oppnat ett dagis (dar jag ska jobba) och Peter jobbar med IT.

De har ett fint hus och fina bilar men jag far klara mig utan varmvatten, tvattmaskin, dusch (duschar mha badkarskranen) och toasits. Jag har inte behovt ha mitt myggnat uppe har men kommer att behova det nar jag flyttar ut till det andra rummet.