Anna i Ghana

Hemma

2009-05-20T14:18:00.002+02:00

En vecka hemma. Jag trodde att det skulle kännas mycket mer, både att lämna Ghana och att komma tillbaka till Sverige, men det var som att jag aldrig varit borta.

Nojd?

2009-05-10T13:43:00.002+02:00

Jag hoppas att Internet kommer tillbaka i huset innan jag aker sa ni hinner fa ett langre inlagg.

I morgon ar min sista hela dag i Ghana. Jag minns att jag langtade lite efter detta redan innan jag akte. Jag langtade efter kanslan att ha klarat av allt, av att ha upplevt mycket och ha alla erfarenheter med mig. Jag langtade efter att komma till flygplatsen till allt det vanliga och kanna att jag utvecklats, att jag overlevt ett ar i Afrika. Jag langtade efter denna kansla redan innan jag akte och kunde inte forsta att en tjej som var i slutet av sitt utbyte mejlade och skrev: "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt aventyr framfor dig". "Jag ar avundsjuk pa dig som har hela ditt bakom dig" tankte jag. Nu forstar jag henne.

Aven fast jag ser mycket fram emot att komma hem ar kanslan av att jag vill ha aventyret avklarad inte den samma. Nu hade jag garna stannat ett tag till. Nu langtar jag efter nasta aventyr. Det ar inte rattvist for man blir nastan aldrig nojd. Dock tror jag Ghana gjort mig lite mer nojd - med allt.

Ghanansk begravning

2009-05-03T18:10:00.002+02:00

Nu ar Internet borta i huset igen sa ni far en liten uppdatering fran ett Internetcafe. Igar foljde jag med Anna och hennes vardfamilj pa begravning. Manga sager att man maste ha upplevt en ghanansk begravning och det var verkligen en upplevelse. Det var riktigt annurlunda jamfort med en svensk begravning och till och med absurt, i alla fall for mig. En ghanansk begravning ar en fest som ofta haller pa i dagarna tre. Det ar mycket dans runt kistan med liket synligt och stora vaxlingar mellan sorgeutbrott och gladjerus. En intressant tillstallning med andra ord.

Annars rinner tiden ivag. Det gar fort och dagarna blir farre och farre. Nar jag ser tillbaka pa det sa kanns det inte som det var sa langesedan jag kom hit men samtidigt kanns det som om det inte var i detta liv jag var i Sverige. Det ska bli roligt att komma hem och se hur stor chock jag kommer fa av min egen kutur nu nar jag nastan blivit ghanan. Det kommer bli jobbigt att folja tider till exempel tror jag. Och att man maste planera allt sa exakt och inte bara kan ta det som det kommer.

Vi ses snart!

Togo!!!

2009-04-27T23:22:00.002+02:00

Kvällen innan vi åkte till Togo pratade jag med min värdpappa och fick höra att den enda anledningen att besöka Togo var för att kunna lägga till det på listan över länder man besökt. Det var ingen skillnad från Ghana förutom språket och man skulle inte ens märka att man kommit över gränsen. Men ack så fel han hade!

Vi älskade Togo och lite ironiskt förklarade vi att anledningen till att alla avrått oss från att åka dit var att man blir så nedstämd när man kommer tillbaka till Ghana. Vi tillbringade en vecka i och runt huvudstaden Lomé. En natt vid en strand och resten centralt. Lomé känns på många sätt mer europeiskt än Accra med raka gator och parker. Stränderna är väldigt fina och renare än i Accra och det gick bra att klara sig även på en mycket knacklig franska. Maten var otroligt god och vi fastnade särskilt för baguetter med avokadoröra i. Att komma över gränsen till Togo var inga problem alls och vi blev mycket positivt överraskade. Att komma tillbaka var däremot jobbigare, till exempel genomsöktes min väska två gånger och jag fick betala en (förmodligen inofficiell) böter på mina sovenierer. Vi blev inte alls lika mycket uppmärksammade som vita heller.

Åk till Togo! Det kommer du inte att ångra!

ps Missförstå mig inte. Ghana är också bra. Omväxling förnöjer och många utlänningar vi träffade i Lomé uppskattade Accra mer.

Ghananer...

2009-04-18T19:22:00.009+02:00

God kväll!! Roligt med era kommentarer, tack!

Igår var jag på universitetets bokaffär i Accra och köpte en ghanansk kokbok och en omtalad (i alla fall i vissa kretsar här) bok som heter "The Imported Ghanaian" skriven av Alba Kunadu Sumprim. Författaren är ghanan men född och uppvuxen i London. Boken handlar om Ghanas kultur och ghananer. Den är väldigt roligt skriven, särskillt om man bor eller har bott här, men ibland på gränsen till för elak. Här är ett utdrag från förordet om hur ghananer är:

"Akwaaba People ~ 20 things you need to know

1. First and foremost, Ghanaians know everything and are always right. If you try to tell or show a Ghananian something or a better way of doing things, then you are too known, and they are not going to listen to you.

2. Ghananians answer a question with another question or a reply that has nothing to do with the original question asked.

3. Ghanaians are no respecters of time, they make their own time keeping rules and will turn up when they damn well please.

4. Ghanaians love to tell people to 'exercise patience', but to get any results and quickly, you have to shout and get upset. Only then they will take you seriously. On the other hand, you will shout and they will grin in an embarrassed manner and still continue to do what they are doing. You you know why? Because they are always right.

5. The proverbial Akwaaba people, Ghanaians are very welcoming and friendly, especially if youare foreign and of the pale variety. They will bend over backwards to do anything for you - unless you are a Ghanaian.

6. Ghanaians are snobs and will quickly look down on anyone they consider not to be worthy. However, on seeing a white person, the average Ghanauan will relegate themselves to the caste of the grovel accordingly. Hence many, taking full advantage of this foolishness, have labelled Ghanaians as a friendly and welcoming people. This is all true, unless you happen to be a Ghanaian, of course.

7. The surest way yo test your popularity is to keel over and die. Ghanaians love funerals. It's the number one form of entertainment and people will turn up at funerals of people they don't know. People love you after you've died, but while alive, ahhh... that's another matter.

8. Though a peaceful people, it doesn't take much to offend Ghanaians or for them to be at the ready to 'show you where power lies' - 'Do you know who I am?' They are also the same people who belong to the 'exercise patience' peacekeeping brigade.

9. Ghanaians use the words 'lend me' to mean 'give me' and if you have the audacity to ask for your possessions to be returned, they get offended because you are too known.

10. Ghanaians are very honest. But, Ghanaians rarely say what they mean or mean what they say.

11. Ghanaians don't like to say no, any other word but no. They prefer words such as 'yes', 'we'll see', 'go and come' or any other combination of words , which always end up meaning NO.

12. Don't ever tell a Ghanaian the truth: they don't want to hear it. A nice lie is more palatable and on one will tell you a liar because they don't want to offend you. Truth by omission is another form, for that you have to develop psychic abilities to figure out what is going on.

13. Ghanaians rarely listen to anything properly. When a Ghanaian doesn't understand something, they seldom ask for clarification and will do what they want. You know why? Ghanaians are always right.

14. Ghanaians are very religious. Church is the second biggest form of entertainment.

15. Ghanaians are very forgiving. Forgive and win brownie points in heaven, therefore 'take things as they are'. Especially if it has no effect on them.

16. Ghanaians don't like taking responsibility; they prefer to rely on or blame someone else.

17. Ghanaians love anything foreign, especially, other people's cast-offs-foreign newspapers to wrap food in, second hand clothing and z-rated television programmes - Ghana the dumping ground. However, when things go wrong, who's to blame? Foreign culture, of course. It can't be Ghanaians because they are always right.

18. Ghana hates individualism, but because Ghanaians are always right, each person does what they please. The motto is, ' each person for them self, God for all of us'.

19. Ghanaians, the moral polica, 20 million and counting. They will always feel free to butt into your business and dish out advice, even if unwanted.

20. Ghanaians take themselves too seriously, even if though they generate humorous situations, at time frustrating, at every turn."

Ja, vad säger ni? Särskillt ni som varit här nere, känner ni igen något?

Tidigt i morgon bär det av till Togo. Resan är hittills ganska oplanerad eftersom vi ingenstans har kunnat hitta en guidebok över Togo. Mina togokunskaper är ytterst begränade och består mest i att jag vet att huvudstaden heter Lomé och att landets totala befolkning är på drygt fem miljoner. Annars tror jag mycket är likt Ghana, till exempel klimatet. Dock har jag hört att Ghana i jämförelse mot Togo är mycket planerat, organiserat och vänligt. Detta skrämmer mig lite. Men ja, mamma, vi ska vara försiktiga! Planen är att komma tillbaka söndag nästa vecka eller innan, om en vecka är för lång tid i Togo. Reaktionen när man pratar med folk är nämligen alltid 'Ska ni stanna i en hel vecka!?'. Jag tycker personligen inte att en vecka i ett helt nytt land känns som för lång tid men vi får se. Har dessutom hört från många att man inte kan stanna mer än två dagar i Accra, högst. Jag gillar verkligen Accra men nu när jag tänker på det så ligger det nog något litet i det ändå.

Drygt tre veckor kvar. Jag börjar få lite ångest över hemresan. Ghana är ju väldigt härligt ändå. Jag har längtat hem under perioder och varit oerhört frustrerad ännu oftare men samtidigt har detta varit fantastiska månader som jag inte vill ska ta slut. Naturligtvis ska det bli roligt att komma hem men jag kommer verkligen att sakna Ghana.

Slända i Kumasi

Josef och Maria med Jesusbarnet på Ascots julspel i december

Today Is Our Day

2009-04-16T18:52:00.020+02:00

Sista dagen för terminen i skolan kallas "our day" och meningen är, misstänker jag, att barnen ska få klä sig i sina privata kläder, ta med sig god mat hemifrån och leka lekar tillsammans som avslutning. Idag var our day men den gick mest ut på att lärarna fick presenter av barnen (jag fick fem tvålar och en plastskål och blev lite rörd över att jag räknades). Jag tror att barnen hade ganska roligt i alla fall, jag tog foton och de älskar att bli fotograferade. Lite tråkigt var det att det det regnade oerhört mycket. På förfrågan om kontrast till strandbilderna får ni därför se lite bilder från hur skolan ser ut efter ett ordentligt regnväder:

Jag tycker väldigt mycket om barnen och kommer verkligen sakna dem! Här är några av dem:

Jag läser nu boken "En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie. Den utspelar sig i Nigeria men jag känner igen väldigt mycket saker från Ghana när jag läser den. Så om ni vill få en större inblick i det västafrikanska livet så rekommenderar jag att ni läser den och dessutom är den mycket bra!

På söndag åker jag och Anna till Togo. Detta var inte alls planerat utan något jag bara kläckte ur mig på väg till stranden, att det hade varit kul att åka till Togo. Så ja, varför inte. Vi kollade upp hur det fungerar med visum och har nu efter tre besök på Togos ambassad (som var ännu mer oorganiserad än Ghana) fått dem. I en vecka blir vi borta och det ska bli jättespännande att få se ett annat afrikanskt land dessutom sätts min franska på prov vilket kan behövas!

Är det någon som läser fortfarande eller har ni tröttnat eftersom jag varit så dålig på att uppdatera? Ses snart i alla fall!

Underbar Påskhelg

2009-04-14T20:47:00.012+02:00

Glad påsk till er!!!! Hoppas att den svenska påsken var solig och rolig och att ni inte äggade er för mycket! Hoppas att påskharen kom förbi med jättestora påskägg fyllda med svensk choklad och saltlakrits!

Som sagt, vi hade en underbar påskhelg. Den var inte särskilt klassisk påskig med väldigt härlig ändå. Jag undrar varför jag inte tillbringat mer till vid den ghananska stranden en bra bit från Accra.

I fredags morse åkte jag, Anna och Nouri (från Holland som Anton träffade på flyget till Ghana) med det svenska paret Tomas och Elisabeth längs västkusten förbi Takoradi till en strand nära den lilla staden Busoa. Där bodde jag, Anna och Nouri på ett guesthouse och Tomas och Elisabeth på ett annat, 20 minuters promenad längs stranden, tillsammans med ett annat svenskt par.

I två hela dagar solade och badade vi och det var allmänt trevligt. Av en slump hade vi lyckats boka ett jättemysigt och stort rum, eller snarare en lägenhet med två rum, fem sängplatser (även om vi bara utnyttjade tre) och balkong med havsutsikt. Tillbaka mot Accra mötte vi ett väldigt regnväder. Några trevliga överraskningar när jag kom in på mitt rum igen var två vattenpölar på golvet, en ordentligt fuktig säng och avsaknaden på el. Det blev en väldigt mörk och fuktig natt och jag längtade tillbaka till stranden. Ett dygn senare var ordningen i alla fall återställd och jag kunde till och med ta en dusch för att skölja av saltet och sanden! Tyvärr försvann elen igen nu medan jag skrev detta. Det är mörkt, mycket mörkt och jag får väl lov att vänta med att lägga upp inlägget till elen och Internet kommer tillbaka. Hoppas den hinner hit innan batteriet till datorn lämnar mig helt.

Ghana, Ghana, Ghana....

Sweat-o

2009-04-05T21:38:00.003+02:00

Jag är skyldig er ett långt blogginlägg känner jag! Jag lovade ju att bli bättre på att skriva oftare.

Jag kom precis hem efter en påsklunch hos ett svensk par i Ghana! Köttbullar! Jansons frestelse! Sill! Potatis! Sallad! Kaka! Underbart! Fick med en baguett hem också! Väldigt gott och roligt att träffa fler svenskar, vi var nio stycken!

När jag kom tillbaka och ringde på porten för att bli insläppt kom Martin som bor här och är tretton år fram för att öppna väldigt tveksamt. Tydligen trodde han att det var ett skelett som ringde på och bakom ryggen hade han tagit en stor kniv för att kunna försvara sig. Han skulle precis ropa på de andra för förstärkning när jag avslöjade min sanna identitet. Det var ganska roligt. Kanske är jag inte så fet som alla här talar om för mig. Jag får höra att jag är fläskig, fet, tjockis osv. Kanske känner ni inte igen mig när jag rullar av planet i maj. Den ghananska maten är verkligen fet och rejäl men jag skulle ändå säga att de kanske överdriver lite i sina kommentarer angående min kroppsstorlek. Jag tror att man ska ta det som en komplimang i Ghana att höra att man är fläskig men jag tycker att det känns lite främmande.

Respekt har barnen inte för mig i skolan, i alla fall inte klass ett. Det blir en oerhört absurd situation när man står och argumenterar med ett barn om man ska slå det eller inte. Barnet säger "Beat me, madam. Madam, beat me". Men jag slår inte barnen även om det kanske egentligen hade varit bättre eftersom fel barn blir bestraffat (eller alla) om någon annan lärare kommer in och ser att jag inte har disciplin på dem.

En intressant sak är att ghananer verkligen är jättehjälpsamma och trevliga när man träffar dem på t.ex. gatan. De släpper allt de håller på med och kan följa en långt för att visa vägen eller något annat. Det som är konstigt är att personer i serviceyrken inte är trevliga eller hjälpsamma alls. Alltså slutar hjälpsamheten när de får betalt för tjänsten. Kanske beror det på att lönerna är så dåliga.

Skolan är stängd kommande fredag och måndag pga påsken. Vi ska åka till stranden någonstans på västkusten. Jag har inte varit så mycket på stranden så måste passa på innan jag åker hem. En tropisk strand säger man ju inte nej till och det är nog sådana saker man verkligen kommer att sakna i Sverige. Det enda som är synd är att stränderna är så smutsiga och att strömmarna är jättestarka och farliga.

Annars är Ghana varmt som vanligt. Jag tycker mycket om Ghana. Det är sweat-o eller nice-paapaa som de skulle säga här. Hoppas det är bra med er! Wo ho te sein (hur mår ni)?

I Chew My Fufu

2009-03-30T23:29:00.005+02:00

Hej alla som läser!!

Jag är en väldigt dålig bloggerska och ska verkligen försöka bli bättre den sista tiden. Det är inte klokt att jag bara har drygt sex veckor kvar i Ghana. Det känns alltid som att tiden är lång när man har den framför sig men kort när man ser tillbaka på den. Jag har snart bott nio månader i Ghana. Nästan ett år ifrån Sverige, nästan ett år i tropisk värme, nästan ett år som först Obroni Fitaa (vit vit person) och senare Obroni Koko (vit röd person). Jag kan göra mig förstådd på twi och kommit fram till att jag aldrig fullständigt skulle kunna bli en del av det ghananska samhället. Jag har blivit bra på att åka trotro, bra på att pruta och bra på att klara mig själv i alla möjliga galna situationer!

I nästan tre veckor har min goda vän Anton delat mitt ghananska liv och berikat min vardag med historier om Ingen och Dum (ni vet Ingen trillar i sjön och Dum ringer till sjukhuset). En av veckorna reste vi från Accra till Bolgatanga i Norr. Där träffade vi många fantastiska personer, fick ha närkontakt med en krokodil (en reinkarnerad byhövding) och besökte Ingenmansland mellan Ghana och Burkina Faso. Sedan åkte vi sydväst till den lilla staden Wa där vi såg floghästar (annars fanns det inte så mycket och se - och inte alls mycket att äta). Därefter gjorde jag ett återbesök i Cape Coast i söder och vi såg havet och en Kakum nationalpark.

Min tid som volontär börjar ta slut då skolan tar lov i mitten av april och inte början förrän dagen innan jag åker. Att vara lärare är väldigt påfrestande men lärorikt (jag hoppas att barnen lär sig lika mycket som jag).

Jag ska försöka lägga upp lite bilder inom en ganska snar framtid och som sagt uppdatera oftare.

Och slutligen:

I chew my Fufu (så det så!)

Livstecken

2009-03-09T13:21:00.002+01:00

Hej alla igen! Jag ar ledsen att jag ar sa dalig pa att uppdatera men det beror helt enkelt pa att Internet fortfarande inte ar tillbaka i huset.

Allt ar bra. Cecilia och Karin har precis varit har! Om ni vill lasa och se bilder fran deras resa sa kolla in Cecilias blogg pa cisselisississi.wordpress.com. Det var valdigt roligt att ha dem har och att visa dem runt i Ghana! Tack for att ni kom!!!!!

Jag jobbar pa i skolan och far ofta undervisa en hel klass sjalv hela dagar. Det ar anstrangande men roligt och larorikt. Tyvarr har de ingen respekt for mig men det har fordelar och nackdelar.

Ska forsoka uppdatera snart igen!

Mer an ett halvar

2009-02-17T18:23:00.003+01:00

Hej alla!!

Jag lever men Internet i huset ar nere (formodligen beroende pa en obetald rakning).

Allt ar dock bra. Det fungerar bra i den nya skolan. Det ar spannande att undervisa trots att jag blir mycket forvanad och frustrerad jamt och standigt. Tanker mycket pa volontararbete och blir mer och mer skeptiskt till vad jag (och alla andra som kommer hit) bidrar med. Blir nastan lite sur pa mig sjalv. Ghana slutar aldrig forvana mig men jag alskar att aka trotro.

Snart far jag nytt besok fran Sverige i tva omgangar vilket ska bli valdigt roligt!!

Jämställdhet?

2009-01-29T21:29:00.008+01:00

Ghana har en bit kvar...

Detta är ett utdrag från en ghanansk lärobok.

Lesson 8

Responsibility

Rights go with responsibilities. Just as our status gives us certain rights, so it also gives us certain responsibilities. Responsibility refers to the things we have to do as human beings. We become bad or irresponsible when we fail to carry out our responsibilities. Everybody has responsibilities in the home and at school.

The Responsibilities of Fathers

A father is the head of his family, so he has many responsibilities in the home. A father provides shelter for the entire family. He is to give mother money for food, pay school fees and discipline children when they do the wrong thing. A father is supposed to provide for clothing, security of the home as well as payment of bills.

The Responsibilities of Mothers

A mother is the main caretaker of the home. She cooks for the family, bathes children and take care of children when they are sick. She teaches children how to grow up to be responsible adults in future.

It is true that fathers give mothers house keeping money, mothers can also help to pay our school fees as well as provide for other needs. In the same way fathers also, help our mothers to maintain the home. This, they do by sometimes bathing babies when mothers are busy in the kitchen. They even go to the extend of doing cooking themselves. Have you ever seen you father cooking before?

The Responsibilities of Children

There is nothing like a boy’s job and a girl’s job. This is because in a home where there are only girls, they do what we assume to be boy’s job. For instance, girls can fetch water, sweep rooms and dust tables and chairs. In the same way the absence of girls leaves boys to do what is assumes to be girl’s job, that is sweeping the compound, cooking and washing dishes.

This is because it is the responsibility of children to do the household chores. Besides that, children are to help parents by going on errands as well as performing school duties.

At school, boys and girls are to keep the compound clean and healthy. Staying in an unclean environment to learn will make you fall sick. Children must always do their home work and do it well. There is time for everything.

Do not waste your time on unnecessary things. You are not supposed to be playing while your homework is not yet done. It is when all these things are done correctly, that one can say he has carried out his responsibility. God blesses those who are responsible.

The Complementary Role of Mothers and Fathers

It is true that fathers and mothers have different roles to play in the home, but sometimes, they go out of the way by helping each other. It is true that it is fathers who give money but sometimes mothers also contribute. For instance, mothers sometimes add a little money to what fathers give to them.

Nytt projekt och sjukhusbesök

2009-01-27T16:06:00.003+01:00

Nu är det verkligen dags för en uppdatering!

Förra helgen var det Mid Year Camp med ICYE. Lägret var i Kumasi och det kändes som en lite lång resa för bara en hel dag. Det var roligt att träffa de andra volontärerna igen och höra hur de haft det!

Jag har bytt projekt igen och jobbar nu på en skola i Accra. Detta har jag gjort eftersom jag insåg att vi inte alls kom framåt på CP-projektet och jag mådde inte bra av hur situationen var. Nu ska jag bara vara en dag i veckan på Cerebral Pares projektet. Skolan jag börjat på har elever från årskurs ett till sex. Det är inte jättemånga elever eftersom många föräldrar flyttar sina barn från skolan eftersom den på många sätt är ganska dålig. Till exempel har ett av Ghanas största bussbolag valt att lägga sitt bussförvar och sin busstvätt precis vid skolbyggnaderna. Detta medför att enorma bussar åker förbi precis där barnen leker och drar upp ännu mer damm in i byggnaderna som redan är oerhört slitna och dåligt utrustade. Ett plus för skolan är dock att lärarna verkar vara väldigt bra och engagerade. De är utbildade på universitetet, vilket inte många praktiserande lärare här är, men det kan nog bero på att detta är en statligt ägd skola. Jag ska försöka hjälpa till med vad jag kan hjälpa till med men är det något jag lärt mig i Ghana så att det att det är svårt att verkligen bidra med något när man är ung och utan högre utbildning (det är väl inte så svårt att räkna ut egentligen). Jag har ju främst finansierat detta året själv och det känns bra. I vissa länder skickas ungdomar i min ålder ut och är finansierade av pengar från landets biståndsbudget. Man kan kalla det kulturutbyte men jag tycker inte man kan kalla det bistånd eller u-hjälp.

Jag kommer att återvända till Kastrup nio månader, två timmar och 20 minuter efter det att jag lämnade Norden dvs den 13 maj. Detta är lite tidigare än planerat och det beror på att jag vill komma hem så jag hinner söka in till lite olika teaterutbildningar. Det vägde tyngre att stanna två månader kortare i Ghana än att vara hemma i nästan ett år och bara vänta på nästa ansökning

Hamatanvindarna har dragit in över Ghana. Det är oerhört torrt, varmt på dagen och kallt på natten. Luften luktar bränt och himlen är röd ibland.

Igår besökte jag ett ghananskt sjukhus, på grund av min egen hälsa, för första gången. Infektion i benen. Det är ungefär lika fräscht som det låter. Sjukhuset var bra och personalen professionell men nu känner jag mig som en tablettmissbrukare (nio om dagen) men mår mycket bättre. Förutom detta är jag glad över att jag hållit mig så frisk än så länge. Har haft ringorm på min axel men den är nästan borta. Man blir ganska härdad när det gäller mycket i Ghana.

Kommentera gärna om du läser!

Kanotsafari och allt det kan innebära (på mer än 8000 ord)

2009-01-12T14:16:00.014+01:00

För att komma till kanoterna åkte vi i en bil som vi hyrde (dyrt) och sen...

...gick vi igenom en liten by för att komma till...

... kanoterna som vi gick på och...

... rodde på en flod...

... eller roddes på en flod...

... sen skulle vi åka tillbaka men fick...

... punktering så vi var tvungna att...

... gå jättelångt på en torr och varm väg - självklart mötte vi en...

... skogsbrand. Då fick vi skjuts av en uppdykande bil tillbaka till Mole och säkerheten.

Resa till Mole National Park

2009-01-12T12:16:00.013+01:00

Anna från Sverige, Bärbel från Italien, Romy från Tyskland, Rikke från Danmark, Scott från Australien, Rebecka från Danmark och jag.

I onsdags åkte vi till Mole national park. Jag och Anna tog bussen från Accra klockan 16 och med poliseskort var vi framme vid fyra på morgonen i Tamale. Det var nog den konstigaste bussresan jag varit på. Exempel på det var att folk hade med sig så mycket packning att de var tvungen att lämna typ 100 kartonger juice på stationen i Accra, att hela mittgången var full med bagage så man fick gå hinderbana för att komma ut. Hela sidogången var också totalt fylld av väskor. För att göra det hela lite konstigare hade de klämt in en polis bakom väskorna vid mittutgången för att vakta. Vi blev lite rädda när polisen, efter stoppet i Kumasi, tog på sig en skottsäker väst. Men allt gick bra till slut och vi kunde tidigt på morgonen ta ännu en buss till Larabanga varifrån vi kunde gå till Mole.

På eftermiddagen fick vi sällskap av några andra volontärer. I torsdags gick vi på safari. Jag tror det är ganska ovanligt med safari utan bilar. Tror också det är ovanligt att bara behöva betala en safarigudie fem kronor i timmen.

Vi såg många djur och det var fin natur. Stället vi bodde på var fint med utsikt över ett vattenhål där elefanter och andra djur höll till. Utanför rummet gick det vårtsvin och babianer. Afrika mer som man tänker sig Afrika.

Bilder från jullovet

2009-01-06T22:58:00.006+01:00

Äntligen fick jag klappa en krokodil!

Hängbro i Kakum National Park
Pappa på hängbro

Julafton.

Elmina

Mot "Det riktiga Ghana"

2009-01-06T21:10:00.004+01:00

Nu är det väl ändå väldigt mycket dags för en uppdatering. Fy, Anna! Nu har jag fått hit min laptop så jag kan koppla upp mig på rummet. Detta betyder att jag ska uppdatera bloggen ofta (i teorin och förhoppningsvis även i praktiken). Mitt liv är lite extra förgyllt med de fantastiska bokstäverna å, ä och ö.

Det var väldigt roligt att ha familjen här. Vi tillbringade först två nätter i Accra, sedan tre nätter i Kumasi, därefter tre nätter i Elmina och slutligen åtta nätter i Accra igen. Nu vet familjen vad jag pratar om när jag ringer hem och gråter eller är totalt uppfylld av det fantastiska Ghana. Jag måste säga att min inställning till Ghana verkligen svänger fort. Det rör sig inte om månader, veckor eller ens dagar - det handlar om minuter. Ena sekunden irriterar jag mig på allt och andra sekunden vill jag inte ens tänka på att jag kommer att vara tvungen att åka hem om några månader.

Jag tror min familj skulle beskriva Ghana med orden (rätta mig om jag har fel):
- Värme (på gott och ont)
- Trafikkaos (mest på ont skulle jag tro. Första dagen tillbringade vi över två timmar i en taxi på en väg som kunde körts på tjugo minuter om inte taxin gått sönder och om inte vägen var totalt fylld av andra bilar som ville åt samma håll)
- Starka ljud och färger (ett land där det aldrig är tyst och det verkar som att de tycker ljudnivån är ett tecken på välstånd. Himlen, skogarna, kläderna i regnbågens alla färger i kontrast till Sverige i nio nyanser av grått)
Ja, vad mer? Hjälp mig! Mamma skulle nog inte kunna låta bli att nämna liket som flöt upp på stranden. Cissi föreslog att ni alla skulle skriva varsitt inlägg om er resa.

Jag tror Ghana är ett land som man älskar - men mest när man kommit hem. Jag är oerhört glad att jag får uppleva allt detta och jag har lärt mig obeskrivligt mycket. Jag skulle inte vilja byta ut denna upplevelse mot någonting men samtidigt är allt frustrerande ibland och jag undrar vad jag håller på med.

Projektet går för tillfället lite knackigt Vad det beror på hade jag nog kunnat skriva en hel uppsats om. Tills jag ser hur det utvecklar sig kan jag inte med gott hjärta samla in pengar från Sverige. För tillfället går en stor del av pengarna till mat till de jag jobbar med. Anledningen till detta är att jag måste äta (för mina egna pengar) men jag klarar inte av att sitta och äta när det sitter någon brevid mig som inte äter, och inte ätit på hela dagen, för att han/hon inte har råd. Och jag har inte råd att alltid betala deras mat. Så dit har en del av de insamlade pengarna gått. Naturligtvis är det alltid motigt att starta upp ett nytt projekt särskilt i en främmande kultur och jag försöker att ta en sak i taget, börja smått och inte försöka gapa efter mycket. Jag vill se ett litet resultat bara.

I morgon åker jag till norra Ghana för att besöka den största nationalparken i landet med några andra volontärer. Det ska bli väldigt roligt och spännande. Alla säger att norr är annorlunda från resten av landet. "Det riktiga Ghana" säger några. Så jag kommer att vara borta några dagar men när jag kommer hem ska jag ladda upp bilder åt er!

Jag hoppas att ni alla har det bra i Sverige, även om det är kallt och grått. Nu ska jag gå och se om jag kan få äta en risboll!

God jul

2008-12-22T15:37:00.003+01:00

En liten uppdatering precis innan jul!

Familjen ar har! De kom i fredags och resan gick bra. Med sig hade de en hel resvaska med saker som jag tyckte jag 'glomt' i Sverige kombinerat med presenter till nyfunna vanner och bekanta.

De tva forsta natterna tillbringade vi pa ett hotell i Accra precis vid havet. Efter att ha testat alla mina familjemedlemars talamod till det yttersta befinner vi oss nu i Kumasi pa ett jattemysigt hotell. Senare idag ska vi pa Marthas sons dop och innan idag har vi utforskat Kumasis stora marknad.

Min familj haller med om att allt ar annurlunda och valdigt varmt. Det ar jatteroligt att traffa dem igen!!

I overmorgon bar det av till Cape Coast dar vi ska vara i tre natter och forsoka hinna med tva slavfort och en nationalpark. Vi kommer tillbaka till Accra lagom till den andra valomgangen den 28 december och far darefter se hur mycket vi behover gomma oss!

Hoppas att ni har det bra och att det blir en vit jul! GOD JUL OCH GOTT NYTT AR (om vi inte hors innan)!

Meda ase paa

2008-12-15T11:51:00.000+01:00

Nu var det lange sedan jag uppdaterade...

Anna har varit har i helgen och vi har firat min fodelsedag i dagarna tre. Vi hade valdigt roligt men inte sarskillt afrikanskt. Bio, ambassader, pooler, musik, roda klanningar, lasagne, glass, manga obronis etc.

Det var speciellt att spendera fodelsedagen vid en pool i 35 gradig varme. Kvallen var lite mindre rolig da jag hade kopt en tarta for att bjuda min vardfamilj. Men det enda jag fick hora var att det var sorgligt att jag kopt min fodelsedagstarta sjalv och att den var acklig. Nastan ingen som sa grattis och absolut inget tack for tartan. Jag kande mig lite tragiskt nar jag gick och lade mig halv nio pa min fodelsedag... Fast resten av helgen vager upp slutet. Vi hade valdigt kul.

Annars sa gar mitt projekt fortfarande segt, Ghana ar oerhort varmt och familjen kommer pa fredag!

Tack sa mycket alla som gratulerade igar!!!!!!! Meda ase paa! (tack sa mycket pa twi)

There won't be snow in Africa this Christmas

2008-12-05T22:00:00.002+01:00

Den forsta december borjade jag lyssna pa julsangerna pa min ipod.

Do They Know It's Christmas Time by Band Aid

It's Christmastime
There's no need to be afraid
At Christmastime, we let in light and we banish shade
And in our world of plenty we can spread a smile of joy
Throw your arms around the world at Christmastime

But say a prayer

Pray for the other ones
At Christmastime it's hard, but when you're having fun
There's a world outside your window
And it's a world of dread and fear
Where the only water flowing is the bitter sting of tears
And the Christmas bells that ring there are the clanging
chimes of doom
Well tonight thank God it's them instead of you

And there won't be snow in Africa this Christmastime
The greatest gift they'll get this year is life
(Oooh) Where nothing ever grows
No rain nor rivers flow
Do they know it's Christmastime at all?

(Here's to you) raise a glass for everyone
(Here's to them) underneath that burning sun
Do they know it's Christmastime at all?

Feed the world

Let them know it's Christmastime again

(Bob Geldof & Midge Ure)

Men vad ar jul egentligen? I Ghana kommer det inte vara sno denna jul. Och om det annars brukar vara julforberedelser ar de i ar bortglomda i och med valet.

Enligt vad jag har forstatt handlar julen i Ghana mer om religion an vad den gor i Sverige. Julafton gar i stort satt ut pa att ga i kyrkan i olika omgangar och be. Inte sa mycket julklappar, julgranar, Kalle Ankor och tomtar. Kanske skulle nagra ghananer fraga er dar hemma i Sverige: Do you know it's Christmastime at all?

Ni kan val halla tummarna for att allt gar bra i valet pa sondag? Jag ska spendera helgen inlast, eller i alla fall nara, huset.

Tre random bilder

2008-11-28T12:18:00.006+01:00

Den forsta for att ni ska fa se hur fisket i helgen gick till!

Den andra for att jag tycker att den ar sa bra. Kezia och Jenniffer.

Och den tredje for att ni vill se min nya frisyr. (Fjortisvarning, jag vet. Men jag ar faktiskt snart nitton :))

Obroni helg

2008-11-24T18:36:00.002+01:00

Lucie fyllde ar i fredags och jag blev bjuden pa obronikalas hennes by som ligger en timme utanfor Kumasi. Vi var sju volontarer och jag kom fram till att jag ar den enda volontar jag traffat har som inte umgas dagligen och jobbar med andra obronis. I vilket fall som helst hade vi valdigt trevligt, tva av tjejerna var fran Sverige sa jag fick trana upp svenskan lite.

I lordags ville vi aka till en guldgruva. Lucie och en annan volontar hade varit dar sondagen innan men blivit tillsagda att komma tillbaka en lordag eftersom den var stangd. Vi reste tre timmar for att komma dit och kom dit vid tre pa eftermiddagen. Vi blev da tillsagda att vi skulle kommit tidigare eftersom de stanger klockan 12 pa lordagar. De tog anda med oss till deras kontor for att forhandla om priset. Nar vi papekade att priset var over tre ganger sa hogt for utlanningar som for ghananer och dessutom mycket hogre an prislistan de sjalv hanvisade till blev vi tillsagda att inte diskriminera. Slutligen fick vi anda inte se gruvan eftersom vi inte hade en privat bil och taxis inte var tillatna inom omradet. Vi kom tillbaka till Kumasi lite mindre glada, lite fattigare och med mycket forlorad tid. Det blev dock battre efter en pizza.

I sondags spelade vi Yatzy, vilket for ovrigt har olika regler i olika lander. Danmark och Sverige haller ihop medan Australien och Tyskland spelar pa ett annat satt. Skandinavien fick dock ge sig. Sedan tittade vi kvinnor pa nar ghananska pojkar och den enda manliga volontarer i vart sallskap (som nu har fyra vita fruar) fangade fisk med handerna i en sjo. Jag tror att den sjon ar helt perfekt for den som langtar efter att fa parasiter i kroppen.

Pa eftermiddagen akte jag till Marthas familj och sov over dar. I morse nar vi satt i en taxi pa vag till Accra-bussen sag vi nagot kontigt liggandes i en vattensamling brevid vagen. Det visade sig vara en dod manniska... 'Vad ska vi gora?' fragade jag nar vi bara korde vidare. Kanske borde vi ringa ambulansen? Tydligen finns det ingen ambulans att ringa (blir man sjuk ar det taxi som galler). Tillslut fick jag Martha att ringa polisen fran min mobil. Ingen svarade. Igen. Ingen svarade. Och sa fick jag svaret till varfor befolkningen i detta land fangar och slar ihjal tjuvar pa gatan; polisen svarar inte i telefonen. Om man vill att polisen kommer ska man tydligen ringa radiostationen som kopplar ut en i direktsandning. Alltsa lyssnar poliserna har mer pa radio an pa sina telefoner. Handelsen med den doda mannen blir ett ouppklarat och mindre trevligt mysterium i mitt liv.

De senaste veckorna har jag inte kunnat fokusera pa jobbet. Jag har undrat vad vi haller pa med och om det verkligen hjalper nagon osv. Nu har jag i alla fall kommit fram till att jag maste tro pa vad vi gor. Denna vecka ska jag planera och kolla upp lite saker. Jag har nagra nya ideer och hoppas att vi nu kan komma igang pa riktigt!

Frukost

2008-11-18T22:10:00.005+01:00

Igar kande jag mig som en stamkund nar de pa stallet jag brukar kopa frukost pa gjorde min frukost utan att fraga vad jag ville ha forst. Min frukost brukar besta av en stor portion sot havregrynsgrot och en tjock skiva brunt brod. Det kostar mindre an fem kronor. Eftersom stallet ligger mitt emot kontoret brukar de bara in maten till mig och sedan komma och hamta disken. Manga av er vet kanske att jag gillade frukostar innan jag akte. Det gor jag fortfarande. Frukosten i huset gor mig inte alltid matt.

Lite svenskt

2008-11-16T21:28:00.005+01:00

Idag traffade jag Anna. Vi var svenska och klagade lite pa kulturen och manniskorna har (det far man val gora ibland?). Vi akte till Osu, en del i Accra dar det ar mycket turister och utlanningar, och at hamburgare. Det var valdigt gott med tanke pa att jag levt pa fufu, banku, omu tuo, yam, plantain och framfor allt ris ett bra tag nu. I en mataffar traffade vi ett svenskt par. De ar de forsta svenska jag traffat sedan jag kom (forutom Anna). De ar har och jobbar och bjod in oss till deras hus.

Annars ar Ghana ganska varmt. Hela tiden far jag olika uppgifter huruvida vi gar in i arets varmaste eller arets kallaste period. Dock tycker man att de som varit med forut borde veta...

Vardag

2008-11-12T21:16:00.002+01:00

Nu borjar livet har kannas ganska vardagligt och det kanns inte som att det hant sa mycket de senaste tiden. Det ar ju lite trakigt att man inte kan uppskatta alla vardagliga saker hela tiden. I borjan var det jattespannande att aka trotro, ata en ananas eller se en kvinna bara nagot pa huvudet. Nu ar det vardag har. Jag har varit har i over en fjardedel av tiden. Tre manader i morgon.

Projektet gar sadar. Ibland ar det valdigt frustrerande, ibland kanns det som att vi kommer att lyckas. Idag hade vi ett mote med en valdigt trevlig lakare. Enligt honom ar de storsta problemen i Ghana fattigdom och brist pa utbildning. Eftersom foraldrarna inte vet nagot om sjukdomarna eller handikappen deras barn har sa ger det dem utrymme att komma pa egna teorier och tro pa traditioner om varfor barnet ar sjukt. Ett annat problem ar att de vantar alldeles for lange med att aka till sjukhuset eftersom de tror att det ska ga over och de inte har rad.

Forsok att njuta av vardagen hemma i Sverige sa ska jag njuta av att aka trotro i morgon!

Kulturchock

2008-11-10T20:59:00.002+01:00

Jag har inte kant av nagon riktigt allvarlig kulturkrock forran nu. Jag har forsokt vara valdigt oppen och tolerant och forsokt att inte ta saker personligt och allvarligt.

Igar blev det lite val manga kulturskillnader... Under eftermiddagen disskuterade vi olika saker som religion, homosexuallitet, abort och jamstalldhet. Asikterna skiljer sig mycket fran de vedertagna svenska.

Alla forsoker varva mig till deras religion. Okej, jag har lyssnat, disskuterat, fragat, forsokt forsta, ifragasatt och accepterat. Och mycket av det ar bra. Valdigt bra. Men mycket har jag valdigt svart att acceptera. Mycket gar helt emot vad jag tror pa.

Slutligen, det som holl mig vaken halva natten och fick mig att grata pa jobbet, hade vi en disskussion om jordens skapande. Jag fick uppdraget att hogt lasa ur bibeln hur Gud skapade jorden varefter jag lite fint fragade om de hort om Darwin.

Jag orkar inte ens beskriva allt. Kanske har jag fel. Kanske lar vi oss helt fel i skolan och det ar ratt att, som har, bara forklara jordens och manniskornas skapande efter bibeln. Till och med pa gymnasieniva namns inte Darwin eller evolutionen har.

'Om det nu ar sa att manniskor utvecklades fran djuren; varfor har vi da aldrig sett ett djur bli en manniska? Har utveckligen stannat, eller'.

Jag blir valdigt, valdigt frustrerad. Det ar mojligt att jag har fel men ibland langtar jag bara hem till Sverige dar jag inte ar minoritet och annurlunda.

Host eller damm?

2008-11-02T12:32:00.003+01:00

Ghana ar varmt. Vi ar pa vag in i torrperioden. Damm, damm, damm. Lite mer damm. Och det blir mer damm och varmare. Men jag ska inte klaga. Jag ar saker pa att nagra av er garna hade bytt ut lite av hostmorkret, regnet och det graa mot lite ghanansk torka. Det ar skont att kunna spela tennis, barfota utomhus, en tidig morgon i borjan av november. Jag hade tankt att igar, lordag, ta sovmorgon anda till sju. Vaktes forst vid halv sex av att nagon satte pa radion hogt utanfor min dorr. Tjugo over sex knackade det pa dorren och Hannah, som bor har nu (Jenniffers mamma), fragade om jag inte hade joggat idag. Jag svarade att eftersom vattnet ar sonder sa bestamde jag mig for att lata bli. Hannah sa okej och fragade hur lange jag skulle sova. Nar jag sa till sju skrattade bade hon och Jenniffer: 'Varfor ska du sova till sju? Kom och spela tennis istallet'.

Denna vecka har jag jobbat pa kontoret. Allt har som vanligt gatt ganska segt. Igar var jag tvungen att avsta fran att aka till stranden med andra volontarer och jobba istallet. Jag ar valdigt glad att jag gjorde det for igar kom vi langre an vad vi gjort pa lange. Antligen fick vi Internet att fungera och vi traffade manga manniskor som eventuellt kan hjalpa oss. Vi tryckte ocksa, for forsta gangen, nagra av vara broshyerer och flyers. Snart kommer ni att fa ta del av dem ocksa.

Hoppas att ni har det bra dar hemma. Njut av hosten! Njut av att julen snart kommer! Jag laste i min svenska kokbok och blev valdigt nostalgisk. Pepparkakor, lussekatter, julgran, sno. Jag drommer om en jul hemma!

Fyra bilder!

2008-10-28T18:02:00.006+01:00

En paraplysten och tva stegar!

Tva flickor och ett trestammat trad

Steven och en sten!

Anna och ett vattenfall!

Har kommer inga bilder

2008-10-27T20:14:00.003+01:00

Nu har jag forsokt ladda upp bilder fran helgen i nagra timmar.

Det gar inte.

Suck!

Det kanns som att det gar lite frammat med projektet nu i alla fall. Tusen tack till er som bidragit!

Maybe God started his creation from here

2008-10-26T20:50:00.004+01:00

Nej, men nu ar det verkligen dags for en uppdatering! Vad har hant sedan sist?

Mandag kande jag mig inspirerad av all religion har och bestamde mig for att fasta. Slutsats: Jag gillar inte att fasta. Det ar inte roligt. Martha fastar varje mandag och onsdag till tolv. Mandag for att det ar dagen hon foddes och onsdag for att det ar dagen hennes son foddes. Om hon far fler barn kommer hon bara bli hungrigare och hungrigare (om hon inte lyckas klamma in dem pa en mandag eller onsdag).

I onsdags kom Lucie, ICYE-volontar fran Tyskland, pa besok. I lordags gick vi upp klockan fem och akte till den nationalpark som ligger narmast Accra, Shai Hills Reserve. Vi kom dit vid atta och fick en privat guide som hette Steven. Steven var mycket trevlig och tog oss runt i parken vilket var extremt fysiskt pafrestande (sarskillt efter manga veckor utan alltfor mycket traning). Det var valdigt fin natur (jag lagger upp bilder senare) men tyvarr inte mycket djur. Vi sag tva olika sorters apor.

Vi overnattade i Koforidua pa ett hotell. Idag gick vi aterigen upp klockan fem (!). Nar vi lamnade hotellet vid halv sex motte vi ett helt tag av anhangare till ett av Ghanas storta parti, NPP. Det ar val den sjunde december. Det var flera hundra personer som sprang runt med NPP klader, flaggor, bilder, visselpipor osv. Vi undrade lite vem de ville omvanda sa tidigt pa morgonen. Efter en liten stund motte vi en NDC-grupp (Ghanas andra stora parti) och da tankte vi att det var bast att komma darifran sa fort som mojligt. De ar inte sa bra kompisar!

Vi akte till Boti Falls som enligt vissa ar Ghanas finaste vattenfall. Idag hette var privata guide Somewhere. Han var ocksa trevlig och tyckte om att ta foton av oss med min kamera. Vi fick se en fantastisk paraplysten (foton kommer) och sen ett trestammat trad. Vid tradet fanns en mystisk vacker sten. Somewhere: ' We have amazing things. Maybe God started his creation from here'. Det skulle inte forvana mig.

Efter var vandring badade vi under vattenfallet. Det var bara jag och Lucie dar och vi tvattade haret i vattenfallet och sen satte vi oss for att fika pa stranden. Allt var valdigt fridfullt till stallet blev invaderat av turistande Obronis. De skrek och badade och forstorde stamningen.

Vid lunchtid akte Lucie tillbaka till Kumasi och jag till Accra. I eftermiddags har jag tvattat jattemycket klader och sedan atit fufu och for forsta gangen tyckte jag att det var gott! Wow, nu ar jag ghanan pa riktigt!

Anna + Elias = Sant

2008-10-19T20:49:00.004+02:00

Igar doptes Elias, min kusin. Jag onskar att jag hade varit dar. Jag har inte kunnat tro det helt forran efter dopet med jag fick bli en av Elias faddrar. Det ar det finaste uppdag jag nagonsin fatt!

I helgen har jag varit i Tema (Ghanas tredje storsta stad, lite oster om Accra) och halsat pa Elias foraldrars vans slaktingar. Det var vadligt trevligt! Tema ar mycket mer planerat an Accra med raka gator, adresser och gatlyktor.

Den som vantar pa nat gott
Elias du forstar
Jag fick vanta i tva decennium
Du bara i ett ar

Langa dagar

2008-10-15T22:39:00.002+02:00

Det har inte hant sa mycket sedan sist. Jag jobbar. Mycket. Aker hemifran vid sju pa morgonen och kommer hem vid atta pa kvallen. Just nu gar det trogt med projektet. Saker kranglar och gar segt men sa lange vi inte ger upp sa tror jag att vi kommer att lyckas.

'Tur ar det som ar kvar nar du gett 100 procent' Ett citat jag sag pa tv.

Salsa

2008-10-12T20:57:00.002+02:00

Jag akte och halsade pa Anna i helgen. Hennes liv ser lite annurlunda ut fran mitt. De har ingen el och inget vatten. Dessutom ar vagen till samhallet de bor den varsta jag sett i Ghana (och det sager inte lite). Forutom valdigt manga hal var det pa ett antal stallen stora vattensamlingar. Trotrona (som, jag repeterar, ar en liten skruttig buss) var inte i basta skick och ibland fastnar de tydligen i vattnet.

Annas vardfamilj verkar jattetrevlig. Hon har manga vardsyskon som ar i var alder sa de har roligt tillsammans. Igar gick vi ut pa nagon slags 'salsafest'. Det var en valdigt stor tillstallning sponsrad av tandkram. Det kandes inte som att vi var i Afrika langre. Det var salsalektioner, tavlingar och uppvisningar. Vi hade roligt och var inte hemma forran halv 4. Vi lyckades, trots stora problem med planering och analysering (som ofta saknas hos landets befolkning), tillslut ta oss hem utan att fastna i en vattenpol (lite min fortjanst). Pa gudstjansten i morse var vi lite trotta. Dock var vi tvugna att ga fram framfor hela forsamlingen och presentera oss.

Kumasi

2008-10-10T13:01:00.004+02:00

Jag sitter och skriver pa ett Internet Cafe for Internet fungerar inte i huset.

Kumasi var vadligt spannande. Jag bodde i Marthas familjs hus. Pa grund av att Marthas aldsta systers enda son bor i USA och hennes man inte bor med henne har hela slakten flyttat till hennes hus for att hon inte ska behova vara ensam. I huset bor darfor Martas alsta syster, Marthas nast yngsta syster och hennes tva barn, deras mamma, Marthas son och tva hemhjalp. Marthas son ar fyra ar och har Cerebral Pares. Hemhjalpen ar bara 14 och 15 ar. Det kanns som barnarbete men det ar sa det fungerar har tydligen. De far i alla fall ga i skolan.

Det var roligt att bo ett tag i en "akta" afrikansk familj. Det ar ganska annurlunda fran min vardfamiljs liv. En stor skillnad ar att i Kumasi fick jag mycket, mycket mer mat. Hela tiden ville de att jag skulle ata. Till frukost fick jag till exempel en jattestor portion havregrynsgrot, en omelett och tva skivor brod. Lite skillnad mot frukosten i vardfamiljen som bestar av en skiva brod och en kopp varm choklad. Jag fick prova pa manga olika lokala ratter och det kanns som att jag borjar vanja mig vid smakerna. Jag fick i alla fall ata med sked sa behovde inte ata med fingrarna vilket gor allt mycket lattare. Hela familjen satt pa golvet och at. Jag fick aven for forsta gangen sen jag kom till Ghana duscha i varmvatten. Hinkdusch men i alla fall underbart.

I Kumasi akte vi mest runt och traffade "viktiga" personer och forsokte fa dem att sponsra vart projekt. Vissa verkade intresserade vilket ar vadligt bra. Vi behover verkligen hjalp med ekonomin for att komma igang. Att aka runt till olika stallen innebar MYCKET vantan. Det kanns som att vi den mesta tiden suttit i olika receptioner eller i taxi. Marthas kompis som ar taxichauffor korde runt oss tva av dagarna.

Pa sondagen foljde jag med Marthas syster, Rita, till hennes kyrka. Kyrkan var katolsk och ganska annurlunda fran min vardfamiljs, Pentecost (tror jag min vardfamiljs heter). Har hade kvinnorna speciella likadana klader och blaa sjalar i haret. De viftade med vita nasdukar och prasten skvatte vatten pa alla.

Jag maste sluta skriva for tiden pa cafeet rinner ivag.

Ha det bra allihopa!

Att vanta och vanta och vanta

2008-10-09T20:45:00.002+02:00

Har precis kommit hem fran Kumasi. Skulle egentligen kommit hem i mandags, sen i tisdags, sen i onsdags. Slutligen blev det torsdag.

Jag ar inte bra pa att vanta. Jag gillar inte att vanta. I Ghana maste man vanta. Mycket.

Exempel: Blev vackt kvart i sju i morse. Martha sa att jag skulle gora mig fardig sa fort som mojligt. Jag var klar vid halv atta. Kvart i nio lamnade vi huset. Gick pa bussen till Accra halv 10. Vantade pa att folk skulle komma, kopa biljetter och ga pa. Halv 12 var bussen nastan full. Da meddelade personalen att AC:n var sonder. Vi fick ga ur bussen. Vanta. Ga pa en ny buss. Vanta. Tolv korde vi. Resan ska ta 4 timmar. Pga bilkoer tog den fem. Sa det ar min dag. Suttit pa en buss. Och vantat.

Annars har resan till Kumasi varit valdigt rolig och spannande. Jag skriver mer om den i morgon.

Aterigen, tack till alla som kommenterar. Jag blir sa har glad -> :)

Med vanliga halsningar
Yaa Nkrumah

Besok

2008-10-03T20:19:00.002+02:00

Igar var vi i Mampeng som ligger en bit utanfor Accra. Vi halsade pa pa en skola for dova. Inom skolan har de aven en avdelning for dovblinda och detta ar den enda i hela Vastafrika. Det var spannande att se hur lararna kunde kommunicera med barnen. En av flickorna var jatteduktig och nar de skrev vara namn pa hennes arm med fingrarna kunde hon saga dem. Hon kunde aven lasa blindskrift hogt.

Idag var vi pa en skola for CP-skadade som vi nog ska sammarbeta med. De hade det bra dar verkade det som men lararna berattade att vissa av barnen inte far nagon mat hemma. Nagra foraldrar vill inte lamna sina barn dar eftersom de inte vill att nagon ska veta att de har ett handikappat barn sa de laser in barnen hemma istallet. Det ar valdigt hemskt.

I morgon ska vi aka till Kumasi (Ghanas nast storsta stad). Det ska bli spannande!

Mote

2008-10-01T22:42:00.002+02:00

Idag kom en kvinna till vart kontor. Med sig hade hon sin fyraariga son med Cerebral Pares. Hon grat och berattade att hon inte har rad att kopa medicin, klader eller mat. Pappan till barnet har dott och hon hinner inte jobba eftersom hon maste ta hand om sin son. En gang orkade hon inte mer utan blandade gift i barnets mat. Nar hon gjorde det borjade barnet stirra rakt pa henne och grata hogt. Hon gav honom aldrig giftet.

Jag hoppas vi kan hjalpa dem!

Lite om hur det fungerar i Ghana

2008-09-30T13:51:00.002+02:00

Martha, som jag jobbar med, kanner en man som jobbar pa en av de storsta radiostationerna i Ghana. I sondags kvall var vi med i hans program. Martha berattade om vad Cerebral Pares ar och vad vi gor. Jag fick beratta varfor jag tycker det ar viktigt att vi hjalper dessa barn och varfor vi inte ska kasta dem i floden. Jag fick ocksa beratta om vad jag tycker om maten i Ghana och fick chansen att visa mina twikunskaper for hela Ghana 'Me te Twi kakra kakra' (Jag pratar lite, lite twi). Efter programet har vi fatt stor respons och massor av folk ringer oss. Manga har barn med CP och andra vill bidra med pengar (vissa vill mindre seriost bidra med sig sjalv och 'hur mar Anna och kan jag fa prata med henne?')

Mamma har nu oppat ett bankkonto i SEB med nummer 5623-2964268. Jag kommer att aterkomma med mer info om projektet och bilder sa fort jag kan. Om ni har mojlighet att skanka nagot litet sa hjalper det oss VERKLIGEN jattemycket!

Jag ar inte expert pa det sociala systemet i Ghana men jag vet att staten inte ger bidrag till foraldrar med barn med CP. Det ar en av de sakerna GCPF vill andra pa eftersom det nu inte finns nagon alls lagstiftning angaende detta. Skatterna (som inte ar sa hoga och jag har svart att tro att manga verksamheter ens betalar dem) gar bland annat till polisen (som fungerar sadar) och till statliga skolor (som ocksa fungerar sadar). De statliga skolorna ska vara gratis men det tillkommer alltid massor av avgifter tex for skoluniformer, pennor, bocker osv. Vagarna ar verkligen under all kritik. Manga av dem har rattats till och ska asfalteras vilket inte kan goras eftersom folk byggt sina murar ut over vagen. Detta forsoker losas genom att det skrivs typ 'Final Warning' pa vaggarna. Sedan hander ingenting och vagen forblir oasfalterad och halig.

Ungdomarna har har pa sig klader som de kopt pa markaden. Jag har hort att dessa klader ar skankta fran vastvarlden. Systemet fungerar inte riktigt om kladerna vi skanker saljs till de som anda ganska mycket pengar. Daligt!

En sak som man reagerar pa ar att det ar oerhorda klasskillnader. Det ar det nog overallt i varlden men jag tror att det ar extra tydligt har eftersom fattig och rik verkligen lever sida vid sida. Utanfor murarna till vart hus kan folk bo i ett skjul dar foraldrarna inte har rad att kopa mat och klader till sina barn.

Idag ar det en muslimsk helgdag har.

Jag ar forkyld. Pa mitt rum finns det spindlar och odlebebisar. Jag sager till dem att de ar okej att de ar dar sa lange de inte ror min sang.

Solbranna, festival och ghanansk film

2008-09-27T21:11:00.004+02:00

Idag har solen brant mig ordentligt for forsta gangen har. Jag skulle traffa Anna och Doris (volontar pa samma projekt som Anna) men eftersom allt inte alltid blir som planerat har var jag tvungen att vanta pa dem i over en och en halv timme. I solen.

Vi gick pa en slags festival for gymnasieskolor. Folk sprang omkring och skrek och sjong sina skolsanger. Det var lite som Malmo Festivalen med stand och mycket folk. Alla var allmant galna!

De ghananska filmerna som visas pa tv har ar inte sa bra. De ar daligt filmade och ofta valdigt overdramatiska med folk som grater och skriker.

gcpfoundation@gmail.com

2008-09-26T22:41:00.002+02:00

Jag har nu borjat jobba med mitt nya projekt pa riktigt!

Vara huvudmal ar att:

- Upplysa om Cerebral Pares och forsoka andra folks installning till sjukdomen.
- Hjalpa foraldrar som inte har rad med att kopa medicin och andra nodvandliga saker till barnet med Cerebral Pares.
- Starta en skola/behandlingscenter for barn med Cerebral Pares dar de kan vara mandag till fredag, fa ratt behandling och sa att foraldrarna kan arbeta.

Vi kommer att behova er hjalp! Just nu har projektet inga pengar alls. Jag ska oppna ett bankkonto i Sverige sa fort som mojligt och alla bidrag, hur sma de an ar, kommer att vara mycket valkomna.

Om det ar nagon av er som har nagon erfarenhet nar det galler Cerebral Pares sa vore det jattebra om ni ville hora av er till mig. Vi ska vara med i radio pa sondag och jag vill veta sa mycket som mojligt om sjukdomen innan dess. Mejla mig pa gcpfoundation@gmail.com

Bilder fran huset

2008-09-25T13:59:00.011+02:00

Eftersom jag idag bara sitter framfor datorn och letar efter information sa tankte jag att jag kan passa pa att ladda upp lite bilder. Denna bild ar inte bra alls. Men ni far, efter begaran, se mina flator. Ni far ocksa se Jennifer och Saviour som jag bor med. Nu maste jag ga ut och ta lite bilder pa huset for jag kom pa att jag inte har nagra sadana.

Detta ar huset. Ja, sa ar det. Det ar stort och fint, man kan inte saga annat.

Detta ar fran ovanvaningen. Det ar valdigt oppet och hogt i tak. Dar nere ar vardagsrummet.

Detta ar mitt rum.

Mitt rum ar det till vanster. Nasta dorr ar till dushen och den efter det till toaletten. Isaac och Saviour bor i de tva aterstande rummen.

Och slutligen, en bild fran utsidan. Huset ar till vanster om bilden, tennisbanan till hoger.

Nytt projekt

2008-09-24T22:27:00.005+02:00

Var pa mote med en kvinna som jobbar med barn med Cerebral Pares idag. Dessa barn behover verkligen hjalp i Ghana eftersom foraldrarna ofta tycker att de ar en forbannelse och vill kasta dem i floden. Det ar ocksa daligt med information till allmanheten som inte behandlar barnen bra och till familjerna som inte ger barnen ratt medicinsk behandling.

Om allt gar som planerat ska jag hjalpa denna kvinna med att upplysa om sjukdomen och situationen sa att hon kan fa in pengar och da kunna utbilda familjer, importera mediciner m.m.

Jag ska gora informationsblad pa svenska och oppna ett bankkonto om nagon av er dar hemma skulle vilja bidra med nagot litet. Jag aterkommer med information!

Jag ar i alla fall valdigt forvantansfull nar det galler det nya projektet. Jag kommer formodligen att fortsatta jobba pa Ascot en dag i veckan.

Tack for era kommentarer (fortsatt sa)!

Volontararbete?!

2008-09-23T19:33:00.003+02:00

Jag var pa mote med min organisation igar. Problemet ligger i att de vill inte betala ut mina fickpengar trots att det star overallt att de ingar i avgiften jag betalat. I stallet sager de att de har den policyn att om man jobbar pa ett privat och vinstdrivande projekt sa ska projektet sta for fickpengarna. Jag menar att om detta ar fallet sa for det forsta sa ar det da inte volontararbete och det bidrar till att konkurrera ut lokal arbetskraft. For det andra ar inte ens mitt projekt vinstdrivande men detta avvisar min organisation med att saga att det visst ar det och att min vardmamma ljuger. De sager att om problemet inte loser sig sa kan de flytta mig till ett annat projekt men jag far inte se detta projekt forst. Jag gick i alla fall fran motet arg men beslutsam att inte vara beroende av organisationen eller lata dem komma undan med betalningen. Jag tankte efter och bestamde mig for att pa egen hand forsoka byta projekt men inte boende. Detta huvudsakligen av tre anledningar:

- Byter jag till ett icke vinstdrivande projekt maste de betala ut mina fickpengar.
- Jag slipper problemet med att bo och jobba pa samma projekt.
- Jag far mojlighet att jobba med personer som ar mer i behov av hjalp an barnen pa Ascot.

Jag har nu nagra tradar ute gallande nya projekt. Det projekt det lutar at later valdigt spannande och intressant. Jag ar dock radd att det inte ar sa fantastiskt som jag fatt forklarat for mig sa jag vill inte hoppas eller beratta for mycket. Jag ska i alla fall pa mote angande detta projekt i morgon.

Igar satte jag upp foton och vykort pa vaggarna pa mitt rum. Det blev lite mer hemtrevligt sa.

En handelserik lordag

2008-09-21T21:07:00.003+02:00

Det har hant mycket sedan sist...

Igar var nog en av de mest dramatiska, handelsefulla, samsta och basta dagarna sedan jag kom hit. Anna kom hit i fredags och i lordags gick vi upp vid sex och at frukost. Vi tog trotros in till centrala Accra. Vi ville se en speciell del av Accra och hade fatt tipset, att hoppa aka till ett annat stalle och ga langs en fin vag dit, av min vardpappa. Sa vi borjade ga och jag fragade tre olika personer om detta var vagen till Osu. "Ja, det ar det sa de". Det var vagen till Osu vi gick pa. Problemet var att vi inte gick mot Osu utan fran Osu. Efter en och en halv timmes promenad och lite fundringar om varfor min vardpappa sagt att det lag sa manga affarer langs vagen, nar de enda affarerna som fanns dar salde likkistor, bestamde vi oss for att ta en trotro resten av biten till Osu. Eftersom vi tydligen var pa helt fel sida av Accra kunde vi inte ta en trotro utan fick betala en taxi. Hela detta misstag var anda ganska lyckat eftersom vi nu fick se en stor del av Accra och taxin korde langs hela Accras kust, vilken var rolig att se.

Tillslut kom vi fram till Osu och at da glass pa ett kant stalle. Det var gott men mycket dyrt. Osu ar en ganska europeisk del av Accra med valdigt mycket vita manniskor. Efter glassen gick vi till en mataffar med europeisk mat. Jag kopte wasaknackebrod. Formodligen var det en kombination av att vi gatt langt, inte druckit vatten, inte hade atit nagon rikigt mat pa hela dagen och att jag inte hade sovit mycket pa natten som gjorde att jag svimmade pa ett torg i Osu. Det hela var ganska dramatiskt men mycket roligt i efterhand. Jag var tvungen att satta mig ner och nar jag skulle forflytta mig fran dar jag satt till dar det skulle finnas en toalett sa blev det helt svart framfor ogonen och jag trillade ner pa marken. En dam hjalpte mig och ropade pa en taxi som hon ville skulle kora mig till sjukhuset. Vi akte inte till sjukhuset utan hem (och det blev dyrt). Nar jag hade druckit vatten och vilat lite madde jag battre. Nu har jag svimmat pa ett torg i Ghana. Det ar en merit tycker jag.

Efter att ha vilat i nagra timmar gav vi oss in till Accra igen.Vi hittade en mysig resturang och at italiensk mat. Det var valdigt, vadligt gott!

Nar vi kom hem efter var maltid fick vi hora att mina vardforaldrar skulle in till Accra och se en av Ghanas kandaste stauppkomiker. De sa att om vi ville fick vi garna folja med och se om det fanns biljetter kvar. Det ville vi garna och som tur var fanns det biljetter. Sa igarkvall sag vi KSM (tror jag han heter) pa National Theatre. Skamten rorde sig kring religion, Ghanas kultur men framst valet i december. Jag kan inte pasta att jag forstod mer en en procent men det var anda en vadligt spannande upplevelse!

Gardagens utflyker inklusive idag, da vi faktiskt gick ratt vag till Osu, har gjort att vi fatt se nastan hela Accra. Vi kom fram till att Accra inte ar sa stort och att det faktiskt inte finns jattemycket att se dar. Detta bekraftar vad som star i min guidebok, att om man ar i Ghana pa semester ska man inte inrikta sig pa Accra utan andra delar.

For ovrigt krangar min organisation igen. Jag ar arg och har varit ganska orolig men har nu i alla fall bestamt mig for vad jag tycker och det ska jag framfora i morgon da jag ska traffa dem. Det hela ror sig och pengar och beror lite pa att organisationen och min vardmamma ser pa saker pa olika satt. Jag tanker inte forklara allt men det finns en risk att jag bade kommer att flytta och byta projekt. Jag haller er uppdaterade!

Fredag i morgon och ungefar hela tiden

2008-09-18T19:13:00.003+02:00

Nu har jag varit i Afrika i mer an fem veckor och i morgon har jag varit i vardfamiljen i fyra veckor. Tiden gar verkligen fort och det kanns som att det ar fredag ungefar varannan dag.

Idag klarade jag att ta bade mig och fyraariga Kezia hem med trotros. Det gick bra sa nu kanner jag att jag har koll.

Bebisarna gor mig verkligen frustrerad ibland. Det ar svart att organisera saker for dem eftersom de inte kan koncentrera sig och dessutom ar sa sma att de inte kan gora mycket. Vi forsoker lasa for dem, rita, mala m.m. men det slutar alltid med att man gor det for sig sjalv. Jag ska forsoka fa halla lektioner for de stora barnen ocksa. Jag har planerat olika aktiviteter men de barnen ar sma de ocksa, fem ar ar de aldsta.

Jag har packat upp i mitt nya rum nu. Dar finns en sang, en garderob, ett skrivbord och en stol. Det kan nog bli hemtrevligt.

Face The Wall

2008-09-17T19:33:00.002+02:00

Internet ar tillbaka!

Igar fick jag plotsligt flytta ut till det andra rummet eftersom det kom gaster som behovde mitt gamla rum. Jag packade alla mina saker vilka tog ungefar dubbelt sa stor plats som nar jag kom. Jag har annu inte packat upp i mitt nya rum eftersom det ska in en garderob dar forst. Jag delar toalett och dusch med tva man men kan aven anvanda ett badrum i huset vilket jag nog kommer att gora mestadels.

Idag har jag som vanligt varit pa Ascot. Jag tar mig nu bade dit och hem sjalv utan problem vilket ar skont. Det tar bara 20 minuter fran dorr till dorr pa morgonen om man har tur. En dag pa Ascot borjar klockan 8 med att man klar om barnen till deras lekuniform sedan har man en lektion fran 9-10.30. Sedan ar det rast utomhus till 11 da barnen fikar med kex och saft. Efter annu en lektion ar det lunch 12.30 och sedan sover barnen till 3 da vi klar om dem till uniformen. Innan 5 ska de bli hamtade av sina foraldrar.

Nar barnen ar olydiga hotar vi med "face the wall" och om de ar olydiga lite till maste de sta med huvudet mot vaggen. Vi far inte sla barnen men vissa larare gor det lite anda. Ibland ar de orattvisa mot barnen men ibland ar barnen ocksa valdigt brakiga.

Min vardmamma aker till London pa tisdag. Till helgen ska Anna, den andra svenska volontaren, komma hit och vi ska utforska Accra. Det ska bli mycket spannande.

Vad hander i Sverige?

Helgen

2008-09-16T18:17:00.002+02:00

Spann fast er! Det finns risk att detta blir ett langt inlagg! Internetrakningen blev inte betalad sa vi har inte haft Internet hemma sa det ar anledningen till att det varit ont om uppdateringar. Nu sitter jag pa ett Internetcafe och mitt tangentbord ar inte det basta varlden skadat.

Onsdag: Huvudlararen for min klass var pa halsokontroll med sin lilla dotter, Blessing, sa jag fick ta hand om barnen sjalv. Det var jobbigt men ganska kul.

Lordag: Foraldramote pa Ascot. Det skulle borja 10. En foralder var dar 10 och Maevhis akte och hyrde stolar. Senare kom nagra fler, det var ng knappt 10 pers och vi disskuterade Ascot, betalningar, personal, Maevhis flytt till London m.m. Efter motet akte jag hem till min arbetskompis, Shirley. Shirley ar 24 ar och bor med sin mamma och nagra andra slaktingar men langtar efter ett eget stalle att bo pa. Huset ar ganska stort men kanns inte riktigt fardigbyggt eftersom det inte finns golv och vaggar utanpa betongen. De har varken el eller rinnande vatten. Att vara dar kandes verkligen mer afrikanskt an dar jag vanligtvis bor. Jag hjalpte Shirley att tvatta och sen akte vi till Kasua som ligger en bit utanfor Accra. Vi akte trotro och jag blev lite radd for de kor verkligen fort pa motorvagen. Fran trotron kan man kopa olika saker att ata och jag tog tillfallet i akt. Vi kopte ananas, glass (fran pase), notter, plantain (typ banan) chips m.m. Till kvallsmat at vi en lokal ratt och till frukost drack vi grot (ur pase) och at bonbullar. Pa sondagen at vi bonor och stekt plantain och at vattenmelon och apelsin. Jag tankte: Hjalp, blir jag inte magsjuk nu sa blir jag det aldrig.

Som ni kanske forstar sov vi over i Kasua. Vi sov hos Shirleys moster som bor i ett rum (ungefar sa stort som mitt rum dar hemma). Jag insisterade pa att satta upp mitt myggnat och vi sov pa golvet med tva filtar som madrass. De fick visa mig hur jag skulle anvanda "toaletten" och "dushen" och de skrattade at mig eftersom jag inte visste hur jag skulle gora. Exempel: For att ga pa toaletten maste du kla av dig alla klader och ta pa dig ett tygstycke. Jag kande mig afrikansk och fick bara vatten pa huvudet. Det var en jattespannande helg och det kanns som att jag fick kanna pa "det riktiga" Afrika och far jag bara uppleva sadana saker i mellanat sa gor det inget att bo pa det sattet jag gor.

Igar tog jag ut flatorna och det var skont! De kliade och var varma.

Idag har jag varit pa Ascot som vanligt och det kanns bra for nu borjar jag kunna ta egna intiativ. Till exempel sa stadade jag hela klassrummet idag och sorterade alla grejer.

Jag har inte sa mycket tid kvar pa cafeet och jag ber om ursakt for ett ganska ostrukturerat inlagg men jag skyller lite pa mitt tangetbord som hammar min kreativitet. Internet borde vara tillbaka i huset snart.

Jesus Loves We All - Water

2008-09-09T23:33:00.004+02:00

Mandag och tisdag har varit vanliga dagar och jag har jobbat pa Ascot. Jag borjar komma in i det nu och vet nar och hur barnen ska ha mat och sa vidare. Idag var alla barnen valdigt jobbiga, de grat och brakade mycket.

Ghananerna alskar att ge sina affarer, foretag eller andra saker religiosa namn. Exempel pa detta ar: "Jesus loves you cold store" och "God's grace hair saloon". I sondags kopte jag vatten (man dricker vatten ur halvliters plastpasar) som hette "Jesus loves we all". Jag akte ocksa med en trotro markt med "If God say yes who can say now" och sag en lastbil med texten "Danger Inflammable". Engelskan stammer inte alltid men det verkar inte som att folk direkt bryr sig.

Igar kopte jag en mango och en papaya som jag at.

Kommentera garna om du laser!!!

Kramar

Labadi Beach

2008-09-07T23:35:00.003+02:00

Det har varit en valdigt spannande dag!

Eftersom det ar sondag var vi i kyrkan i morse. Gudtjansten var lang. Kyrkan samlar in massa pengar fran forsamlingen och vill ocksa samla in ris och annan mat. Jag maste hora vad de ska anvanda det till. Jag hanger inte riktigt med pa allt som hander dar.

Efter lunch tog jag mod till mig och bestamde mig for att jag skulle aka till stranden och traffa de andra volontarerna. Det ar en ganska lang bit eftersom kusten ar i sodra Accra och jag bor norr om. For att komma dit var jag tvungen att ta fyra trotros. Allt gick bra och jag blev stolt over att jag klarade mig sjalv (fast var jag hela tiden tvungen att forhandla ner priserna och tacka nej till aktenskapserbjudanden). Egentligen ar det inte sa svart att ta sig runt, bara man vet namnet pa stallet man ska till och vagar fraga folk. Alla ar valdigt, valdigt hjalpsamma och trevliga.

Stranden jag akte till heter Labadi Beach och ar en stor strand med massa forsaljare, barer och musik. Jag traffade fem av de andra volontarerna och det var valdigt roligt att ses igen. Vi badade och det var hoga vagor och mycket salt vatten. Vattnet var inte sa rent, det flot runt plast och annat skrap. Jag hann inte stanna sa lange eftersom jag ville komma hem innan det blev mork vilket jag ocksa lyckades med. Det blir morkt valdigt fort har.

Det var valdigt roligt att fa se mer av Ghana. Nu vet jag ocksa bade jag och min vardfamilj att jag klarar att ta mig runt pa egen hand!

Flator och bilder ;)

2008-09-06T19:12:00.020+02:00

Jag har som princip att forsoka hanga med och uppleva sa mycket som mojligt har. Idag var forsta gangen jag brot mot detta och stannade hemma och tvattade istallet for att folja med pa 10-arskalas. Min tvatteknik har blivit mycket battre och for forsta gangen borjade inte fingrarna bloda! Klader blir verkligen snabbt och mycket smutsiga har. Men summan av kardemumman av att jag hoppade over kalaset blev, forutom tvattningen, att jag kan ladda upp lite bilder till er. Jag har tagit in datorn pa mitt rum och kan darfor ostort gora er uppdaterade.

Mitt har ar flatat! Idag tog min vardmamma mig och Kezia till frisoren och nu ser jag mer afrikansk ut. Det tog 3 timmar for tva personer att flata mitt eget och massa konstgjort har till 28 jattelanga flator. En av flatarna kallade mig sweety hela tiden och ville garna gifta sig. Dock kommer jag nog aldrig traffa honom igen. Min vardmamma tyckte att de tog alldeles for mycket betalt och sa att hon nasta gang ska ta mig till en mer lokal salong. 54 kronor kostade det.

I morgon ska jag formodligen ta mig in till centrala Accra och traffa de andra volontarerna som ar i narheten. Vi ska traffas vid en park och sedan ga till en strand. Jag ser verkligen fram emot att fa traffa dem igen och hora hur de har det pa sina projekt och i sina familjer. Att bada hade inte heller varit fel, jag har inte badat pa hela tiden jag varit har.

Denna bild ar fran dar lagret holls. Det ar haftigt hur kvinnorna (och ibland mannen ) bar saker pa huvuden. De kan verkligen bara stora och tunga saker!

Detta ar barnen pa Ascot under fodelsedagsfirandet igar. De har tva olika uniformer, en som de har nar de gar till och fran skolan (tjejerna som sitter langst fram har pa sig den) och en lekuniform som de har pa sig under dagarna (de flesta andra har pa sig den). Den aldsta tjejen, i rutigt till vanster ar, min ena vardsyster, Phillippa, och min andra vardsyster, Kezia, har rosa harband.

Detta ar de tva yngsta barnen pa Ascot, Fiifi och Chiboy. De ar bada i min klass och de ar oemotstandligt sota.

Slutligen vill jag bara papeka att trafken har ar fullkomligt galen. Regler existerar knappt, folk tutar och kor ut rakt framfor varandra. Vagarna ar ocksa valdigt daliga och smutsiga (sarskillt nar det regnat). Det kanns ungefar som att aka puckelpist!

Fodelsedagsfirande

2008-09-05T20:38:00.002+02:00

Hur mar ni och Sverige?

Nu har jag jobbat en hel vecka pa projektet med barnen. Denna veckan har verkligen gatt fort! Idag hade vi fodelsedagskalas for tva av barnen som fyllt ar under veckan. Alla barnen fick saft, kakor och godis. Fodelsedagssangen i Ghana har texten:

Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you
Happy birthday to you

How old are you now
How old are you now
How old are you now
How old are you now

I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now
I'm 3 years old now

May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now
May God bless you now

Ibland kanns det lite jobbigt att bo sa har. I morse papekade min vardmamma att jag inte har manga par skor med mig. Men eftersom jag inte visste att jag skulle bo pa detta sattet sa tog jag inte med mig passande klader och skor. Jag hade inte vantat mig att bo pa detta sattet och det kanns lite trakigt ibland att inte fa se mer av den "akta" afrikanska kulturen. Fast jag tror att jag efterhand kommer att fa uppleva mer och mer av andra delar av Ghana. Jag har redan nagra resor eller utflykter planerade. Och som jag skrivit innan: Detta ar ju ocksa Afrika.

Alla mammor bar sina barn pa ryggen med hjalp av ett tygstycke. Igar fick jag bara en av lararnas bebis pa ryggen. Det ar praktiskt eftersom man da har armarna fria men samtidigt barnet nara sig, dock kraver det en del traning kom jag fram till.

Ha det bra!

Tre veckor

2008-09-03T23:42:00.003+02:00

Idag har jag blivit visad hur man tar bussen fran jobbet och hem. Forst tar man en buss och sedan en taxi. De avgar inte pa speciella tider och det star inte pa dem vart de ska sa det kan vara lite svart. Jag hoppas att jag snart kommer att kunna gora det sjalv eftersom jag nu ar sa beroende av min vardmamma.

Barnen pa projektet ar jattesota. Idag borjade den yngsta pojken grata nar jag akte hem. Det kommer nog bli jobbigt nar jag aker hem till Sverige for man faster sig latt vid dem. Det jag gjort an sa lange ar att byta klader pa barnen, lasa for dem, mata dem, leka med dem m.m.

Nu har extrabarnen som bodde har under sommarlovet akt hem. Trots det ar det nastan alltid nagra barn forutom dottrarna i familjen som ar har och ater. Jag tror att det ar sa det gar till har.

Alla har ar galna i en tv-serie som heter Second Chance. Har ni hort talas om det? Den ar mexikansk men dubbad till engelska fran spanska och valdigt dramatisk. Den sands varje vardagkvall och bilden till den kanalen ar valdigt, valdigt dalig har.

Nu ska jag sova efter en badkarskransdusch. God natt!

Dance our way to fitness

2008-09-03T00:42:00.002+02:00

Nu har jag varit tva dagar pa Ascot nar barnen varit dar. Dessa tva dagar har det varit 12 barn och 6 larare, alltsa inte underbemannat med personal. Jag har mest varit med de minsta barnen, 1-2 ar. De ar valdigt sota men kan inte gora sa mycket. Det ar en fin skola som foresprakar kreativitet och olika sorters larande. Jag hoppas att jag ska kunna bidra med nagot bra.

Igar och idag har vi forsokt att 'dance our way to fitness' framfor youtube har hemma. Jag, Maevhis, Philippa, Kezia och Jennifer (hembitradet). Det ar svettigt och roligt.

Jag jobbar stenhart pa min twi men anvander mest samma fraser:
- Talar du Twi? Wote Twi ana?
- Hur mar du? Wo ho te sen?
- Jag mar mycket bra. Me ho ye paa!
Om det ar nagot jag inte forstar sager jag bara aane (ja) eller oftast daabi (nej). (Ar inte helt saker pa stavningarna.)

Tack for kommentarerna! Jag kommer dock att fortsatta skriva pa svenska.

Bilder fran lagret

2008-09-01T00:13:00.006+02:00

Det ar val dags att ni far se lite bilder fran Ghana! Har kommer darfor bilder fran vart intruduktionslager. Bilden ovan visar huset dar de lagade mat och dar vi at. Maten var oftast mycket god!

Detta ar tva av barnen som bodde i vad de kallade "staden" en bit ifran dar vi bodde. Alla barnen var jatteintresserade av vara kameror (och av oss) och ville vara med pa bild hela tiden.

Har tillbringade vi den storsta delen av tiden pa lagret - framfor svarta talvan. Mitt mal ar att kunna prata flytade Twi innan jag aker fran Ghana. Vi far se hur det gar. Nu pratar jag bara kakra, kakra (lite, lite). Twilektionerna pa lagret var i alla fall mestadels intressanta.

Jag hade egentligen tankt ladda upp nagra bilder till men det tar alldeles for lang tid och jag maste sova. Ni har fatt se lite i alla fall.

Godnatt!

Vardfamiljen

2008-09-01T00:01:00.003+02:00

Jag kanner mig som en valdigt aktiv bloggerska! Det blir latt sa nar man har nastan obegransad tillgang till Internet och dessutom mycket tid.

Kan beratta lite om min vardfamilj. Min vardmammas, Maevhis, foraldrar ar fran Ghana men hon har bott i London i hela sitt liv. I London traffade hon min vardpappa Peter, fran Ghana, som studerade dar. De fick barnen Philippa (nu 9 ar) och Kezia (nu 4 ar). For tre ar sedan bestamde de sig for att flytta tillbaka till Ghana dar Maevis nu har oppnat ett dagis (dar jag ska jobba) och Peter jobbar med IT.

De har ett fint hus och fina bilar men jag far klara mig utan varmvatten, tvattmaskin, dusch (duschar mha badkarskranen) och toasits. Jag har inte behovt ha mitt myggnat uppe har men kommer att behova det nar jag flyttar ut till det andra rummet.

Sondag

2008-08-31T23:18:00.003+02:00

For er som vill veta ungefar var jag bor sa leta upp Dome pa en karta (om det finns nagon). Jag har dock ingen adress eftersom det inte finns nagra gatunamn. Skolan jag jobbar pa ligger i Achimota.

Idag har vi varit i kyrkan, det var ungefar som forra veckan med sang, dans och boner. Jag hade precis en religos diskussion med mina vardforaldrar. En sak som jag tycker ar intressant ar att de anser att man kan forsakra sig om att komma till himlen genom att vara kristen eftersom du i de flesta andra religioner kommer dit genom att leva gott men att det bara ar kristendomen som kraver att du tror pa Jesus osv. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Vi har ocksa varit pa en fest/cermoni for en nyfodd bebis. Det var mycket musik och folk.

I morgon borjar jag jobba pa riktigt. Det ska bli spannande.

Yaa Nkrumah

2008-08-30T22:28:00.001+02:00

... ar mitt ghananska namn. Blev dopt pa lagret. Forst drack man ett glas gin och sen ett glas vatten.

Bara sa att ni vet!

Risgrynsgrot med fingrarna

2008-08-30T21:25:00.003+02:00

Bostadsproblem lost. Ett tag skulle jag byta projekt och flytta till ett barnhem och lange skulle jag flytta till en annan familj. Men nu ar det i alla fall bestamt att jag stannar i min nuvarande familj. De vill att jag ska stanna och problemet med att bo med de man jobbar med blir inte sa stort eftersom mamman anda inte kommer att vara mycket i Ghana under aret. Nu ska jag flytta ut fran gastrummet och till en separat byggnad utanfor huset. Allt kanns bra nu!

Idag har jag atit fufu for forsta gangen. Tank att ata potatismos med brunsas eller risgrynsgrot med saftsas med fingrarna. Sa kanns det att ata vissa ratter har. Fufu var intressant. Det smakar inte sa mycket men gar att ata.

Barnen som bor har alskar att leka med mitt har. De flatar och kammar och sa vidare. I formiddags foljde jag med till marknaden igen. Man hor verkligen Obruni overallt och om jag svarar pa twi sa blir de sa glada att de skriker.

Annars har det inte hant sa mycket men jag trivs mycket battre efter att jag har fatt veta att jag ska stanna har.

Regnet det bara oser ner!

2008-08-28T20:00:00.000+02:00

Man ska inte ropa hej for tidigt men det verkar som att det kommer att losa sig med bostad snart. Annars sa trivs jag battre och battre i min nuvarande familj, borjar komma in i rutinerna och lara kanna familjen, barnen och de som jobbar har.

Idag har det regnat och det har inte regnat lite. Vagarna svammade over och folk samlade upp vatten i hinkar. Det regnar nu ocksa. Valdigt, valdigt mycket!

Jag har ocksa kopt lite klader. Det behovdes eftersom jag inte tog med sa mycket och eftersom det kanns som att det jag tog med inte ar tillrackligt fint. Ja, det kanns lite konstigt att bo sa rikt men detta ar ju ocksa Afrika. Jag kommer dessutom ha mojlighet att se fattigare delar nar jag reser runt. Jag har aven lamnat in tyg som ska bli en klanning. Det ar inte dyrt att fa klader uppsydda, min klanning kommer att kosta 30 kronor.

Jag ser fram emot mandag nar dagiset oppnar sa jag far borja traffa barnen jag ska jobba med. Ser ocksa fram emot att fa se mer av Accra och Ghana. Jag tror att jag kommer att fa lite mer frihet nar jag flyttar.

Hello Obronis!

2008-08-28T00:23:00.000+02:00

I morse akte jag och hembitradet (som for ovrigt fyllde 17 (!) i sondags) till marknaden. Den ligger en bit ifran dar vi bor sa vi fick ta en taxi. Taxiresan dit kostade motsvarande mindre an 3 kronor per person. Marknaden var stor och smutsig och overallt ropade folk Obrini efter mig. Vi kopte gronsaker och tyg.

Jag har ocksa forsokt fixa boende men det ar manga turer fram och tillbaka sa jag tror jag vantar med att beratta om det forran det ar lost.

Till kvallsmat at vi banko. Det ar den enda matratt jag fatt har som jag inte klarat att ata upp. Banko ar en deg av bland annat majs. Man ater den genom att, med fingrarna, ta bitar av den och doppa i en slags soppa. Degen smakar lite salt men annars inte sa mycket. Min vardmamma forklarade att det ar en matratt som man antingen alskar eller hatar.

Annars har det inte hant sa mycket. Jag och vardmamman var och kopte farg till skolan som ska malas i morgon. Jag var ocksa med i kyrkan pa "bible studies" som idag handlade om talamod vilket ledde till stora diskussioner.

Nu ska jag sova!

Uppdatering

2008-08-26T19:29:00.003+02:00

Hej alla!

Nu har jag varit hos familjen i fyra natter.

I sondags gick vi upp tidigt och akte till kyrkan. Nastan alla ghananer gar i kyrkan pa sondagar. Den kyrka min vardfamilj gar till ar kristen. Det var mycket sang och dans och allmant mycket livligare an i en svenk kyrka. Efter gudstjansten akte vi till Accra Mall, ett av fa kopcentra i Ghana. Det var valdigt Europa-inspirerat och jag sag fler Obronis (vita personer) dar an vad jag har sett pa hela tiden jag varit i Ghana. Vi kom hem vid halv tolv mitt pa dagen och efter det gjorde jag inte mycket.

Bade igar och idag har jag vaknat vid fem av att familjen ber och sjunger till Gud, jag har dock inte deltagit. I mandags akte jag och vardmamman, Meavhis, till projektet och jag stadade. Vi stannade dar till pa eftermiddagen da jag foljde med och handlade. Dar traffade jag en nargangen, medelalders man som jobbade dar och garna ville bli min van och ha mitt telefonnummer. Jag avbojde vilket han tyckte var konstigt eftersom han inte ens sagt att han alskade mig. Efter detta akte vi pa ett kyrkomote som mest gick ut pa att de unga i forsamlingen utvarderade sitt lager.

Idag har jag ocksa varit pa projektet. Barnen har ledigt hela denna veckan, vet inte om jag skrivit det, for att skolan ska kunna stadas och sadant. Vi planerade olika aktiviteter for terminen. Det verkar som att jag mest ska jobba med de minsta barnen, de under tva ar.

Jag ar inte jattenojd med ICYE Ghana. De har haft lang tid pa sig att hitta nagot stalle for mig att bo men de har inte gjort det. Detta medfor att jag bor i en familj som egentligen inte har tid for mig utan staller upp bara for att jag inte ska vara hemlos. Dessutom ska Meavhis, i slutet av september, aka till London for att fa sin master (tror jag det var). Hon ska vara borta till december och sedan aka igen i januari och vara borta till april. ICYE lagger dessutom ansvaret att hitta ett stalle for mig att bo pa pa min henne vilket gor henne stressad. Jag hoppas verkligen att det loser sig snart for det ar en valdigt jobbig situation.

Hoppas allt ar bra med er! Kommentera garna om ni laser!

Idag

2008-08-23T17:31:00.002+02:00

Idag har jag tvattat. De har inte tvattmaskin, jag tror inte de tycker att tvatten blir tillrackligt ren med en sadan har. Jag satt jattelange och forsokte fa bort flackarna efter en veckas smuttigt lager pa forst mina vita klader och sedan de fargade. Nar jag tillslut var hyfsat nojd med resultatet, mina fingrar var sonder och skulle borja skolja tvattade hushallerskan om dem. Det var bra for da blev de riktigt rena men jag kande mig lite dum.

Annars har jag inte gjort sa mycket idag. Vardforaldrarna har varit ute pa arenden och jag har mest last, lyssnat pa musik och pratat lite med barnen. Familjen har tva flickor som ar 4 och 9 tror jag. Just nu bor det ytterligare sex barn i huset som ar barn till vanner till familjen.

Jag tycker lite synd om min vardmamma som maste ta hand om mig samtidigt som hon har mycket annat att gora. Jag kan ju inte gora mycket sjalv eftersom jag inte har nagon aning om hur man tar sig runt i Accra och vad man kan gora har osv.

Ha det bra i Sverige allihopa!

Telefon

2008-08-22T22:39:00.003+02:00

Nu har jag atit. Det var starkt men gott.

Mitt SIM-kort fungerar inte har i Ghana sa om nagon forsokt kontakta mig sa ar det darfor jag inte svarat.

Jag har ett nytt ghananskt nummer och om ni vill ha det sa mejla mig sa ger jag det till er. Jag trodde att det skulle vara jattedyrt att ringa och skicka smsa harifran men det ar det inte. Vet dock inte hur mycket kostar for er men det gar ju att ta reda pa.

Sov gott!

ps Bilder fran lagret kommer i framtiden

Jag lever!

2008-08-22T21:15:00.003+02:00

Kara vanner (och det slar mig plotsligt att jag maste leva utan a, a och o),

Nu ska ni antligen fa en uppdatering, vilket inte varit mojligt forran nu.

Oh, var ska jag borja? Onsdagen den 13 augusti lamnade jag Sverige. Efter ett smartsamt avsked av foraldrarna pa Kastrup tog SAS mig, smartfritt, fran Kopenhamn till Frankfurt. I Frankurt motte jag Anna och tillsammans lyckades vi ta oss hela vagen till Accra (efter ett litet dopp i Lagos, Nigeria). Flygresan var ganska lang men annars utan klagomal. Pa Kotoka Airport motte vi nagra andra ICYE-volontarer och ICYE-personal, klockan var da runt 19. Vi vantade pa en till volontar pa parkeringen i tva timmar (talamod) innan vi och alla vaskor packades in i en tro-tro (liten buss). Tro-tron hoppade igang efter lite puttande av starka man och vi gav oss av mot platsen dar vart forberedelselager skulle hallas. Det var morkt och jag var trott sa jag sag inte mycket av Ghana. Efter ett tag gick tro-tron sonder. Vi var fast mitt ute pa en mork vag (talamod), det var spannande! Efter nagon timme fick vi forstarkning och vi packades in i en mindre tro-tro med fler manniskor vilket innebar vaskor pa taket. Vid ett var vi framme pa lagret!

Forberedelselagret. Under atta dagar hade vi 30 timmars lektioner i Twi (Ghanas stortsa sprak). Vi hade en jatterolig och bra larare. Lagret innehall ocksa interkulturella ovningar och information om Ghana. Det var ett bra lager, verkligen, men anda var det fruktansvart jobbigt. Vi var 21 volontarer:
7 Tyskland
3 Osterrike
2 Sverige
2 Finland
2 Danmark
2 Schweiz
1 USA
1 Belgien
1 England
De allra flesta var valdigt trevliga men eftersom alla hade packning for ett ar, vi bodde 14 i samma rum, det inte fanns rinnande vatten (forutom forsta och sista dagen) och alla verkligen ville aka till sina projekt och komma igang var det ofta valdigt pafrestande. Lagret var placerat cirka tva timmar utanfor Accra och lag undefar en kilometer fran en 'stad'.

Idag var lagret slut. Vi gick upp 6, packade och stadade. Klockan halv 8 akte de flesta. Klockan halv 11 akte vi. Jag motte min 'vardmamma' pa en parkering och hon korde mig direkt till ett lekstalle dar barnen som gar pa hennes dagis var. Dagiset heter ASCOT och har en annan pedagogik an de flesta skolorna och dagisarna i Ghana. Kreativitet, lek, musik osv. Alla lar sig pa olika satt.

Nu sitter jag i min vardfamiljs hus som ar jattefint. Det ar stort och har tennisbana utanfor. De har chauffor och hushallerska. Jag har nu gastrummet som ar stort med egen toalett.

Jag kommer inte att stanna har. Min vardmamma tror inte det ar bra att bo och jobba med samma manniskor, vilket hon nog har ratt i. Hon haller pa att kolla upp andra stallen som jag skulle kunna bo pa. Om jag flyttar pa mandag eller om tva manader har jag dock ingen aning om.
Allmant sa ar allt i alla fall bra. Det ar skont att ha kommit ifran lagret aven om jag nog snart kommer att sakna manniskorna dar. Jag langtar hem ibland, men det ar val naturligt.

Tack till er som har kommenterat!

Ha det superbra allihopa, jag ska forsoka uppdatera er lite oftare nu nar jag har tillgang till Internet.

Sista gången - På ett år

2008-08-12T16:01:00.002+02:00

Nu har jag gett denna bloggadress till så många att jag knappt vågar skriva något.

Hela dagen idag har jag gått runt och sagt: "Det här är sista gången jag gör detta." "På ett år" har jag tillagt sedan. För planen är ju att komma hem igen. "Det här är sista gången jag går på denna gatan. Fast just det, jag ska ju gå tillbaka igen. Detta är sista gången jag går på denna gatan åt detta hållet. Ja, sista gången på ett år var det ju".

Det ska bli spännande att se vilka saker som jag kommer att sakna med Sverige som jag inte tror att jag kommer att sakna. Förmodligen finns det många saker som är självklara här som inte är lika självklara i Ghana.

Om 24 timmar sitter jag på planet mellan Frankfurt och Accra. Jag flyger 7.00 från Kastrup och är framme 8.40 i Frankfurt där jag ska möta Anna som också ska till Ghana som flyger från Göteborg. 11.40 går planet till Accra och landar 17.45 efter ett stopp i Lagos i Nigeria. Förhoppningsvis blir vi hämtade på flygplatsen. Någonstans har jag läst att man först ska bo några dagar i en värdfamilj innan förberedelselägret på 8-10 dagar börjar. På förberedelselägret ska vi få lektioner i Akan, den största språkgruppen i Ghana och få lära oss om Ghanas kultur.

Nu ringde en person från ICYE Ghana och bad mig köpa med mig en Sony Ericsson w810 åt honom. Detta kommer att bli ett helt galet år, ett riktigt äventyr. Jag har ingen aning om när jag kommer att komma till en dator igen men jag ska uppdatera bloggen så fort jag har tillfälle.

Snart är det dags!!

2008-08-08T14:36:00.002+02:00

Fyra dagar kvar i Sverige. Idag ska jag jobba på ICA för sista gången i sommar. Jag var precis i Lund med mamma och växlade pengar, tog passfoton och köpte presenter till människorna jag kommer att träffa. Jag har bland annat köpt vykort från Sverige och barnböcker på engelska (Mamma Mu, Pettsson och Findus och Alfons Åberg). Det är svårt att veta vad man ska köpa med sig eftersom jag vet så lite om hur jag kommer att bo och jobba. Det enda jag har fått reda på om mitt projekt är att det är ett dagis/en skola med barn mellan fyra månader och fyra år.

Jag försöker att njuta av de sista dagarna hemma men det är svårt för det känns som att jag är mitt i mellan Sverige och Ghana.

Listen Well, Create Well, Lovewell

2008-08-04T14:07:00.012+02:00

På mindre än tre veckor har 25 ungdomar från Sverige och USA kommit på, skrivit och repeterat en helt ny musikal. I Intinct - A musical call to action kallar Moder Jord in världens djur till ett möte där planetens framtid ska avgöras. Alla arter är överens om att människorna är orsaken till många av jordens problem och nu måste de ta ställning till om hela människorasen ska utrotas.

Tack till deltagare, ledare och alla andra som hjälpt till för en jättebra föreställning!

The affirmations:
1. Within me there is boundless creative power
2. I am now at this moment, all that I need to be
3. I visualize perfection daily, until I breathe it into expression
4. I am pure energy and awareness
5. All my needs will always be supplied by my understanding of creativity
6. I have a kind thought for everyone, may we create today in the spirit of cooperation and joy
7. Now let me in silence reaffirm why I am here

Läs mer om Lovewell på www.lovewell.org och www.lovewell.se

Allan Elias

2008-07-29T22:36:00.006+02:00

Detta är min fantastiska lilla kusin Elias som idag fyller en vecka!

Här är vi tillsammans, vi är ganska lika fast jag är lite större.

Mamma Trini och Elias. Elias kommer att vara stor när jag kommer hem från Ghana men då är jag förhoppningsvis proffs på att ta hand om barn och blir världens bästa barnvakt.

Att inte städa rummet, fasta och ytterligare förberedelser

2008-07-29T21:57:00.003+02:00

Med två veckor kvar till avfärd försöker jag så gott det går att stanna kvar i Sverige. Det är så lätt att mentalt redan vara i Ghana och inte njuta av den sista tiden hemma. Likadant är man nästan alltid hemma några dagar tidigare än sin kropp när man är någon annanstans. Jag lyckas bra när det gäller vissa saker och mindre bra när det gäller andra. En sak som blir lidande är städningen på mitt rum. På något sätt känns det inte lönt att hålla i ordning när jag vet att jag snart ska flytta.

Just nu fastar jag. Det krävs för att ta drickvaccin mot kolera. Två timmars fasta. På förpackningen kallar de det helt okänsligt för att "undvika mat och dryck en timme för och efter vaccinationen". Att fasta låter mer dramatiskt.

Idag var jag och mamma hos Lena som gav mig råd inför resan angående säkerhet och hygien. Det är nog väldigt viktigt att ha vissa principer för vad man ska göra och äta men man ska nog heller inte överdriva det. Myggor, vatten och trafik verkar vara det man ska försöka undvika mest i Ghana.

15 dagar kvar. Jag har vetat om att jag ska åka så länge och planerat och planerat och planerat så mycket att det ska bli skönt att äntligen komma iväg och se vad jag egentligen planerat för. Tror inte att jag kan förbereda mig så mycket mer nu när till och med Sverige hjälper mig med förberedelse för det Afrikanska klimatet.

GHANA

2008-07-28T09:53:00.006+02:00

Invånarantal
22,6 miljoner invånare (Sverige: 9,18 miljoner)

Yta
238 537 km2 (Sverige: 449 964 km2)

Klimat
Tropiskt

Valuta
Cedis= 100 pesewas

Prisbild
Stort bröd: 4,8 kr
Tidning: 2,4 kr
Kort taxiresa: 1,8 kr

Språk
Officiellt språk: Engelska.
46 afrikanska språk, där Twi är det största.

Största städer
Accra, 2 miljoner invånare (huvudstad)
Kumasi, 1,5 miljoner invånare

Religion
Kristna, muslimer, traditionellt troende (inhemska religioner).

Statsskick
Republik

Historia
På 1100-talet började olika rivaliserande stater bildas i Ghana. Ekonomin bestod av handel med guld och kolanötter med Sudanstaterna.

1471 anlände européerna till Ghana för första gången i form av portugisiska upptäcktsresande. Många andra europeiska länder följde efter och snart uppstod bland annat brittiska, nederländska och svenska handels- och slavstationer längs kusten. De största handelsvarorna var slavar, guld och elfenben och landet fick namnet Guldkusten.

På 1800-talet dominerade britterna och 1874 blev Guldkusten en brittisk koloni. Snart uppkom ett starkt motstånd, främst bestående av den utbildade afrikanska eliten, mot kolonisatörerna. Efter andra världskriget krävde de nybildade afrikanska partierna självständighet och i mars 1957 utropades landet som en självständig stat med namnet Ghana. Kwame Nkrumah utsågs efter ett val 1960 till Ghanas första president.

Efter 1960 har regimen i Ghana växlat mellan militärt- och civilt styre. År 2000 blev John Agyekum Kufuor vald till president. Han blev även återvald år 2004 och styr nu landet fram till nästa val år 2008.

Klimat och växtliv
Liksom större delen av Afrika har Ghana ett tropiskt klimat. Medeltemperaturen under året är 26 – 29ºC men temperaturen kan under natten sjunka till 5ºC. Klimatet varierar beroende på var i Ghana du befinner dig men på de flesta platser i landet är året indelat i en regnperiod och en torrperiod varje år. I norr är det generellt torrare året om medan det i söder tvärtom är fuktigare. Huvudregnperioden är mellan april och juli och torrperioden varar mellan oktober och februari. Årsnederbörden är 1200 mm, vilket är ungefär dubbelt så mycket som Sveriges årsnederbörd.

Ghanas växtliv består till största delen av regnskog och savanner. Många savanner har dock blivit mycket påverkade av människor och regnskogen är hotad eftersom den svedjas på grund brist på odlingsbar jord.

Djurliv
Afrika förknippas ofta med safaris och stora däggdjur. I jämförelse med den bilden av Afrikas djurliv måste Ghana betraktas som relativt artfattigt. Dessutom har många arter jagats bort från landet och många arter minskar också på grund av klimatförändringar. Klassiska afrikanska djur som zebra, noshörning och gorilla lever inte i Västafrika. Arter som giraff har funnits i Ghana men har nu drivits iväg.

Som svensk blir man lite förvånad när man först läser om hur artfattigt Ghana är och sedan får se en förteckning över Ghanas djurliv, som är flera gånger längre än listan över vilka djur som inte finns där. För trots sin artfattigdom är Ghana mycket rikt på primater, kräldjur, fåglar, fjärilar, antiloper och många andra djurgrupper.

Ett exempel på de primater som finns i Ghana är schimpans, röd babian, olivbabian, potto och markatta. Ghana nämns ofta för att vara ett mycket bra land för fågelskådaren att åka till. Fler är 720 fågelarter finns i Ghana (Sverige har 245). Typiska fågelgrupper är kungsfiskare, biätare, turakoer, näshornsfåglar och solfåglar. Av antiloperna kan man nämna defassavattenbock och bongo, vilka bara är några av väldigt många sorters antiloper. Andra däggdjur som finns i Ghana är lejon, afrikansk elefant, flodhäst, buffel, vårtsvin, jordsvin, olika igelkottsarter och ekorrar. Det finns även en hel del olika kattdjur som lejon, leoparder och hyenor. Alla tre afrikanska krokodilarter finns representerade i Ghana även om de alla nu för tiden är ovanliga. Vid sidan av dessa djurarter kan det vara värt att nämna att Ghana har 1000 fjärilsarter vilket, i jämförelse med hela Nordamerikas bestånd på 650 arter, får ses som väldigt många. Även ormar, ödlor, sköldpaddor och kameleonter finns representerade i Ghana.

Sociala traditioner
När jag läst om Ghana har jag hittat vissa saker som återkommer i många berättelser. Dessa saker är bra att veta om man ska bo i Ghana och fungera väl socialt.

Precis som i Sverige skakar man hand när man hälsar på någon i Ghana. Det är mycket oartigt att inte hälsa på någon, inkluderat personal på hotell eller restauranger. Du ska alltid börja ditt ärende med att hälsa och fråga hur personen i fråga mår. Vid en handskakning använder man, precis som i Sverige, höger hand. Det är mycket oartigt att använda vänster hand i stort sett till någonting. Att t.ex. peka eller hälsa med vänster hand bör undvikas, speciellt inför äldre personer. Om du ändå använder vänster hand för att den högra är upptagen måste du efteråt be om ursäkt.

En annan sak som ofta berättas om är att vita kvinnor blir väldigt uppmärksammade av de ghananska männen. Efter bara några sekunder brukar mannen i fråga berätta att han älskar henne och friar. Ett tips för att ta sig ur jobbiga situationer är att säga att man redan är gift och eventuellt visa upp ett falskt bröllopsfoto eller bära vigselring.

Överallt läser man om att vita människor hör ropen ”Obruni! Obruni!” efter. Ett bra sätt att bemöta ropen, som betyder ”vit person” är att svara ”Bebeni! Bebeni” vilket betyder ”svart person”.

Ett råd man ofta får är att ta det mesta med humor och skratta åt de absurda situationer som uppstår. Ghananerna är oftast vänliga och menar inget illa även om deras sätt ibland kan verka påträngande för en västerlänning.

Språk
Ghanas officiella språk är engelska eftersom landet länge var en brittisk koloni. Vid sidan av engelskan
talas 46 afrikanska språk. Nio av dessa har även skriftspråk och kan studeras i skolan. Akan, Mole-Dagbani, Ewe och Ga är de fyra största språkgrupperna. Ungefär halva Ghanas befolkning har Twi, som är det största språket i Akan, som modersmål.

Källor:
Nationalencyklopedin
ICYE-Ghana
Briggs, Philip, Ghana the Bradt travel guide

En bebis är född!!

2008-07-22T18:04:00.002+02:00

Äntligen, äntligen efter ungefär hundrafemtio års väntan har Vilgot kommit! Stolta föräldrar är Ola och Trini. Stolt kusin är jag!!

Tidigt i morse föddes alltså min första och enda kusin som i slutänden inte ska heta Vilgot utan Allan Elias. I eftermiddags fick jag träffa honom och han är världens sötaste lilla bebis!

Så välkommen till världen Elias. Jag får börja vänja mig vid att nu vara Kusin Anna.

Utrustning

2008-07-21T21:18:00.003+02:00

Igår var jag på naturkompaniet i Malmö och köpte saker till resan:

En 65 liter backpackerryggsäck
En 30 liter ryggsäck
En tunn sovsäck
En resehandduk
En rese necessär

Trots att jag kände mig ruinerad när jag fick höra vad allting kostade så tycker jag ändå att jag fick mycket för pengarna. Tur att man har ett jobb!

Nu börjar det närma sig! 22 dagar kvar i Sverige.

En blogg är född!

2008-07-20T17:10:00.003+02:00

Nej, världen behöver inte ännu en blogg men eftersom jag, inom en snar framtid, inte kommer att ha möjligheten att träffa er alla personligen är detta ett försök att låta er veta vad som händer mig i landet Ghana. Jag ska alltså, den 13 augusti, åka till Accra (Ghanas huvudstad). Där kommer jag att under ett år volontärarbeta på ett dagis/ en skola. Vet inte alls mycket om någonting tex hur jag ska bo och hur projektet jag ska jobba på fungerar men jag ser det som ett äventyr och försöker att inte förvänta mig för mycket (det rådet har jag fått av många).

Jag ska försöka att uppdatera er, först om mina förberedelser och snart om Ghana!