onsdag, maj 20, 2009
Hemma
En vecka hemma. Jag trodde att det skulle kännas mycket mer, både att lämna Ghana och att komma tillbaka till Sverige, men det var som att jag aldrig varit borta.
söndag, maj 10, 2009
Nojd?
Jag hoppas att Internet kommer tillbaka i huset innan jag aker sa ni hinner fa ett langre inlagg.
I morgon ar min sista hela dag i Ghana. Jag minns att jag langtade lite efter detta redan innan jag akte. Jag langtade efter kanslan att ha klarat av allt, av att ha upplevt mycket och ha alla erfarenheter med mig. Jag langtade efter att komma till flygplatsen till allt det vanliga och kanna att jag utvecklats, att jag overlevt ett ar i Afrika. Jag langtade efter denna kansla redan innan jag akte och kunde inte forsta att en tjej som var i slutet av sitt utbyte mejlade och skrev: "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt aventyr framfor dig". "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt bakom dig" tankte jag. Nu forstar jag henne.
Aven fast jag ser mycket fram emot att komma hem ar kanslan av att jag vill ha aventyret avklarad inte den samma. Nu hade jag garna stannat ett tag till. Nu langtar jag efter nasta aventyr. Det ar inte rattvist for man blir nastan aldrig nojd. Dock tror jag Ghana gjort mig lite mer nojd - med allt.
I morgon ar min sista hela dag i Ghana. Jag minns att jag langtade lite efter detta redan innan jag akte. Jag langtade efter kanslan att ha klarat av allt, av att ha upplevt mycket och ha alla erfarenheter med mig. Jag langtade efter att komma till flygplatsen till allt det vanliga och kanna att jag utvecklats, att jag overlevt ett ar i Afrika. Jag langtade efter denna kansla redan innan jag akte och kunde inte forsta att en tjej som var i slutet av sitt utbyte mejlade och skrev: "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt aventyr framfor dig". "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt bakom dig" tankte jag. Nu forstar jag henne.
Aven fast jag ser mycket fram emot att komma hem ar kanslan av att jag vill ha aventyret avklarad inte den samma. Nu hade jag garna stannat ett tag till. Nu langtar jag efter nasta aventyr. Det ar inte rattvist for man blir nastan aldrig nojd. Dock tror jag Ghana gjort mig lite mer nojd - med allt.
söndag, maj 03, 2009
Ghanansk begravning
Nu ar Internet borta i huset igen sa ni far en liten uppdatering fran ett Internetcafe. Igar foljde jag med Anna och hennes vardfamilj pa begravning. Manga sager att man maste ha upplevt en ghanansk begravning och det var verkligen en upplevelse. Det var riktigt annurlunda jamfort med en svensk begravning och till och med absurt, i alla fall for mig. En ghanansk begravning ar en fest som ofta haller pa i dagarna tre. Det ar mycket dans runt kistan med liket synligt och stora vaxlingar mellan sorgeutbrott och gladjerus. En intressant tillstallning med andra ord.
Annars rinner tiden ivag. Det gar fort och dagarna blir farre och farre. Nar jag ser tillbaka pa det sa kanns det inte som det var sa langesedan jag kom hit men samtidigt kanns det som om det inte var i detta liv jag var i Sverige. Det ska bli roligt att komma hem och se hur stor chock jag kommer fa av min egen kutur nu nar jag nastan blivit ghanan. Det kommer bli jobbigt att folja tider till exempel tror jag. Och att man maste planera allt sa exakt och inte bara kan ta det som det kommer.
Vi ses snart!
Annars rinner tiden ivag. Det gar fort och dagarna blir farre och farre. Nar jag ser tillbaka pa det sa kanns det inte som det var sa langesedan jag kom hit men samtidigt kanns det som om det inte var i detta liv jag var i Sverige. Det ska bli roligt att komma hem och se hur stor chock jag kommer fa av min egen kutur nu nar jag nastan blivit ghanan. Det kommer bli jobbigt att folja tider till exempel tror jag. Och att man maste planera allt sa exakt och inte bara kan ta det som det kommer.
Vi ses snart!
måndag, april 27, 2009
Togo!!!
Kvällen innan vi åkte till Togo pratade jag med min värdpappa och fick höra att den enda anledningen att besöka Togo var för att kunna lägga till det på listan över länder man besökt. Det var ingen skillnad från Ghana förutom språket och man skulle inte ens märka att man kommit över gränsen. Men ack så fel han hade!
Vi älskade Togo och lite ironiskt förklarade vi att anledningen till att alla avrått oss från att åka dit var att man blir så nedstämd när man kommer tillbaka till Ghana. Vi tillbringade en vecka i och runt huvudstaden Lomé. En natt vid en strand och resten centralt. Lomé känns på många sätt mer europeiskt än Accra med raka gator och parker. Stränderna är väldigt fina och renare än i Accra och det gick bra att klara sig även på en mycket knacklig franska. Maten var otroligt god och vi fastnade särskilt för baguetter med avokadoröra i. Att komma över gränsen till Togo var inga problem alls och vi blev mycket positivt överraskade. Att komma tillbaka var däremot jobbigare, till exempel genomsöktes min väska två gånger och jag fick betala en (förmodligen inofficiell) böter på mina sovenierer. Vi blev inte alls lika mycket uppmärksammade som vita heller.
Åk till Togo! Det kommer du inte att ångra!
ps Missförstå mig inte. Ghana är också bra. Omväxling förnöjer och många utlänningar vi träffade i Lomé uppskattade Accra mer.
Vi älskade Togo och lite ironiskt förklarade vi att anledningen till att alla avrått oss från att åka dit var att man blir så nedstämd när man kommer tillbaka till Ghana. Vi tillbringade en vecka i och runt huvudstaden Lomé. En natt vid en strand och resten centralt. Lomé känns på många sätt mer europeiskt än Accra med raka gator och parker. Stränderna är väldigt fina och renare än i Accra och det gick bra att klara sig även på en mycket knacklig franska. Maten var otroligt god och vi fastnade särskilt för baguetter med avokadoröra i. Att komma över gränsen till Togo var inga problem alls och vi blev mycket positivt överraskade. Att komma tillbaka var däremot jobbigare, till exempel genomsöktes min väska två gånger och jag fick betala en (förmodligen inofficiell) böter på mina sovenierer. Vi blev inte alls lika mycket uppmärksammade som vita heller.
Åk till Togo! Det kommer du inte att ångra!
ps Missförstå mig inte. Ghana är också bra. Omväxling förnöjer och många utlänningar vi träffade i Lomé uppskattade Accra mer.
lördag, april 18, 2009
Ghananer...
God kväll!! Roligt med era kommentarer, tack!
Igår var jag på universitetets bokaffär i Accra och köpte en ghanansk kokbok och en omtalad (i alla fall i vissa kretsar här) bok som heter "The Imported Ghanaian" skriven av Alba Kunadu Sumprim. Författaren är ghanan men född och uppvuxen i London. Boken handlar om Ghanas kultur och ghananer. Den är väldigt roligt skriven, särskillt om man bor eller har bott här, men ibland på gränsen till för elak. Här är ett utdrag från förordet om hur ghananer är:
Ja, vad säger ni? Särskillt ni som varit här nere, känner ni igen något?
Tidigt i morgon bär det av till Togo. Resan är hittills ganska oplanerad eftersom vi ingenstans har kunnat hitta en guidebok över Togo. Mina togokunskaper är ytterst begränade och består mest i att jag vet att huvudstaden heter Lomé och att landets totala befolkning är på drygt fem miljoner. Annars tror jag mycket är likt Ghana, till exempel klimatet. Dock har jag hört att Ghana i jämförelse mot Togo är mycket planerat, organiserat och vänligt. Detta skrämmer mig lite. Men ja, mamma, vi ska vara försiktiga! Planen är att komma tillbaka söndag nästa vecka eller innan, om en vecka är för lång tid i Togo. Reaktionen när man pratar med folk är nämligen alltid 'Ska ni stanna i en hel vecka!?'. Jag tycker personligen inte att en vecka i ett helt nytt land känns som för lång tid men vi får se. Har dessutom hört från många att man inte kan stanna mer än två dagar i Accra, högst. Jag gillar verkligen Accra men nu när jag tänker på det så ligger det nog något litet i det ändå.
Drygt tre veckor kvar. Jag börjar få lite ångest över hemresan. Ghana är ju väldigt härligt ändå. Jag har längtat hem under perioder och varit oerhört frustrerad ännu oftare men samtidigt har detta varit fantastiska månader som jag inte vill ska ta slut. Naturligtvis ska det bli roligt att komma hem men jag kommer verkligen att sakna Ghana.
Igår var jag på universitetets bokaffär i Accra och köpte en ghanansk kokbok och en omtalad (i alla fall i vissa kretsar här) bok som heter "The Imported Ghanaian" skriven av Alba Kunadu Sumprim. Författaren är ghanan men född och uppvuxen i London. Boken handlar om Ghanas kultur och ghananer. Den är väldigt roligt skriven, särskillt om man bor eller har bott här, men ibland på gränsen till för elak. Här är ett utdrag från förordet om hur ghananer är:
"Akwaaba People ~ 20 things you need to know
1. First and foremost, Ghanaians know everything and are always right. If you try to tell or show a Ghananian something or a better way of doing things, then you are too known, and they are not going to listen to you.
2. Ghananians answer a question with another question or a reply that has nothing to do with the original question asked.
3. Ghanaians are no respecters of time, they make their own time keeping rules and will turn up when they damn well please.
4. Ghanaians love to tell people to 'exercise patience', but to get any results and quickly, you have to shout and get upset. Only then they will take you seriously. On the other hand, you will shout and they will grin in an embarrassed manner and still continue to do what they are doing. You you know why? Because they are always right.
5. The proverbial Akwaaba people, Ghanaians are very welcoming and friendly, especially if youare foreign and of the pale variety. They will bend over backwards to do anything for you - unless you are a Ghanaian.
6. Ghanaians are snobs and will quickly look down on anyone they consider not to be worthy. However, on seeing a white person, the average Ghanauan will relegate themselves to the caste of the grovel accordingly. Hence many, taking full advantage of this foolishness, have labelled Ghanaians as a friendly and welcoming people. This is all true, unless you happen to be a Ghanaian, of course.
7. The surest way yo test your popularity is to keel over and die. Ghanaians love funerals. It's the number one form of entertainment and people will turn up at funerals of people they don't know. People love you after you've died, but while alive, ahhh... that's another matter.
8. Though a peaceful people, it doesn't take much to offend Ghanaians or for them to be at the ready to 'show you where power lies' - 'Do you know who I am?' They are also the same people who belong to the 'exercise patience' peacekeeping brigade.
9. Ghanaians use the words 'lend me' to mean 'give me' and if you have the audacity to ask for your possessions to be returned, they get offended because you are too known.
10. Ghanaians are very honest. But, Ghanaians rarely say what they mean or mean what they say.
11. Ghanaians don't like to say no, any other word but no. They prefer words such as 'yes', 'we'll see', 'go and come' or any other combination of words , which always end up meaning NO.
12. Don't ever tell a Ghanaian the truth: they don't want to hear it. A nice lie is more palatable and on one will tell you a liar because they don't want to offend you. Truth by omission is another form, for that you have to develop psychic abilities to figure out what is going on.
13. Ghanaians rarely listen to anything properly. When a Ghanaian doesn't understand something, they seldom ask for clarification and will do what they want. You know why? Ghanaians are always right.
14. Ghanaians are very religious. Church is the second biggest form of entertainment.
15. Ghanaians are very forgiving. Forgive and win brownie points in heaven, therefore 'take things as they are'. Especially if it has no effect on them.
16. Ghanaians don't like taking responsibility; they prefer to rely on or blame someone else.
17. Ghanaians love anything foreign, especially, other people's cast-offs-foreign newspapers to wrap food in, second hand clothing and z-rated television programmes - Ghana the dumping ground. However, when things go wrong, who's to blame? Foreign culture, of course. It can't be Ghanaians because they are always right.
18. Ghana hates individualism, but because Ghanaians are always right, each person does what they please. The motto is, ' each person for them self, God for all of us'.
19. Ghanaians, the moral polica, 20 million and counting. They will always feel free to butt into your business and dish out advice, even if unwanted.
20. Ghanaians take themselves too seriously, even if though they generate humorous situations, at time frustrating, at every turn."
1. First and foremost, Ghanaians know everything and are always right. If you try to tell or show a Ghananian something or a better way of doing things, then you are too known, and they are not going to listen to you.
2. Ghananians answer a question with another question or a reply that has nothing to do with the original question asked.
3. Ghanaians are no respecters of time, they make their own time keeping rules and will turn up when they damn well please.
4. Ghanaians love to tell people to 'exercise patience', but to get any results and quickly, you have to shout and get upset. Only then they will take you seriously. On the other hand, you will shout and they will grin in an embarrassed manner and still continue to do what they are doing. You you know why? Because they are always right.
5. The proverbial Akwaaba people, Ghanaians are very welcoming and friendly, especially if youare foreign and of the pale variety. They will bend over backwards to do anything for you - unless you are a Ghanaian.
6. Ghanaians are snobs and will quickly look down on anyone they consider not to be worthy. However, on seeing a white person, the average Ghanauan will relegate themselves to the caste of the grovel accordingly. Hence many, taking full advantage of this foolishness, have labelled Ghanaians as a friendly and welcoming people. This is all true, unless you happen to be a Ghanaian, of course.
7. The surest way yo test your popularity is to keel over and die. Ghanaians love funerals. It's the number one form of entertainment and people will turn up at funerals of people they don't know. People love you after you've died, but while alive, ahhh... that's another matter.
8. Though a peaceful people, it doesn't take much to offend Ghanaians or for them to be at the ready to 'show you where power lies' - 'Do you know who I am?' They are also the same people who belong to the 'exercise patience' peacekeeping brigade.
9. Ghanaians use the words 'lend me' to mean 'give me' and if you have the audacity to ask for your possessions to be returned, they get offended because you are too known.
10. Ghanaians are very honest. But, Ghanaians rarely say what they mean or mean what they say.
11. Ghanaians don't like to say no, any other word but no. They prefer words such as 'yes', 'we'll see', 'go and come' or any other combination of words , which always end up meaning NO.
12. Don't ever tell a Ghanaian the truth: they don't want to hear it. A nice lie is more palatable and on one will tell you a liar because they don't want to offend you. Truth by omission is another form, for that you have to develop psychic abilities to figure out what is going on.
13. Ghanaians rarely listen to anything properly. When a Ghanaian doesn't understand something, they seldom ask for clarification and will do what they want. You know why? Ghanaians are always right.
14. Ghanaians are very religious. Church is the second biggest form of entertainment.
15. Ghanaians are very forgiving. Forgive and win brownie points in heaven, therefore 'take things as they are'. Especially if it has no effect on them.
16. Ghanaians don't like taking responsibility; they prefer to rely on or blame someone else.
17. Ghanaians love anything foreign, especially, other people's cast-offs-foreign newspapers to wrap food in, second hand clothing and z-rated television programmes - Ghana the dumping ground. However, when things go wrong, who's to blame? Foreign culture, of course. It can't be Ghanaians because they are always right.
18. Ghana hates individualism, but because Ghanaians are always right, each person does what they please. The motto is, ' each person for them self, God for all of us'.
19. Ghanaians, the moral polica, 20 million and counting. They will always feel free to butt into your business and dish out advice, even if unwanted.
20. Ghanaians take themselves too seriously, even if though they generate humorous situations, at time frustrating, at every turn."
Ja, vad säger ni? Särskillt ni som varit här nere, känner ni igen något?
Tidigt i morgon bär det av till Togo. Resan är hittills ganska oplanerad eftersom vi ingenstans har kunnat hitta en guidebok över Togo. Mina togokunskaper är ytterst begränade och består mest i att jag vet att huvudstaden heter Lomé och att landets totala befolkning är på drygt fem miljoner. Annars tror jag mycket är likt Ghana, till exempel klimatet. Dock har jag hört att Ghana i jämförelse mot Togo är mycket planerat, organiserat och vänligt. Detta skrämmer mig lite. Men ja, mamma, vi ska vara försiktiga! Planen är att komma tillbaka söndag nästa vecka eller innan, om en vecka är för lång tid i Togo. Reaktionen när man pratar med folk är nämligen alltid 'Ska ni stanna i en hel vecka!?'. Jag tycker personligen inte att en vecka i ett helt nytt land känns som för lång tid men vi får se. Har dessutom hört från många att man inte kan stanna mer än två dagar i Accra, högst. Jag gillar verkligen Accra men nu när jag tänker på det så ligger det nog något litet i det ändå.
Drygt tre veckor kvar. Jag börjar få lite ångest över hemresan. Ghana är ju väldigt härligt ändå. Jag har längtat hem under perioder och varit oerhört frustrerad ännu oftare men samtidigt har detta varit fantastiska månader som jag inte vill ska ta slut. Naturligtvis ska det bli roligt att komma hem men jag kommer verkligen att sakna Ghana.
Slända i Kumasi
Josef och Maria med Jesusbarnet på Ascots julspel i december
torsdag, april 16, 2009
Today Is Our Day
Sista dagen för terminen i skolan kallas "our day" och meningen är, misstänker jag, att barnen ska få klä sig i sina privata kläder, ta med sig god mat hemifrån och leka lekar tillsammans som avslutning. Idag var our day men den gick mest ut på att lärarna fick presenter av barnen (jag fick fem tvålar och en plastskål och blev lite rörd över att jag räknades). Jag tror att barnen hade ganska roligt i alla fall, jag tog foton och de älskar att bli fotograferade. Lite tråkigt var det att det det regnade oerhört mycket. På förfrågan om kontrast till strandbilderna får ni därför se lite bilder från hur skolan ser ut efter ett ordentligt regnväder:
Jag tycker väldigt mycket om barnen och kommer verkligen sakna dem! Här är några av dem:
Jag läser nu boken "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie. Den utspelar sig i Nigeria men jag känner igen väldigt mycket saker från Ghana när jag läser den. Så om ni vill få en större inblick i det västafrikanska livet så rekommenderar jag att ni läser den och dessutom är den mycket bra!
På söndag åker jag och Anna till Togo. Detta var inte alls planerat utan något jag bara kläckte ur mig på väg till stranden, att det hade varit kul att åka till Togo. Så ja, varför inte. Vi kollade upp hur det fungerar med visum och har nu efter tre besök på Togos ambassad (som var ännu mer oorganiserad än Ghana) fått dem. I en vecka blir vi borta och det ska bli jättespännande att få se ett annat afrikanskt land dessutom sätts min franska på prov vilket kan behövas!
Är det någon som läser fortfarande eller har ni tröttnat eftersom jag varit så dålig på att uppdatera? Ses snart i alla fall!
tisdag, april 14, 2009
Underbar Påskhelg
Glad påsk till er!!!! Hoppas att den svenska påsken var solig och rolig och att ni inte äggade e
r för mycket! Hoppas att påskharen kom förbi med jättestora påskägg fyllda med svensk choklad och saltlakrits!Som sagt, vi hade en underbar påskhelg. Den var inte särskilt klassisk påskig med väldigt härlig ändå. Jag undrar varför jag inte tillbringat mer till vid den ghananska stranden en bra bit från Accra.
I fredags morse åkte jag, Anna och Nouri (från Holland som Anton träffade på flyget till Ghana) med det svenska paret Tomas och Elisabeth längs västkusten förbi Takoradi till en strand nära den lilla staden Busoa. Där bodde jag, Anna och Nouri på e
tt guesthouse och Tomas och Elisabeth på ett annat, 20 minuters promenad längs stranden, tillsammans 
med ett annat svenskt par.I två hela dagar solade och badade vi och det var allmänt trevligt. Av en slump hade vi lyckats boka ett jättemysigt och stort rum, eller snarare en lägenhet med två rum, fem sängplatser (även om vi bara utnyttjade tre) och balkong med havsutsikt.
Tillbaka mot Accra mötte vi ett väldigt regnväder. Några trevliga överraskninga
r när jag kom in på mitt rum igen var två vattenpölar på golvet, en ordentligt fuktig säng och avsaknaden på el. Det blev en väldigt mörk och fuktig natt och jag län
gtade tillbaka till stranden. Ett dygn senare var ordningen i alla fall återställd och jag kunde till och med ta en dusch för att skölja av saltet och sanden! Tyvärr försvann elen igen nu medan jag skrev detta. Det är mörkt, mycket mörkt och jag får väl lov att vänta med att lägga upp inlägget till elen och Internet kommer tillbaka. Hoppas den hinner hit innan batteriet till datorn lämnar mig helt.
Ghana, Ghana, Ghana....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)